Innan Joel Hidmark bytte cheflivet mot klassrummet tvivlade han på om han skulle klara av att plugga. Nu, bara månader från examen som business intelligence-analytiker, känner Joel att han har satsat på en framtid med lärande och utveckling.
Joel Hidmark, 34 från Stockholm, kände sig helt ärligt osäker på om han skulle fixa att studera. Men nu, några månader innan utbildningen är avslutad, säger han:
– Det bästa är att jag nu har fått en grund att stå på, och kommer att fortsätta lära mig för alltid.
Direkt efter gymnasiet fick Joel jobb hos en stor matvarukedja. Cheferna såg snart potentialen i den unga, drivna killen och gav honom regelbundet nya befattningar med större ansvar. Vid 29 års ålder var han butikschef. Sedan rullade det på – tills pandemin svepte in över världen och gav många av oss perspektiv på livet. Det i kombination med åldern, som gjorde att han började fundera på vilken riktning han ville att livet skulle ta.
– Jag trivdes på jobbet, men började fundera på vad jag verkligen vill med mitt liv, vad jag tycker är roligt och hur jag vill utvecklas.
Att studera var inget som tidigare lockat. Nu började Joel inse att han kanske behövde ta tjuren vid hornen för att komma dit han ville i livet – även om det tog lite tid att sätta fingret på exakt vad det var han ville. Ett tag funderade han på att bli lokförare. Andra dagar lockade webbutveckling. Till slut började han gå igenom sina styrkor och svagheter för att vaska fram vad som egentligen passar honom.
– Jag gillade den analytiska delen av mitt jobb, att hålla koll på försäljning, KPI:er och verksamhetsmål. Problemlösning är också något jag går igång på. Men jag tycker också om att jobba med människor och relationsbyggande. Det här var en bra lösning, jag får både kommunicera med folk och programmera.
På det här sättet snitslade han sig fram till den utbildning han går idag – business intelligence-analytiker hos Nackademin – där även lön och jobbchanser var saker han tog i beaktande.
– Det är en YH-utbildning vilket känns bra. Dels är de utbildningarna lite kortare än en vanlig högskoleutbildning, dels har man goda jobbchanser. Nu när jag är ute på praktik så är det flera på kontoret som tidigare har gått en YH-utbildning. Det känns skönt att veta att programmen är relevanta.
Men det största hindret att ta sig över var nog den egna bilden av sig själv.
– I gymnasiet var jag inte direkt något plugghuvud, så visst hade jag tvivel kring om jag skulle klara det. Jag var väl inte livrädd för att plugga men nära nog. Men jag gjorde som i styrketräning, startade med lätta vikter och ökade svårighetsgraden successivt.
Joel skrattar när han säger det sista, för visst har han fixat utbildningen galant.
– Det mentala var det främsta hindret för mig. Ja, att faktiskt ta steget till att börja studera var det största.
Så vad har du för studietips till andra?
– Att sätta sig in i ämnet, för att sedan fördjupa sig. Du kommer inte kunna lära sig allt direkt, men utbildningen ger en väldigt bra grund att stå på, och sedan utvecklas du vidare genom erfarenhet och praktisk tillämpning.
Han säger att han också har uppskattat att det varit så stor spridning på folk i klassen.
– Vi kommer från så olika håll. Den yngsta i klassen är i 20-årsåldern, den äldsta tror jag var kring 59 när hon började plugga. De yngre har en smittsam nyfikenhet, de äldre ett skönt lugn i sin erfarenhet. Någon har en bakgrund som lagerarbetare, andra som sommelier och arbetsledare. Det innebär att vi får många perspektiv på saker. Och om jag har svårt med en uppgift, så finns det klasskompisar som gärna assisterar mig och tvärtom.
Och rent ekonomiskt, hur har det varit att gå från en chefslön till att leva på studielån?
– Jag sa faktiskt upp mig till slut. Jag insåg att jag behövde göra det som ett sätt att ”tvinga” mig att ta nästa steg i livet. Jag började läsa kurser på Komvux för så småningom komma in på min utbildning. Det blev en bra övergång för mig.
– Man vänjer sig vid en tajtare ekonomi. Och – det är ju en klyscha, men – att studera är verkligen att investera i sig själv. Långsiktigt kommer jag att vara väldigt nöjd med att jag levde lite snålare i något år.
Nästa artikel
Läs på. Om möjligt, skumma igenom kursmaterialet innan, eller googla på ämnet som är i fokus. När du är bekant med ämnet kan du lättare följa med och ställa relevanta frågor under föreläsningen.
Tänk ut några frågor. Det hjälper dig att vara mer engagerad och uppmärksam under tiden.
Se till att du är mentalt förberedd. Om du är trött eller stressad är det svårare att koncentrera sig och förstå vad som sägs. Att sova ordentligt och ta hand om din hälsa gör dig mer mottaglig för ny information.
Om det är en IRL-föreläsning, sitt långt fram. Det gör det lättare att höra och se vad som sägs och visas. Minskar också distraktioner från andra i rummet.
Fokusera på huvudpunkterna. Istället för att anteckna allt som sägs ord för ord, lyssna efter huvudpunkter och viktiga begrepp.
Skapa visuella anteckningar. Om det hjälper dig att minnas bättre, kan du rita diagram, flödesscheman eller mindmaps för att illustrera samband mellan begrepp.
Ställ frågor. Om det är möjligt, tveka inte att ställa frågor om något är oklart. Det hjälper dig att bearbeta informationen djupare.
Föreläsare ger ofta ledtrådar till vad som är viktigt genom betoning, kroppsspråk och tonfall. Om hen upprepar något eller betonar en viss punkt, är det troligtvis något du ska notera.
Om det är tillåtet kan du spela in föreläsningen, och på så sätt lyssna på den igen vid behov, kanske plocka upp detaljer som du missade första gången.
Skriv en snabb sammanfattning efter föreläsningen. Detta hjälper till att befästa informationen i minnet.
Diskutera. Snacka med klasskamrater om föreläsningen. Att diskutera ämnet förstärker ditt minne och ger dig olika perspektiv.
