Flera stora företag har planer på att övervaka sina anställda, exempelvis genom att spela in deras datorskärmar. Syftet sägs ofta vara att öka produktiviteten. Men forskning visar att det kan få motsatt effekt. "Övervakning tenderar att minska motivationen", säger professor Magnus Svartengren.
Unionen har fått till sig att flera stora företag på olika sätt vill övervaka sina anställda digitalt. Bland annat genom screen recording, där en programvara spelar in allt som händer på en medarbetares datorskärm – utan att personen förvarnas eller vet om att detta sker. Det kan handla om att man kollar när folk är på kontoret, genom att följa när man kopplar upp sig mot nätverket. Övervakningen kan också ske genom hemliga medlyssningar av telefonsamtal, att man kollar hur många samtal du ringer, hur många klick du gör på tangentbordet, och när du loggar in eller ut från datorn. Syftet är att hitta sätt att öka produktiviteten, brukar arbetsgivarna säga. Men medarbetare har hört av sig till Unionen med funderingar och oro.
– De känner stress och obehag över att bli övervakade, säger Ia Hamn, central
ombudsman
på Unionen.
Ia Hamn påpekar att det kan finnas tillfällen då övervakning är motiverat, exempelvis ur ett säkerhetsperspektiv, eller att ett taxibolag vill ha koll på var bilar befinner sig för att kunna planera körningar.
– Men hos privata arbetsgivare handlar det ofta om kontrollbehov. Här bör man väga in individens rätt till sin personliga integritet, och det finns mindre kränkande sätt att använda sig av än digital övervakning, som en dialog och täta avstämningar med anställda, säger Ia Hamn.
Och om det på riktigt handlar om att öka produktiviteten, så är övervakning ändå sällan rätt väg att gå, visar forskning. Magnus Svartengren, överläkare och professor i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet säger att det är en sak att vi människor vill bli sedda och uppmärksammade för vad vi gör.
– Det är trist om du jobbar som en bäver, och chefen aldrig noterar det.
Men den här typen av övervakning, där du kanske inte ens vet när det sker, gör snarare människor osäkra.
– Den minskar människors motivation och kreativitet. Jag skulle själv tycka att det var väldigt obehagligt, och få svårare att fokusera, säger Magnus Svartengren.
Dels handlar det om stress som uppstår när man inte vet om man är övervakad eller avlyssnad.
– Men risken är också att det blir som vid det löpande bandet; folk gör precis bara det som krävs, eller det man mäts på. Man blir osjälvständig och slutar ta egna initiativ, så kvaliteten på jobbet sjunker. Arbetsgivaren får inte heller tillgång till medarbetarnas idéer och kreativitet. En annan effekt kan bli att folk drar in på pauserna för att visa att man presterar, men vi behöver pauser och tid till reflektion för att göra ett bra jobb.
Så varför ser vi ändå att allt fler företag vill övervaka sina anställda digitalt på olika sätt?
– Jag tror man fascineras över teknikens möjligheter, allt som går att göra, men glömmer lite att fråga sig vad materialet man samlar in ska användas till. Man bör informera om syftet tydligt, och samverka med facket, säger Magnus Svartengren.
Om en chef istället visar tillit, vad kan hända med motivationen då?
– Då tycker man ofta att jobbet är roligare, och man lägger in mer tid och engagemang, vilket i slutändan lönar är till gagn för företaget, säger Magnus Svartengren.
Om din arbetsgivare övervakar dig och dina kollegor, eller flaggar för att man tänker börja med det – vänd dig till din lokala Unionen-
klubb
eller Unionens rådgivning. Då kan vi lyfta frågan med arbetsgivaren, och begära en
förhandling
om detta.
En medlem ringde oss och sa att han misstänkte att hans chef ibland läste hans mejl: ”Ett antal gånger nu har hon vetat saker som jag inte förstår hur hon annars har fått reda på. Och ja, det har alltid handlat om jobbrelaterade saker, men det händer ju att jag skriver privata rader till kollegor eller kunder också, så det känns olustigt. Jag fattar att allt privat ska gå via min gmail från och med nu, men ändå… Är det här verkligen tillåtet?”
Unionens förbundsjurist Susanna Kjällström säger att som utgångspunkt är svaret nej, chefen får inte läsa dina mejl.
– Arbetsgivaren får inte gå in och slentrianmässigt ta del av din mejl. Och absolut inte det som inte är direkt arbetsrelaterat.
Illojalitet kan tillåta läsning
Ska en arbetsgivare göra det, så måste det finnas synnerligen goda skäl.
– Arbetsgivaren ska göra en intresseavvägning mellan företagets intresse att läsa dina mejl och skyddet för ditt privatliv och din integritet. Men det ska mycket till för att komma fram till att man har rätt att läsa anställdas mejl.
Det ska finnas en stark, hållbar misstanke om brottslighet eller illojalitet. Det kan vara ekonomisk brottslighet, eller att du kontaktar kunder och frågar om de vill hänga med om du hoppar av jobbet och startar eget.
– Misstanken måste välgrundad, det räcker inte med att tro sig veta saker eller att man har fått för sig något. De får dock inte läsa dina privata mejl, inte ens om de gått iväg via din jobbmejladress. Och det är förstås svårt att utröna vad som är privat och inte.
Gemensamma brevlådor ett sätt att komma runt problemet
Men om jag blir sjuk och de behöver ha tillgång till något för att driva ett projekt vidare, eller betala ut löner?
– Det bästa är om den typen av mejl kommer till gemensamma mejladresser, så att företaget inte står där om du blir sjuk i några dagar. Alternativt frågar dig om du kan vidarebefordra de mejl de behöver. Arbetsgivaren får nämligen inte ta del av dina privata mejl, och det kan vara svårt att utröna vad i din mejlkorg som är privat och inte, säger Susanna Kjällström.
Får inte slentriankolla vad du surfar på
Får chefen kolla vad jag surfar på, då?
– Nej. Som arbetsgivare får man sätta upp ramar för vad som är tillåtet att surfa på och inte. Man kan exempelvis säga att på jobbet kollar vi inte på porr och Hemnet, men då kan företaget sätta upp en spärr som gör att det inte går att gå in på de sajterna. En arbetsgivare ska nämligen alltid arbeta förebyggande snarare än kontrollerande, vilket betyder att det är bättre att spärra vissa sökord och sajter, än att gå in och kontrollera vad du surfar på.