Unionen och arbetsgivarnas parter har kommit överens om nya kollektivavtal för tjänstemän inom industrin och det i sin tur betyder också att vi har ett märke som är normerande för de förhandlingar som nu fortsätter på andra avtalsområden.
Publicerad 03 april 2023
Den 31 mars gick vi med några timmars marginal i mål med förhandlingarna på industrins område i avtalsrörelsen 2023. Det innebär att Unionen och arbetsgivarnas parter har kommit överens om nya kollektivavtal för tjänstemän inom industrin och det i sin tur betyder också att vi har ett märke som är normerande för de förhandlingar som nu fortsätter på andra avtalsområden.
Det nya märkessättande avtalet gäller från och med den 1 april och har ett totalvärde på 7,4 procent för en avtalsperiod om två år fördelat på 4,1 procent år ett och 3,3 procent år två. Förutom löneökningar innehåller avtalet ökade avsättningar till deltids- och flexpension och en efterlängtad och viktig satsning på avtalens lägstalöner som höjs med 1350 kronor.
Resultatet innebär att vi lyckats förhandla fram en uppväxling av löneökningsnivån och få den högsta årstakten sedan Industriavtalet träffades. Samtidigt vet vi att det år ett inte blir fråga om reallöneökningar vilket är ett bekymmersamt läge och det finns stor förståelse för att medlemmar kan tycka att Unionen i en situation med hög inflation borde ställt lönekrav som kompenserar för ökade priser. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är en framkomlig väg. Att i ett läge av hög inflation och minskad köpkraft använda lönebildningen som kompensation riskerar att leda till en löne-och prisspiral som urholkar värdet av löneökningarna och det är inte en situation vi vill ha. Bedömningen är att vi nu har ett avtal på plats med en löneökningsnivå som inte riskerar att spä på inflationen ytterligare, som ger goda förutsättningar för att nå reallöneökningar igen år två och som ger mer pengar i plånboken över tid.
Det känns extra bra och viktigt i nuvarande ekonomiska läge att de med lägst marginaler får en förbättrad situation genom höjda lägstalöner. Lägstalöner berör i praktiken en liten grupp av Unionens medlemmar men som fackförbund står vi upp för medlemmars arbetsvillkor tillsammans och kravet på höjda lägstalöner handlar om solidaritet! För de individer som berörs har höjningen stor betydelse och de tjänstemän som jobbar i yrken där låga löner förekommer har dessutom ofta osäkra anställningar, korta kontrakt och höga krav för att få provision. Utöver en förbättrad situation för enskilda individer har höjningen betydelse för arbetsmarknaden i stort. Lägstalöner i våra kollektivavtal skyddar lönenivåerna på svensk arbetsmarknad och svensk arbetsmarknad ska ha bra villkor och schyssta löner.
Nu går arbetet vidare med förhandlingar på Unionens övriga avtalsområden, till exempel med Almega där vi tecknar avtal inom tjänstesektorn. Systemet vi har i Sverige med att först teckna avtal i den internationellt konkurrensutsatta industrin som blir normerande syftar till att ge alla Unionens medlemmar så goda villkor som möjligt och stabila löneökningar över tid
Du och dina medlemmar håller er uppdaterad genom att gå in på samlingssidan för Avtal 2023 där det finns mer information om vad som gäller just ditt avtalsområde , vad som är aktuellt i avtalsrörelsen och du hittar även material samt frågor och svar om kraven som förhandlas.
Fortsättning följer!
Martin Linder, förbundsordförande
Martin Wästfelt, förhandlingschef
Nästa artikel
En hög inflation och höjda räntor gör att allt fler svenskar lever på marginalen. Axel Lago, 28 i Kalmar, är en av dem.
– Det vore skönt att slippa vända på varenda krona.
Han sitter hemma i köket, tar lunchpaus från jobbandet när vi hörs. Axel har jobbat inom callcenter, med kundtjänst, i många år, och kom till det företag han nu är på 2019. Han säger att han trivs bra med jobbet och all dess variation.
– Det finns så många olika delar man jobbar med, dels den basala, att prata med kunder, men sedan kan man också sitta i den bakre delen och hålla på med tyngre support, utbilda kundtjänstmedarbetare eller jobba med sälj för att dra in kunder till företaget.
Den stora nackdelen med branschen är lönen. Själv har han ungefär 23 500 kronor före skatt, och får ut runt 18 000 till 19 000 kronor i månaden.
– Men då har fått ett kompetenstillägg. Vissa av mina kollegor får ut runt 15 000 till 17 000 kronor. Det är lite olika beroende på ålder, OB-tillägg och så vidare.
Med tre barn är det ingen lätt ekvation att få ihop när bara hyra och underhåll går på cirka 12 000 i månaden, ”och då har jag inte ens börjat betala elräkningen.”
– Precis efter skilsmässan från mina barns mamma flyttade jag till en liten lägenhet på 30 kvadratmeter. Det var det boende jag hittade snabbt som jag hade råd med, men eftersom jag bodde så litet kunde jag inte ha barnen lika ofta, vilket kändes som ett svek mot dem. Barn förstår ju inte ekonomi och vuxenbyråkrati.
Han flyttade så småningom till en lite större lägenhet, och är nu sedan ett år tillbaka sambo.
– Innan vi träffades fick jag vända på varje krona. Jag räknade ut exakt vad jag hade att röra mig med varje dag, vad maten fick kosta, och kollade sedan upp var det fanns bra priser där jag kunde handla.
Det är inte konstigt, för enligt Konsumentverkets uträkningar är levnadskostnaden för en vuxen och tre barn i Axels åldrar (11, 7 och 5 år) drygt 23 000 kronor i månaden. Alltså flera tusenlappar mer än hans lön efter skatt.
Även nu som sambo räcker den låga lönen knappt till mer än det absolut nödvändigaste, det finns sällan utrymme att vara spontan. Han berättar hur hans bästa vän plötsligt kan få lust att ta tåget till Göteborg en helg och bo på hotell.
– För mig är det uteslutet, jag måste planera en sådan resa i förväg och spara i några månader. Och när kompisar ringer och frågar om jag ska hänga med ut är det alltid en fråga om vart de ska gå, sedan sitter man där och säger att ”jag har redan ätit”, tar vatten till hamburgaren eller liknande. Och när andra familjer åker till Thailand, tar jag med barnen till ett lekland. Det är såklart roligt, men…
Han säger att den senaste tidens inflation och prisökningar har påverkat honom mycket.
– En så basal sak som grönsaker har nu blivit en problematisk, en röd paprika kan ju kosta upp emot hundra kronor kilot. Jag skulle säga att en god kosthållning har blivit en klassfråga.
Känner du ekonomisk stress?
– Ja, på daglig basis. Sedan jag blev sambo har jag slutat skriva upp varenda utgift varje dag, men visst finns tanken med mig.
Axel, som sedan februari är ordförande i fackklubben, säger att han hör liknande diskussioner från sina kollegor.
– Vissa lever på kredit för att få vardagen att gå ihop. Jag har också kollegor som överväger att inte ta semester, för då får de inget OB-tillägg. Och när man blir sjuk är första tanken alltid ”har jag råd att vara hemma en dag?” Samtidigt har vi ju ett servicejobb, där det är viktigt att ha en positiv energi.
Högst upp på önskelistan hos medlemmarna står därför högre lön.
– Det är såklart fint att få en friskvårdstimme, men det viktigaste är ändå att få en lön som går att leva på, och att någon gång ibland kunna välja om man vill köpa billig eller lite godare mat.
Unionen har i avtalsrörelsen begärt att de med lägstalöner ska få 1600 kronor till i månaden. Vad skulle det innebära för dig?
– Mycket. Kanske skulle jag då kunna börja spara någon krona i månaden till pensionen.
