Vad händer med etableringsjobben? Vad väntar regeringen på?

När arbetsmarknadsminister Johan Pehrson efter en resa till belgiska Mechelen sammanfattar sina intryck i en debattartikel (DN Debatt 7/9) blir det mer av en reseskildring än åtgärder som svarar mot problemen som måste lösas. Det är ett beprövat politiskt grepp. Du berättar om problemet du upplever. Sedan visar du på dina insikter från ett upplevt lyckat exempel någonstans i världen och visar att du har tagit intryck. Problemet med ett sådant grepp är att det faller platt om åtgärderna inte erbjuder en lösning på problemet. 

Låt oss vara överens om att Sverige har utmaningar. Jag ser precis som arbetsmarknadsministern de problem som finns i Sverige. Som ordförande för Sveriges största fackförbund känner jag också av den oro som finns bland medlemmarna. Många känner ökad otrygghet i sitt bostadsområde, skräms av explosioner, gängkriminalitet och skjutningar. Det är också förfärlig att det finns människor som inte har ett jobb att gå till. Trots sin vilja att vara en del av arbetsmarknaden utestängs de ute från densamma. Och när det gäller förslag på det arbetsmarknadspolitiska området så ekar det bekymmersamt tomt från arbetsmarknadsministern och regeringen.

Tomheten på förslag blir snudd på genant eftersom regeringen har haft hög svansföring i frågor om integration och att få fler i arbete. Att prata om att få fler i arbete är en god ambition men det behöver också resultera i konkreta förslag som tydliggör vad arbetslinjen handlar om. Förslagen som hittills presenterats kan bäst beskrivas som en tunn blå arbetslinje. En riktigt arbetslinje svarar rimligen upp mot behoven som finns på arbetsmarknaden.

Det finns en reform klar att möta just det problem Johan Pehrson pekar ut (ökad sysselsättning och att få utrikes födda i jobb) – etableringsjobb! Varför låtsas arbetsmarknadsministern att förslaget inte finns?

Etableringsjobb handlar inte om bidragsreformer utan om att erbjuda arbetslösa en riktig anställning med utbildning, om det behövs, som ska leda till fast jobb.

Det är en helt unik överenskommelse mellan parterna på arbetsmarknaden som öppnar en dörr för personer som idag står långt ifrån den viktiga känslan av att ha en egen försörjning och ett arbete att gå till. 

Tyvärr har arbetet med att sjösätta reformen gått i stå. Regeringen behöver avsätta pengar för reformen och göra de eventuella förändringar som kvarstår för att lagar och förordningar ska fungera. Så vad väntar regeringen på? Frågan har legat på regeringens bord sedan 2018. Arbetslöshet kostar - både pengar och mänskligt lidande. 

Vi från arbetsmarknadens parter har inte glömt etableringsjobben. Vi har gjort vår del av överenskommelsen. Nu är det bara för regeringen att göra sitt jobb och trycka på play-knappen.

När arbetsgivare och fackförbund, på arbetsplatsen tar ett handslag för att en gång för alla, lösa integrationsutmaningen genom eget arbete då behöver regeringen göra sin del. Ingen regering, som talar om arbetslinjen och värdet av eget arbete, kan försitta den möjlighet som etableringsjobben innebär!

Fler resor till europeiska städer kommer inte att lösa framtidstron i det här landet utan nu krävs att flitens lampa börjar lysa på arbetsmarknadsdepartementet.