”Vi räddade flera jobb"

Det är starka känslor i rörelse vid uppsägningar. Inte bara hos dem som får gå, utan också hos dem som jobbar kvar. Tommy Sörstrand, HSB, berättar vad fackklubben kan göra för en så lindrig process som möjligt – och om hur de räddade kvar två tjänster.

Tommy Sörstrand som sitter i fackklubben på HSB
FOTO: PETER JÖNSSON

Att vara ledamot i fackklubben handlar i hög grad om att stötta medlemmar i tuffa stunder. Det menar i alla fall Tommy Sörstrand, som sitter i styrelsen för den nationella klubben på HSB.

– Det är ju inte meningen att vi i klubben ska gå fram som en ångvält och göra revolution. Det har vi varken kunskap eller kapacitet till. Istället arbetar vi ofta med detaljer, små saker som gör stor skillnad, säger han.

Tommy sitter i styrelserummet på HSB och snett bakom honom står en tavla med Sven Wallander, grundaren av bostadskooperationen. Tommy har jobbat här sedan 2011 och blev förtroendevald samma år.

– När min vän och kollega Jane valdes till klubbordförande sa hon till mig att ”du hänger med mig och därmed jämt.” Vi två har ofta olika åsikter om saker, så vi kompletterar varandra bra, skrattar han.

Minska oro vid omorganisation

På dessa år har det varit några omorganisationer, och Tommy har insett att då kan fackklubben göra stor skillnad för att minska oro och stress.

– När, var och hur företaget meddelar saker kring en omorganisation spelar stor roll. Om man först får veta att man inte får vara kvar i den nya organisationen, bara för att sedan få höra att ”nu ska det här förhandlas”, och sedan tar förhandlingen två månader – hur motiverad tror du personen är att jobba då?

Han säger att senast lyckades fack och arbetsgivare gå från varsel till färdigförhandlad uppgörelse på fyra veckor, där informationen också gick ut i rätt ordning.

– Det gjorde att vi minskade tisslandet och tasslandet i korridoren och bättre kunde hantera oro hos personalen.

Fackklubben kan inte göra underverk

Sedan kan medlemmar tycka att ”Hur sjutton kunde facket gå med på den här förändringen?”

– Svaret där är tyvärr att så länge som arbetsgivaren rör sig inom lagar och följer avtalet har vi inte så mycket att sätta emot.

Däremot kan facket lyfta frågan om kompetens: Finns det risker med att avskeda en specifik person? Förlorar inte företaget värdefull kompetens då?

– Den vägen har vi lyckats rädda några tjänster, bland annat 2023 då vi räddade två personers jobb.

Blev de glada?

– Det fanns en tacksamhet, även om en mentalt redan hade börjat lämna. Men hen blev kvar och fungerar idag utmärkt på sin position, säger han och fortsätter:

– Vi pratar om människors levebröd här, man behöver en viss finkänslighet, se personer som behöver bli sedda och inse att människor fungerar olika och därmed behöver information på olika sätt.

Sorg även hos dem som får behålla jobbet

Vid nedskärningar hjälper klubben dem som blir varslade och eller uppsagda att hitta vägar framåt. Medlemmar kan få tips om var de kan få samtalsterapi för att stärka självkänslan igen, vad det finns för trygghetspaket, hur man kan få hjälp med omställning och så vidare.

– Men det gäller också att inte glömma dem som ska stanna kvar. Det är en sorg att se kollegor bli uppsagda, man kan må jättedåligt i den situationen. Där behöver vi inom facket vara medmänniskor och lyssna, men också se till att personen får den stöttning av företaget som hen behöver.

"Finns det ingen tablett att ta istället?"

Han säger att ibland är det tufft att vara förtroendevald .

– Som när en kollega jag står nära blir uppsagd, där jag måste verifiera uppsägningen. Då har det hänt att jag känt ”finns det ingen tablett som kan fixa det här istället?” Vi som jobbar fackligt är ju inga stålmän.

Vad gör du i dessa lägen?

– Då har jag några livlinor. Dels stöttar familjen och kollegorna i klubben mig, dels de centrala ombudsmännen. De senare kan med skärpa i rösten säga saker som ”nej, Tommy, det där ska du inte ge dig in i.” Det är oerhört skönt att få höra ibland.

Varför har du fortsatt jobba fackligt i så många år?  

– Det undrar jag också, skrattar han. När det är som jobbigast tenderar jag att tänka att jag ska bara fixa det här först, sedan kastar jag in handduken. Men på något sätt kommer jag aldrig till sedan. Det finns en djup tillfredsställelse i att göra skillnad för människor. Ibland lyckas vi, ibland inte, men jag kan i alla fall gå till sängs och känna att jag var med och försökte. 

Tips på hur du får fler att engagera sig fackligt på din arbetsplats.

Läs fler berättelser från förtroendevalda

Hjälp oss göra Unionen bättre

Hjälpte informationen på denna sida dig?

Betyg