Jag är en vanlig ansvarstagande anställd, som inte har något att dölja. Det kan låta rätt, men argumentet håller inte. "Du vet inte idag vad du vill dölja i framtiden. Och internet glömmer aldrig", säger säkerhetsexperten Anne-Marie Eklund Löwinder.
Publicerad 05 mars 2024
Just nu pratar (= tjatar) en massa experter om den digitala integriteten. Och det är säkert toppen, men inget som riktigt berör mig, för jag har inget att dölja.
Känner du igen tanken?
Det gör även Anne-Marie Eklund Löwinder, en av Sveriges främsta experter inom informationssäkerhet.
– Absolut, men ska jag vara ärlig tycker jag att det är en väldigt naiv kommentar. Det finns många potentiella risker och konsekvenser med att dela personlig information, säger hon.
Hon hänvisar till en intervju som Dagens Nyheter gjorde med Edward Snowden 2015, där han sa att:
”Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga. Det är som att säga att du inte bryr dig om den fria pressen för att du inte är journalist. Eller religionsfriheten för att du inte är kristen.”
Så ja, på ett samhälleligt plan är det viktigt för alla och envar att vi bryr oss, men det är det även för dig personligen.
Vi ska vara medvetna om att internet aldrig glömmer.
– Alla har något att dölja, annars skulle informationen inte vara av så stort intresse. Det är också så att du vet inte idag vad du kan komma att vilja dölja i framtiden. För vi ska vara medvetna om internet aldrig glömmer, att det vi lägger ut på nätet finns där för all framtid. Och det du tycker känns harmlöst idag, kanske en framtida arbetsgivare reagerar negativt på när du söker jobb om tio år.
Hon påminner också om att en mer totalitär regim kan vara ett val bort även här i Sverige.
– Har du skyltat med dina politiska åsikter, din sexuella läggning eller religionstillhörighet kan det ligga dig till last och missbrukas.
En anledning till att många ändå hemfaller till ”jag har inget att dölja” kan vara att det är svårt att greppa vad det egentligen är man ska skydda. Att du inte ska lämna ut bankuppgifter känns självklart, men sedan... Ska du skydda din surfhistorik, och i så fall varför? Inte platsdela på mobilen så att 42 appar vet exakt var du befinner dig? Inte ladda upp bilder på dig själv och dina barn?
– Huruvida vi oroar oss eller inte handlar om två saker: risk och tillit. Det är bra att fundera på vilka risker du utsätter dig för när du delar en viss information. Och vilken tillit du har till att informationen som samlas in om dig hanteras på ett korrekt sätt. Där vet vi visserligen att stora företag som Meta (Facebook) gång på gång har blivit ertappade med att inte använda informationen som utlovat.
Så varför fortsätter vi lita på dem?
– Vi människor låter ofta bekvämlighet och nytta gå före säkerhet och integritet, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
En annan orsak till att man gärna viftar bort integritetsfrågan kan vara att det är så många saker man ska godkänna hela tiden, som man bara klickar i utan att läsa, man har liksom redan gett upp det där med att ha koll på integriteten.
– Men min erfarenhet är att så snart du själv eller någon i din närhet drabbas av ett intrång så börjar du bry dig, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
Även i arbetslivet finns det all anledning att tänka till. En Novus-undersökning som Unionen gjort visar att 9 av 10 har hög tilltro till sina arbetsgivare. Och det är fint. Men samtidigt vet vi att många företag öppet eller i smyg övervakar sina anställda: vad som händer på skärmen, vad som står i chattar, vad man surfar på…
– Många av oss har varit alldeles för aningslösa. Både anställda och vi som fackförbund behöver bli mer medvetna om vilken data arbetsgivare faktiskt kan samla in. För en dag kan den datan vändas mot dig, säger Unionens förbundsordförande Peter Hellberg och lägger till att:
– Tyvärr visar vår undersökning också att tjänstemän är mer oförsiktiga i fråga om digital integritet än arbetare.
Integritet i arbetslivet är avgörande för att upprätthålla förtroendet mellan arbetsgivare och anställd. Balansen mellan behov av information och integritet är en viktig och komplex fråga som kräver tydliga riktlinjer och respekt för lagar och regler. Bara tanken på att information en dag kan vändas mot dig borde få vem som helst att låta bli att använda jobbets resurser till privata ärenden, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
– Jag skulle inte använda jobbets mejl, mobil eller dator privat. Klart du kan surfa in på Dagens Nyheter på lunchen utan att någon skada är skedd, men säg att du är engagerad i någon förening som inte ligger i linje med arbetsgivarens åsikter. Den informationen kanske du inte vill att din chef ska ha, säger hon.
Nästa artikel
Vilseledande information som sprids medvetet, med syfte att vilseleda, manipulera och skada.
Felaktig information som sprids av misstag eller på grund av missförstånd.
Det räcker inte med att bara kunna avgöra om information är sann eller falsk. Du behöver också kunna ifrågasätta varför du får den info vi får. Om du bor i Linköping och söker efter någon som kan klippa dina äppelträd kommer du att få upp arborister i Linköping. Men om du söker på klimatkris + fejk kan Google få för sig att du förnekar klimatkrisen och ge dig information som stödjer detta.
När vi tänker på hackning, tänker vi ofta på ett nätverk som hackas på distans av en datanörd – som vill komma in i systemet för att exempelvis stjäla personuppgifter eller pengar. Men här handlar det istället om att manipulera människor så att de släpper in bedragarna i systemet, lämnar ut handlingar, konfidentiell information eller liknande.
Budbäraren försöker efterlikna informationskällor du är välbekant med, eller som upplevs som trovärdiga. Det kan handla om rena förfalskningar av sidhuvuden eller att bedragaren låtsas vara en person med högt förtroendekapital.
Teknisk manipulation innebär att man använder teknik för att påverka eller kontrollera informationsflödet. Ofta används nya verktyg för traditionella påverkanstekniker, som att skapa och sprida desinformation eller låtsas vara någon annan. Ett exempel är deepfake-videos, där bedragare ser ut och låter som en känd makthavare eller en person du känner.
Här jobbar man med att misskreditera eller förlöjliga en person bakom ett argument, istället för att syna själva argumentet. Det handlar ofta om att hindra eller avskräcka personen från att delta i diskussionen. Man kan också använda sig av en störtflod av argument, fakta och källor, varav många är falska eller orelaterade. Eller whataboutism, där man flyttar fokus från en fråga genom att påpeka att andra minsann också har brister. Man kan också tillskriva en person åsikter som hen inte har, och därefter ge sig på personen. Bland nättroll är detta populära metoder.