Att få grönt ljus för kompetensutveckling kan vara en utmaning, men med rätt argument ökar du dina chanser. Genom att visa hur din utveckling gynnar både dig och organisationen kan du få tillståndet att växa – och bidra till företagets framgång.
Att få kompetensutveckla sig är att få en extra boost för både karriären och självkänslan. Men för många är den största utmaningen inte att vilja lära sig nytt, utan att få chefen att ge sitt godkännande.
Så hur får du chefen att säga "ja, kör på!"? Charlotte Hågård, karriärcoach och expert på personlig utveckling, betonar att när du ska övertyga din chef handlar det om att göra din
kompetensutveckling
till en vinn-vinn-situation för dig och för företaget.
– Det handlar inte bara om att bli bättre för din egen skull, utan om att du blir en mer värdefull tillgång för företaget. Om du kan visa att din utveckling innebär konkret värde för arbetsgivaren får du säkert chefens uppmärksamhet, säger Charlotte Hågård.
För att du ska kunna sno åt dig den där extra timmen i kalendern och förbättra dina kunskaper, måste du övertyga din chef om att kompetensutveckling inte bara är bra för dig – det är faktiskt något som gynnar hela företaget. Här är tipsen som får din chef att säga "ja, det där låter som en bra idé!" Din utveckling får grönt ljus och du kan ta nästa steg i karriären.
Du vet ju att företaget har mål, men har du funderat på hur din
kompetensutveckling
kan hjälpa till att nå dem? Visa hur färdigheterna du vill utveckla kan bidra till att lösa problem, effektivisera processer eller helt enkelt göra företaget lite bättre på det man gör.
Exempel:
Chefer gillar siffror och mätbara resultat. Så varför inte använda det till din fördel? Förklara hur en liten investering i din utveckling kan ge stora vinster för företaget.
Nästa artikel
Joel Hidmark, 34 från Stockholm, kände sig helt ärligt osäker på om han skulle fixa att studera. Men nu, några månader innan utbildningen är avslutad, säger han:
– Det bästa är att jag nu har fått en grund att stå på, och kommer att fortsätta lära mig för alltid.
Direkt efter gymnasiet fick Joel jobb hos en stor matvarukedja. Cheferna såg snart potentialen i den unga, drivna killen och gav honom regelbundet nya befattningar med större ansvar. Vid 29 års ålder var han butikschef. Sedan rullade det på – tills pandemin svepte in över världen och gav många av oss perspektiv på livet. Det i kombination med åldern, som gjorde att han började fundera på vilken riktning han ville att livet skulle ta.
– Jag trivdes på jobbet, men började fundera på vad jag verkligen vill med mitt liv, vad jag tycker är roligt och hur jag vill utvecklas.
Att studera var inget som tidigare lockat. Nu började Joel inse att han kanske behövde ta tjuren vid hornen för att komma dit han ville i livet – även om det tog lite tid att sätta fingret på exakt vad det var han ville. Ett tag funderade han på att bli lokförare. Andra dagar lockade webbutveckling. Till slut började han gå igenom sina styrkor och svagheter för att vaska fram vad som egentligen passar honom.
– Jag gillade den analytiska delen av mitt jobb, att hålla koll på försäljning, KPI:er och verksamhetsmål. Problemlösning är också något jag går igång på. Men jag tycker också om att jobba med människor och relationsbyggande. Det här var en bra lösning, jag får både kommunicera med folk och programmera.
På det här sättet snitslade han sig fram till den utbildning han går idag – business intelligence-analytiker hos Nackademin – där även lön och jobbchanser var saker han tog i beaktande.
– Det är en YH-utbildning vilket känns bra. Dels är de utbildningarna lite kortare än en vanlig högskoleutbildning, dels har man goda jobbchanser. Nu när jag är ute på praktik så är det flera på kontoret som tidigare har gått en YH-utbildning. Det känns skönt att veta att programmen är relevanta.
Men det största hindret att ta sig över var nog den egna bilden av sig själv.
– I gymnasiet var jag inte direkt något plugghuvud, så visst hade jag tvivel kring om jag skulle klara det. Jag var väl inte livrädd för att plugga men nära nog. Men jag gjorde som i styrketräning, startade med lätta vikter och ökade svårighetsgraden successivt.
Joel skrattar när han säger det sista, för visst har han fixat utbildningen galant.
– Det mentala var det främsta hindret för mig. Ja, att faktiskt ta steget till att börja studera var det största.
Så vad har du för studietips till andra?
– Att sätta sig in i ämnet, för att sedan fördjupa sig. Du kommer inte kunna lära sig allt direkt, men utbildningen ger en väldigt bra grund att stå på, och sedan utvecklas du vidare genom erfarenhet och praktisk tillämpning.
Han säger att han också har uppskattat att det varit så stor spridning på folk i klassen.
– Vi kommer från så olika håll. Den yngsta i klassen är i 20-årsåldern, den äldsta tror jag var kring 59 när hon började plugga. De yngre har en smittsam nyfikenhet, de äldre ett skönt lugn i sin erfarenhet. Någon har en bakgrund som lagerarbetare, andra som sommelier och arbetsledare. Det innebär att vi får många perspektiv på saker. Och om jag har svårt med en uppgift, så finns det klasskompisar som gärna assisterar mig och tvärtom.
Och rent ekonomiskt, hur har det varit att gå från en chefslön till att leva på studielån?
– Jag sa faktiskt upp mig till slut. Jag insåg att jag behövde göra det som ett sätt att ”tvinga” mig att ta nästa steg i livet. Jag började läsa kurser på Komvux för så småningom komma in på min utbildning. Det blev en bra övergång för mig.
– Man vänjer sig vid en tajtare ekonomi. Och – det är ju en klyscha, men – att studera är verkligen att investera i sig själv. Långsiktigt kommer jag att vara väldigt nöjd med att jag levde lite snålare i något år.
