Jag är en vanlig ansvarstagande anställd, som inte har något att dölja. Det kan låta rätt, men argumentet håller inte. "Du vet inte idag vad du vill dölja i framtiden. Och internet glömmer aldrig", säger säkerhetsexperten Anne-Marie Eklund Löwinder.
Publicerad 05 mars 2024
Just nu pratar (= tjatar) en massa experter om den digitala integriteten. Och det är säkert toppen, men inget som riktigt berör mig, för jag har inget att dölja.
Känner du igen tanken?
Det gör även Anne-Marie Eklund Löwinder, en av Sveriges främsta experter inom informationssäkerhet.
– Absolut, men ska jag vara ärlig tycker jag att det är en väldigt naiv kommentar. Det finns många potentiella risker och konsekvenser med att dela personlig information, säger hon.
Hon hänvisar till en intervju som Dagens Nyheter gjorde med Edward Snowden 2015, där han sa att:
”Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga. Det är som att säga att du inte bryr dig om den fria pressen för att du inte är journalist. Eller religionsfriheten för att du inte är kristen.”
Så ja, på ett samhälleligt plan är det viktigt för alla och envar att vi bryr oss, men det är det även för dig personligen.
Vi ska vara medvetna om att internet aldrig glömmer.
– Alla har något att dölja, annars skulle informationen inte vara av så stort intresse. Det är också så att du vet inte idag vad du kan komma att vilja dölja i framtiden. För vi ska vara medvetna om internet aldrig glömmer, att det vi lägger ut på nätet finns där för all framtid. Och det du tycker känns harmlöst idag, kanske en framtida arbetsgivare reagerar negativt på när du söker jobb om tio år.
Hon påminner också om att en mer totalitär regim kan vara ett val bort även här i Sverige.
– Har du skyltat med dina politiska åsikter, din sexuella läggning eller religionstillhörighet kan det ligga dig till last och missbrukas.
En anledning till att många ändå hemfaller till ”jag har inget att dölja” kan vara att det är svårt att greppa vad det egentligen är man ska skydda. Att du inte ska lämna ut bankuppgifter känns självklart, men sedan... Ska du skydda din surfhistorik, och i så fall varför? Inte platsdela på mobilen så att 42 appar vet exakt var du befinner dig? Inte ladda upp bilder på dig själv och dina barn?
– Huruvida vi oroar oss eller inte handlar om två saker: risk och tillit. Det är bra att fundera på vilka risker du utsätter dig för när du delar en viss information. Och vilken tillit du har till att informationen som samlas in om dig hanteras på ett korrekt sätt. Där vet vi visserligen att stora företag som Meta (Facebook) gång på gång har blivit ertappade med att inte använda informationen som utlovat.
Så varför fortsätter vi lita på dem?
– Vi människor låter ofta bekvämlighet och nytta gå före säkerhet och integritet, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
En annan orsak till att man gärna viftar bort integritetsfrågan kan vara att det är så många saker man ska godkänna hela tiden, som man bara klickar i utan att läsa, man har liksom redan gett upp det där med att ha koll på integriteten.
– Men min erfarenhet är att så snart du själv eller någon i din närhet drabbas av ett intrång så börjar du bry dig, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
Även i arbetslivet finns det all anledning att tänka till. En Novus-undersökning som Unionen gjort visar att 9 av 10 har hög tilltro till sina arbetsgivare. Och det är fint. Men samtidigt vet vi att många företag öppet eller i smyg övervakar sina anställda: vad som händer på skärmen, vad som står i chattar, vad man surfar på…
– Många av oss har varit alldeles för aningslösa. Både anställda och vi som fackförbund behöver bli mer medvetna om vilken data arbetsgivare faktiskt kan samla in. För en dag kan den datan vändas mot dig, säger Unionens förbundsordförande Peter Hellberg och lägger till att:
– Tyvärr visar vår undersökning också att tjänstemän är mer oförsiktiga i fråga om digital integritet än arbetare.
Integritet i arbetslivet är avgörande för att upprätthålla förtroendet mellan arbetsgivare och anställd. Balansen mellan behov av information och integritet är en viktig och komplex fråga som kräver tydliga riktlinjer och respekt för lagar och regler. Bara tanken på att information en dag kan vändas mot dig borde få vem som helst att låta bli att använda jobbets resurser till privata ärenden, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.
– Jag skulle inte använda jobbets mejl, mobil eller dator privat. Klart du kan surfa in på Dagens Nyheter på lunchen utan att någon skada är skedd, men säg att du är engagerad i någon förening som inte ligger i linje med arbetsgivarens åsikter. Den informationen kanske du inte vill att din chef ska ha, säger hon.
Nästa artikel
Unionen har fått till sig att flera stora företag på olika sätt vill övervaka sina anställda digitalt. Bland annat genom screen recording, där en programvara spelar in allt som händer på en medarbetares datorskärm – utan att personen förvarnas eller vet om att detta sker. Det kan handla om att man kollar när folk är på kontoret, genom att följa när man kopplar upp sig mot nätverket. Övervakningen kan också ske genom hemliga medlyssningar av telefonsamtal, att man kollar hur många samtal du ringer, hur många klick du gör på tangentbordet, och när du loggar in eller ut från datorn. Syftet är att hitta sätt att öka produktiviteten, brukar arbetsgivarna säga. Men medarbetare har hört av sig till Unionen med funderingar och oro.
– De känner stress och obehag över att bli övervakade, säger Ia Hamn, central ombudsman på Unionen.
Ia Hamn påpekar att det kan finnas tillfällen då övervakning är motiverat, exempelvis ur ett säkerhetsperspektiv, eller att ett taxibolag vill ha koll på var bilar befinner sig för att kunna planera körningar.
– Men hos privata arbetsgivare handlar det ofta om kontrollbehov. Här bör man väga in individens rätt till sin personliga integritet, och det finns mindre kränkande sätt att använda sig av än digital övervakning, som en dialog och täta avstämningar med anställda, säger Ia Hamn.
Och om det på riktigt handlar om att öka produktiviteten, så är övervakning ändå sällan rätt väg att gå, visar forskning. Magnus Svartengren, överläkare och professor i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet säger att det är en sak att vi människor vill bli sedda och uppmärksammade för vad vi gör.
– Det är trist om du jobbar som en bäver, och chefen aldrig noterar det.
Men den här typen av övervakning, där du kanske inte ens vet när det sker, gör snarare människor osäkra.
– Den minskar människors motivation och kreativitet. Jag skulle själv tycka att det var väldigt obehagligt, och få svårare att fokusera, säger Magnus Svartengren.
Dels handlar det om stress som uppstår när man inte vet om man är övervakad eller avlyssnad.
– Men risken är också att det blir som vid det löpande bandet; folk gör precis bara det som krävs, eller det man mäts på. Man blir osjälvständig och slutar ta egna initiativ, så kvaliteten på jobbet sjunker. Arbetsgivaren får inte heller tillgång till medarbetarnas idéer och kreativitet. En annan effekt kan bli att folk drar in på pauserna för att visa att man presterar, men vi behöver pauser och tid till reflektion för att göra ett bra jobb.
Så varför ser vi ändå att allt fler företag vill övervaka sina anställda digitalt på olika sätt?
– Jag tror man fascineras över teknikens möjligheter, allt som går att göra, men glömmer lite att fråga sig vad materialet man samlar in ska användas till. Man bör informera om syftet tydligt, och samverka med facket, säger Magnus Svartengren.
Om en chef istället visar tillit, vad kan hända med motivationen då?
– Då tycker man ofta att jobbet är roligare, och man lägger in mer tid och engagemang, vilket i slutändan lönar är till gagn för företaget, säger Magnus Svartengren.
Om din arbetsgivare övervakar dig och dina kollegor, eller flaggar för att man tänker börja med det – vänd dig till din lokala Unionen- klubb eller Unionens rådgivning. Då kan vi lyfta frågan med arbetsgivaren, och begära en förhandling om detta.