Prisökningsfönstret håller på att stängas

I början av februari frågade vi på Unionen våra klubbar om hur deras företags försäljningspriser kommer att utvecklas det kommande halvåret. Hälften av klubbarna i undersökningen angav att priserna kommer att fortsätta att höjas något. Ytterligare 10 procent bedömer att de kommer att höjas väsentligt. Jämfört med tidigare liknande undersökningar innebär det dels en något lägre andel som planerar prishöjningar, dels ett skifte mot mer begränsade prisökningar framöver. 10 procent bedömer också att försäljningspriserna kommer att minska. Men totalt sett planerar alltså ändå företagen för fortsatta prishöjningar.

Resultaten går i linje med andra liknande undersökningar den senaste tiden. Det är tydligt att många företag har en vilja att fortsätta höja priserna. Men när konsumenterna blir alltmer pressade av den höga inflationen och stigande räntor och nu anpassar sin konsumtion kommer möjligheten att höja priserna framöver blir alltmer begränsade.

I nära tre decennier har företagen levt i en värld där det varit svårt att höja priserna i den takt de egentligen önskat. Förklaringarna till detta är flera. Till exempel har den ökade globaliseringen medfört större konkurrens på världsmarknaden och den tekniska utvecklingens har gett konsumenter utökade möjligheter att jämföra priser. 1970- och 80-talens höga inflation har känts alltmer avlägsna. I stället för att bekämpa en oroväckande hög inflation har världens centralbanker snarare fått arbeta hårt för att få upp inflationen mot målen runt 2 procent. 

Det senaste dryga året har denna situation drastiskt förändrats. Pandemin med efterföljande både utbudsproblem och efterfrågestimulanser, kriget i Ukraina och energikris har drivit upp inflationen till nivåer som inte setts på decennier. Företag som fått se sina kostnader öka har i hög utsträckning kunnat passa vidare bollen genom att höja sina försäljningspriser. Då detta har skett samtidigt och brett i stora delar av världen har det också kunnat ske utan att företagen riskerat sin konkurrenskraft.

Konsumenterna kunde under en stor del av fjolåret hantera och acceptera de snabba prishöjningarna. Svenska hushåll kom från en väldigt stark ekonomisk ställning efter en lång period av goda reallöneökningar, stark utveckling på arbetsmarknaden och ett sparande som ökade under pandemin när vi var begränsade att konsumera som förut.

Men svenska hushåll kom även med en hög bostadsbelåning och jämfört med många andra länder korta bindningstider på bostadslånen. Riksbankens räntehöjningar biter därmed hårt och snabbt på svenska hushåll. Detta, tillsammans med den accelererade inflationstakten, gjorde att hushållen mot slutet av förra året alltmer började anpassa sin konsumtion till det nya läget. När en allt större del av hushållskassan behöver läggas på elräkningen och räntebetalningar finns det helt enkelt mindre pengar att spendera i affären. Och när priserna där dessutom ökar snabbt blir det färre saker som bärs hem i kassarna.

Det här syns också tydligt i statistiken över försäljningen i handeln. I kronor räknat (löpande priser i diagrammet nedan) fortsatte vi att öka vårt spenderande under första halvåret förra året men under andra halvåret planade kurvan ut. Antalet saker vi handlade (fasta priser) minskade däremot under hösten. De höga priserna och höjda räntorna har alltså gjort att vi fått börja prioritera vad vi lägger våra pengar på. Det som väljs bort först i en sådan prioritering är av förklarliga skäl sådant vi antingen inte behöver eller sådana inköp vi kan skjuta på framtiden. Vi fortsätter handla mat men vi väntar med att byta ut den gamla soffan. Det här har märkts tydligt genom att det är den så kallade sällanköpshandeln som först fått se sin försäljning vika. Men med fortsatt höjda räntor sprider det sig till allt större delar av handeln och ekonomin i stort.

Företagen kan fortsätta försöka höja priserna men kommer snart bryskt få inse att det inte längre går. I stället kommer företagen behöva försöka locka tillbaka kunder genom att inte höja priserna - eller ännu hellre i de fall det går – genom att sänka dem. För vissa kommer det att gå att göra då även många insatspriser fallit tillbaka det senaste halvåret. För andra kommer det gå att göra genom att under en tid acceptera lägre marginaler för att på så sätt kunna vinna marknadsandelar. I somliga fall kommer det i stället leda till att företagen behöver se över sina kostnader med neddragningar och uppsägningar som följd.

Det är den olyckliga konsekvensen av en inflation som inte är låg och stabil. Det positiva är att det kommer leda till att inflationen snart börjar falla tillbaka igen – när det senaste årets vidöppna prishöjningsfönster nu börjar stängas.

Tobias Brännemo

Chefsekonom