Riksbanken onödigt aggressiv i jakten på inflationen

Riksbanken meddelade idag som förväntat att styrräntan höjs med 0,5 procentenheter. Det innebär att styrräntan på mindre än ett års tid har höjts från 0 till 3 procent. En historiskt sett stor och snabb höjning. Dessutom aviserades idag att räntan kommer att höjas ytterligare under våren. Jag hoppas att Riksbanken hinner tänka om innan det genomförs.  

Den senaste tiden har det stått allt mer klart att räntehöjningarna redan börjat få dess avsedda avkylande effekt på ekonomin. Det syns i att de senaste två årens väldigt starka utveckling på arbetsmarknaden börjat mattas av och det syns framför allt i att hushållens konsumtion de senaste månaderna faktiskt börjat minska. Allra mest märks det i handeln där pressade hushåll nu i högre utsträckning måste börja prioritera sina inköp när räntebetalningar och elräkningar äter upp allt mer av konsumtionsutrymmet.

Trots denna utveckling fortsätter Riksbanken med stora räntehöjningar. Det görs naturligtvis för att sätta in ytterligare dolkstötar mot den fortsatt höga inflationen. Det är till viss del förståeligt, att föra inflationen tillbaka mot målet på två procent är Riksbankens viktigaste uppdrag. Det har därför också varit rätt att de har agerat kraftigt under det senaste året. Men Riksbanken måste nu också kunna visa ett större förtroende för att de åtgärder de redan vidtagit kommer att få den önskade effekten på ekonomin.

Hushållen är redan pressade, efterfrågan minskar och företagen kommer därför inte ha möjlighet att höja priserna i samma takt framöver. Tillsammans med att en stor del av det underliggande kostnadstrycket också avtar under året leder det till att inflationen kommer kunna falla tillbaka snabbt. Det kommer sannolikt inte behövas mer räntehöjningar för att åstadkomma detta, risken är snarare att Riksbanken redan har tagit i mer än nödvändigt. Det är därför nu hög tid för ledamöterna i riksbanksdirektionen att luta sig tillbaka och se effekterna av de redan genomförda räntehöjningarna spela ut i ekonomin. När det sedan är dags att luta sig framåt igen kommer det snarare vara för att sträcka sig mot sänkar- än mot höjarknappen.

Tobias Brännemo

Chefsekonom