Utan rätt möjlighet till vidareutbildning för den som jobbar, riskeras såväl företagens konkurrenskraft som den enskildes trygghet och utveckling i arbetslivet. Och det är bråttom!
Publicerad 26 april 2023
Unionen presenterar nu resultatet i Kompetensbarometern för 2023. Undersökningen visar att behovet av kompetensutveckling och vidareutbildning är stort hos privatanställda tjänstemän .
Kompetensbarometern visar att var tredje privatanställd tjänsteman tror att de någon gång under sitt arbetsliv kommer att behöva öka sin kompetens genom vidareutbildning de inte räknar med att få via sin arbetsgivare. Omräknat till antalet privata tjänstemän som finns på svensk arbetsmarknad är det närmare 500 000 personer. 41 procent av dessa säger att de behöver vidareutbilda sig de närmaste tre åren
Utan rätt möjlighet till vidareutbildning för den som jobbar, riskeras såväl företagens konkurrenskraft som den enskildes trygghet och utveckling i arbetslivet. Det är avgörande för att vi ska kunna genomföra den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle.
Unionen har under många år haft kompetensfrågor allra högst på agendan. Det har vi eftersom arbetslivet ställer höga krav på att kunna ställa om till nya kompetenskrav. Även om du har en utbildning sedan tidigare kan du behöva fylla på din kompetens, för anställningstrygghet idag handlar i stor utsträckning om att ha rätt kompetens för sitt jobb. Du kanske till och med behöver uppdatera din kompetens flera gånger under ditt arbetsliv. Men då måste du också ha möjlighet att rent praktiskt och ekonomiskt kunna göra det.
Kompetensbarometern synliggör också vilka faktiska möjligheter till vidareutbildning som finns inom det befintliga utbildningssystemet. Många tycker att utbildningsutbudet till yrkesverksamma brister.
Nära hälften (46%) av de tillfrågade skulle föredra att studera vid högskola eller universitet för att stärka sin kompetens och tre av tio (28%) har under den senaste femårsperioden letat utbildningar på högskola eller universitet i syfte att vidareutbilda sig. Av de som letat utbildningar uppger två av tre (65%) att de i låg utsträckning hittat en utbildning som går att kombinera med sitt nuvarande arbete.
Högskolor och universitet i Sverige är i det närmaste helt överens om att det krävs långsiktigt ekonomiska satsningar på livslångt lärande. De ekonomiska resurserna räcker helt enkelt inte till idag.
Så här kan vi inte ha det. Det går alldeles för långsamt att åstadkomma förändring hos högskolorna och universiteten. I rådande konjunkturläge är det här så vore det här en mycket klok ekonomisk politik. Det är helt enkelt en missad möjlighet för regeringen om de inte går från ord till handling.
Reformera resurstilldelningssystemet för högskolan som för närvarande premierar långa utbildningar, inte minst programutbildningar.
Utöka högskolans resurser för att möta den ökade efterfrågan kopplat till omställningsstudiestödet.
Inför varaktiga öronmärkta resurser för utbildningar för yrkesverksamma utanför takbeloppen och särskilda sökbara resurser för att utveckla utbildningar för yrkesverksamma i samverkan med näringslivet.
Yrkeshögskolan bör införa ettåriga fördjupningsutbildningar för kvalificerad YH-examen för yrkesverksamma som redan har relevant eftergymnasial utbildning eller motsvarande kunskaper från arbetslivet.
Fler korta utbildningar och kurser inom yrkeshögskolan.
Flexiblare antagningssystem, framför allt för utbildningar som riktar sig till yrkesverksamma.
Kompetensbarometern är Unionens årliga undersökning om intresse av och möjligheter till kompetensutveckling för yrkesverksamma tjänstemän på den privata arbetsmarknaden.
Materialet bygger på siffror från en undersökning från Novus som Unionen har beställt. Undersökningen genomfördes i mars 2023, och antalet respondenter är 2417. Den genomfördes via webbintervjuer i Novus slumpmässigt rekryterade och representativa Sverigepanel, samt med hjälp av en nära samarbetspartner till Novus. Läs hela undersökningen här.
Nästa artikel
Karlstadsbon Anna Jansson, 40, hade länge en bild av sig själv som en person som inte pluggar. Hon såg inte sig själv som en akademiker.
– Jag trodde inte jag var en ”universitetsmänniska”, vad nu det är för förutfattade mening, skrattar hon. Men jag jobbade ju ute på golvet, med händerna. Att sitta och läsa böcker dagarna i ända trodde jag inte var något för mig. Men vet du, det är bland det roligaste jag har gjort. Man kan överraska sig själv!
Sommaren 2024 tar hon sin examen, då är hon färdig personalvetare, efter tre års studier vid Karlstads universitet.
– Hade jag inte blivit gravid så är jag inte säker på att jag någonsin hade tagit steget. Jag har känt sådan lojalitet gentemot kollegorna, det har gått före lojaliteten mot mig själv.
Anna började jobba inom handeln direkt efter gymnasiet, där det ena jobbet ledde till det andra. Hon arbetade framförallt på en större klädkedja, där hon på slutet hade en delad tjänst. Hon var visual merchandiser på halvtid och ställföreträdande butikschef på halvtid – och försökte överleverera på båda håll. Utmattningen kom som ett brev på posten.
– Men jag ville såklart ändå inte vara sjukskriven. Fast jag började känna mig sliten redan kring 25. Arbetsmiljön i butik är tuff. Man står upp hela dagen, det är hög musik, starkt ljus och ett konstant flöde av människor du ska ha uppmärksamhet på.
Hon funderade redan då i 25-årsåldern på att börja plugga, tog också några kurser, men visste inte riktigt vad hon ville bli.
– Jag väntade på att få den där uppenbarelsen, där jag insåg vad som var mitt kall i livet. Nu har jag förstått att det inte är någon idé att sitta och vänta på den. Till viss del tror jag också att tanken ”jag vet inte säkert vad jag vill plugga” är en försvarsmekanism. Det kan vara läskigt att ta steget när man vet vad man har men inte vad man får.
Men när hon blev gravid och sedan fick barn förändrades hennes prioriteringar. Hon fick distans till företaget och sina kollegor, vilket gjorde det lättare att fundera kring livet.
– Jag kände att det var dags att vara mer lojal mot mig själv. Jag hade också en nu eller aldrig-känsla: Går jag tillbaka efter föräldraledigheten, så blir jag nog kvar för alltid.
Det var alltså dags att ta chansen. Att göra något nytt. Att tänka på sig själv och sin egen framtid. Anna insåg att med småbarn, bonusbarn och en man med fast anställning så kunde hon inte välja en treårig utbildning i Umeå eller Stockholm, hur rolig den än lät. Det fick bli något som fanns på universitetet i Karlstad.
– Jag valde personalvetare för att det är en bred utbildning. Jag har haft kurser i såväl företagsekonomi som juridik, beteendevetenskap och kommunikation. Det känns också som ett yrke där jag kan få ett mer hållbart arbetsliv, med vettiga arbetstider.
Lönemässigt, funderade du på yrket även ur den aspekten?
– Absolut, jag hade nått taket i handelsbranschen. Och på sätt och vis är min lön och löneutveckling kopplad till mitt egenvärde. Vad jag är värd som person. Så det är klart det har betydelse att det här är ett yrke där jag har chans att få en högre lön.
Att plugga har som sagt gått över förväntan. Inte nog med att Anna tycker att det är roligt att studera, hon har dessutom visat sig ha talang.
– Jag är en resultatorienterad person, så jag har fått VG på de flesta kurser.
Och om hon tidigare kände sig fundersam kring att plugga i den här åldern, ”klarar jag det?”, så säger hon nu att hon tror åldern och erfarenheten är en fördel.
– Jag är van att jobba, för mig blir det automatiskt så att jag ser studierna som mitt heltidsjobb. Jag studerar mer eller mindre måndag till fredag klockan 8–17. Jag har den disciplinen, medan jag ser yngre studiekamrater gå ut och festa, kliva upp sent, få ångest över missad tid, och så vidare.
Och hur har du fixat det ekonomiskt?
– Även den biten var jag orolig för innan, och visst har det varit tufft, framförallt på sommaren då jag inte har fått CSN. Men när man har barn får man både ett tilläggsbidrag och kan ta extra lån. Totalt får jag ut 16 500 kronor i månaden. Det skiljer sig alltså inte jättemycket från min tidigare lön.
Vänta inte på att du stupsäkert ska veta vad som är din grej. Det kan kännas otryggt att ta steget. Men passar det inte dig kan du ta ett steg till. Du rör dig i alla fall framåt.
Testa. Det är ju inte så att din kompetens försvinner bara för att du väljer att studera i ett år. Visar det sig att du inte gillar det ämne du valde, så har du kompetensen kvar.
