Aldrig har det varit lättare att övervaka anställda. Men resultatet är sällan det önskade: ökad effektivitet. ”Mina studier visar snarare att man känner sig misstrodd och tappar engagemang”, säger forskaren Daniel Bodén.
Publicerad 22 nov. 2023
Har du ibland en känsla av att någon iakttar dig när du sitter vid jobbdatorn? Då är du högst troligen inte paranoid, utan har helt rätt. Under pandemin, när vi tjänstemän i hög grad började jobba hemifrån, blev det nämligen allt vanligare med program som på olika sätt övervakar anställda. Enligt research-bolaget Gartner har 60 procent av stora amerikanska arbetsgivare installerat sådan mjukvara – och experter tror egentligen inte att andelen är lägre här i Sverige. Inte heller sedan vi övergick till hybridjobbande verkar övervakningen minska. Den är helt enkelt här för att stanna.
– Arbetsgivare har aldrig haft större möjlighet att ingående övervaka sina anställda, säger Daniel Bodén, etnolog vid Södertörns högskola.
Däremot är övervakning inget nytt, vilket han visar på i boken ”Från vällingklocka till minutjakt.”
– Ibland tenderar vi att prata om det här som något nytt, men övervakning har varit en del av arbetslivet sedan slutet av 1700-talet. Då använde man sig av karvestockar för att dokumentera hur många dagsverken olika personer gjort. Steg för steg har man sedan förfinat övervakningen, och den digitala utvecklingen har gjort det möjligt att kontrollera arbetstagare ner på minutnivå, ja, ner på minsta knapptryckning, säger Daniel Bodén.
Företag hänvisar ofta till att man vill följa upp produktiviteten, men om man tidigare framförallt kollade folks resultat, så kan arbetsgivare nu följa anställdas aktivitet genom hela dagen – via tangent- och knapptryckningar på dator och mobil, man ser vilka sajter folk surfar på, och kan till och med kolla deras hälsostatus. Det finns program som lyssnar till om man låter glad eller irriterad när man pratar i jobbmobilen, och kameror som följer kropps- och ögonrörelser.
Varför finns det ett sådant behov av att övervaka anställda?
– Inom privat sektor vill man få ut så mycket som möjligt inom ramen för de timmar man betalar för.
På frågan om det har önskad effekt, är svaret däremot nja.
– Kortsiktigt kanske, men en konsekvens av övervakningen, i alla fall i mina studier, är att man känner sig misstrodd, inte har chefens tillit. Det gör i sin tur att man inte känner sig uppskattad, utan tappar engagemang. Det föder också en stress, som kan leda till utbrändhet. Men framför allt gör det att man tappar lusten.
Men även om det alltså är en chimär att all denna kontroll skulle öka produktiviteten, är det viktigt att vi förstår att övervakningen ändå pågår.
– Det pratas ofta om att cykel- och bilbud är övervakade via olika appar. Och generellt inom LO-kollektivet känner många till att de är övervakade, kanske via kameror i butiken eller industrilokalen. Bland tjänstemän däremot tror jag att medvetenheten är betydligt lägre.
Han säger att tjänstemän historiskt sett har haft en tendens att identifiera sig med företaget man jobbar för, snarare än man ser sig själv som en proletär.
– Man är i högre grad solidarisk med arbetsgivaren, vilket innebär att man inte lika snabbt som arbetare intar det kritiska förhållningssättet.
Därmed vet man kanske heller inte vilka risker det innebär för integriteten.
– Du kanske tänker att det spelar ingen roll om chefen ser exakt vilken minut jag loggar in på datorn. Men jag tror vi måste bli medvetna om alla de olika dimensioner som kan övervakas, och den totala konsekvensen när insamlad data sätts ihop. Arbetsgivaren kan skaffa sig en nästan heltäckande bild av dig, dina rörelser och din kommunikation.
Om jag nu börjar tycka att övervakningen känns kymig, vad ska jag göra?
– Vänd dig till facket, och be dem lyfta frågan med arbetsgivaren för att ha en öppen diskussion om vad som är okej och inte. Generellt tycker jag att facket behöver vara mer aktiva i de här frågorna. För när tekniken inte längre utvecklas på företaget, utan köps in från jättar som Microsoft och Google, försvinner en stor del av vad MBL, medbestämmandelagen , handlade om. Facket behöver ta tillbaka initiativet här, så att anställda får vara med och styra vilken teknik som köps in och hur den som används.
Nästa artikel
Vilseledande information som sprids medvetet, med syfte att vilseleda, manipulera och skada.
Felaktig information som sprids av misstag eller på grund av missförstånd.
Det räcker inte med att bara kunna avgöra om information är sann eller falsk. Du behöver också kunna ifrågasätta varför du får den info vi får. Om du bor i Linköping och söker efter någon som kan klippa dina äppelträd kommer du att få upp arborister i Linköping. Men om du söker på klimatkris + fejk kan Google få för sig att du förnekar klimatkrisen och ge dig information som stödjer detta.
När vi tänker på hackning, tänker vi ofta på ett nätverk som hackas på distans av en datanörd – som vill komma in i systemet för att exempelvis stjäla personuppgifter eller pengar. Men här handlar det istället om att manipulera människor så att de släpper in bedragarna i systemet, lämnar ut handlingar, konfidentiell information eller liknande.
Budbäraren försöker efterlikna informationskällor du är välbekant med, eller som upplevs som trovärdiga. Det kan handla om rena förfalskningar av sidhuvuden eller att bedragaren låtsas vara en person med högt förtroendekapital.
Teknisk manipulation innebär att man använder teknik för att påverka eller kontrollera informationsflödet. Ofta används nya verktyg för traditionella påverkanstekniker, som att skapa och sprida desinformation eller låtsas vara någon annan. Ett exempel är deepfake-videos, där bedragare ser ut och låter som en känd makthavare eller en person du känner.
Här jobbar man med att misskreditera eller förlöjliga en person bakom ett argument, istället för att syna själva argumentet. Det handlar ofta om att hindra eller avskräcka personen från att delta i diskussionen. Man kan också använda sig av en störtflod av argument, fakta och källor, varav många är falska eller orelaterade. Eller whataboutism, där man flyttar fokus från en fråga genom att påpeka att andra minsann också har brister. Man kan också tillskriva en person åsikter som hen inte har, och därefter ge sig på personen. Bland nättroll är detta populära metoder.
