Avbryt inte, lyssna färdigt och låt alla prata till punkt. Mötesreglerna kan tyckas vara självklara, men den som suttit i möte på jobbet vet att det är enklare sagt än gjort att följa dem. I författaren och utbildaren My Schüldts nya bok “Genialiskt!” ges tips på hur vi blir bättre på att lyssna – och bli lyssnade på.
Publicerad 29 sept. 2022
Hörde du vad kollegan sa på mötet nyss eller tänkte du mest på vad du själv skulle säga när det blev din tur? Då är du inte ensam.
- Istället för att lyssna på varandra sitter folk ofta och tänker på hur de ska kunna ta plats, säger My Schüldt.
Hon har jobbat med ledarskap i 30 år och vill skapa bättre förutsättningar för grupper att komma till goda resultat. Aktivt lyssnande, uppskattning och att alla får lika mycket tid att tala är några av inslagen. Arbetssättet kommer ursprungligen från USA och kallas tänkande miljö.
- Att lyssna i lugn och ro och veta att det snart blir din tur skapar ett lugn som ger bra förutsättningar för att tänka. Det är enkelt och förbluffande effektivt.
I nya boken “Genialiskt!”, som kommer ut i september, finns berättelser från privatliv, företag, idrott och andra organisationer. I den medverkar Jeanette Forss, regionchef på Unionen Stockholm. Hon är en av dem som har gått utbildning hos My Schüldt.
- Det gav mig väldigt mycket att känna att de andra deltagarna var ärligt nyfikna på mig när jag pratade och inte hoppade in och avbröt för att ge råd och tips, säger hon.
Hon började använda sig av samma förhållningssätt i sitt arbete som chef. Sedan dess har hennes möten blivit kortare.
Deltagarna blir lugnare när de vet att de får prata till punkt.
- Deltagarna blir lugnare när de vet att de får prata till punkt. Det går faktiskt fortare och vi kommer snabbare fram till en lösning. Jag tror att det beror på att alla lyssnar på varandra, säger hon.
My Schüldt har många tips på hur jobbmöten kan bli mer kreativa, effektiva och framgångsrika. Ett är att alltid inleda och avsluta dem med att fokusera på något positivt.
- Avrunda till exempel med att säga något som har varit värdefullt med mötet och att uppskatta en egenskap hos kollegan till vänster. Att uppmärksamma det som fungerar ger energi.
Varför behöver vi lära oss sånt här?
- Det är ett sätt att göra organisationers värderingar till en påtaglig verklighet där vi inte bara pratar om värdeord utan också upplever dem. Att bli lyssnad på är att bli respekterad.
Nästa artikel
Det tog många år för Shelley Grundén, 43 år i Stockholm, att ta tag i sin dröm om att bli socionom. Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka.
Länge kände hon att det inte ens var någon idé att försöka
– Jag tänkte att jag ändå aldrig kommer att komma in. Just därför är jag så lycklig över att jag nu realiserar min livsdröm. Att jag inte blev fast i en bransch där jag inte längre utvecklades.
Shelley Grundén läser sedan ett och ett halvt år tillbaka socionomprogrammet på Södertörns högskola. Hon hade sökt in till utbildningen flera gånger tidigare, men aldrig lyckats få en plats, så hon fortsatte jobba inom handelsbranschen. Där fick Shelley tidigt in en fot. Det började med att hon gjorde praktik på Lindex när hon gick på gymnasiet. Hon fick därefter extrajobb, vilket ledde till en helgtjänst, som ledde till ett vikariat, vilket ledde till olika tjänster som ställföreträdande chef i olika butiker.
– Som ung, modeintresserad tjej var det roligt att jobba inom handeln, jag gillade kundkontakten, att träffa och hjälpa människor. Och kulturen på Lindex är sympatisk, många stannar i årtionden.
Hon studerade visserligen mellan varven. Hon hade en plan om att läsa enstaka kurser för att på de sättet komma bakvägen in i socionomyrket.
– Det går inte, men känslan av att jag ville göra något annat levde kvar.
Känslan minskade inte efter att hon fick barn.
– Det är konstigt, för trots att många kvinnor jobbar inom handeln är jobben inte anpassade för kvinnor med familj. Arbetstiderna skiftar, man stänger ofta butiken efter att förskolan stängt. Och om man vabbar, vilket många kvinnor inom låglöneyrken ofta gör, så skapar det en stress, för man vet vilken extra arbetsbörda det innebär för kollegorna.
Med åren började hon också känna av den kris handelsbranschen befinner sig i kris. Dels är det färre som besöker galleriorna, när fler handlar på nätet och har lärt sig jaga låga priser. Men det handlar också om höga hyror och energipriser, och den gröna omställning som måste till. Allt detta gör att handeln är en bransch i förändring.
– Vi blev färre personer på golvet, och även om kunden alltid var i fokus skulle vi också sälja på ett mer aktivt sätt. I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen, samtidigt om möjligheterna att ta sig vidare karriärmässigt minskade.
I takt med att antalet tjänster skars ner ökade också stressen
Ja, att hennes framtid inte var inom handeln blev allt tydligare, men exakt hur hon skulle ta sig därifrån var hon inte på det klara med. Det var när Shelley hösten 2018 blev utbränd i rollen som butikschef för en nyöppnad inredningsbutik, som hon tog tag i saken.
– I två års tid hade jag sprungit runt och släckt bränder. Utmattningen kostade rejält på kroppen, men jag är ändå tacksam för pausen den gav.
Shelley fick tid att tänka, analysera, och drömma kring sitt liv och sin framtid, och som många som hamnar i någon typ av kris sökte hon förändring. Även på arbetstid ville hon ägna sig åt något som hon känner har större mening än att sälja plagg och prylar. Hon ville hjälpa folk till positiv förändring.
– Att bli socionom kändes också som ett tryggt val, folk kommer tyvärr alltid att ha problem, dessutom såg jag möjligheten att komma upp i lön. Men jag hade ju sökt socionomutbildningen tidigare, och aldrig kommit in. Nu försökte jag även komma in på reell kompetens, men lyckades inte med det heller.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
Hon trodde drömmen var ouppnåbar, men kontaktade ändå en studievägledare.
– Hon var superärlig och sa att jag aldrig skulle komma in på det jag hade, att jag hade sämsta tänkbara utgångspunkt. Hon rekommenderade mig därför att läsa upp matten och skriva högskoleprovet. Jag hade låga förväntningar på mig själv, och tänkte att jag skulle få jättedåligt resultat, men fick precis det jag behövde för att komma in.
Det är ett stort steg att börja plugga som vuxen med småbarn, framförallt då Shelley inte har så mycket CSN kvar att ta ut och det är osäkert om hon kommer att få omställningsstudiestöd .
– Men min man säger att ”vi löser det.” Det är fantastiskt att ha den uppbackningen, säger hon och skrattar till:
– Å andra sidan tog jag hela föräldraledigheten, så jag känner att det är min tur nu.
Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
Hon strålar när hon berättar om allt hon lär sig om dagarna nu, men poängterar samtidigt att studera inte är någon dans på rosor. Vissa veckor är riktigt kämpiga. Men att det skulle vara svårare att plugga i medelåldern skriver hon inte under på.
– Dels kommer jag in med rejält med kunskap om livet, och dels har jag ett större lugn i att det ordnar sig än många av mina yngre studiekamrater. So what, om jag kör på en tenta, då lyckas jag väl nästa gång.
