Vår arbetsmarknadsmodell har inte råd med att regeringen slarvar bort de pågående diskussionerna om EU:s sociala dimensioner - det är dags att regeringen agerar.
Publicerad 13 juni 2024
Vår arbetsmarknadsmodell har inte råd med att regeringen sätter sig på läktaren i de pågående diskussionerna om EU:s sociala dimension. Regeringens trotsiga hållning riskerar på ett olyckligt sätt att underminera Sveriges möjligheter att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen som alla svenska partier och parter enade står bakom. Det krävs en bättre förståelse för sociala dimensionen av EU-medlemskapet och en smartare förvaltning av förhandlingskapitalet från regeringens sida.
Värnandet av den svenska modellen drivs bäst vid förhandlingsbordet. ”Det är genom att vara aktiva, pådrivande och engagerade som vi kan sätta agendan – inte genom att bara säga nej och sitta på läktaren” för att låna EU-minister Roswalls egna ord.
Vi befinner oss just nu i en avgörande tid där EU ska fastställa sina politiska prioriteringar inför framtiden. Det gäller även sociala Europa, arbetsmarknadens parters roll inkluderat.
Här finns det tyvärr en olycklig missuppfattning i svensk debatt om att EU inte får lägga sig i sociala frågor. Utvecklingen av det sociala Europa påbörjades långt innan Sverige blev medlemmar. Det har varit en del av EU-samarbetet ända sedan grundandet på femtiotalet. Medlemsstaterna har sedan dess gradvis gett EU mer makt på sociala området, så även Sverige sedan medlemskapet.
Socialt framsteg är idag en av de övergripande målsättningarna i EU:s grundlag. EU och medlemsstaterna delar också i dag på makten att reglera flera arbetsmarknadsfrågor. Det innebär att medlemsländerna bara får reglera frågor i den utsträckning som EU inte gör det. Ett exempel på detta är lönetransparensdirektivet för att säkra principen om lika lön för lika arbete, en princip som funnits ända sedan 1957.
I andra frågor såsom minimilön har medlemsländerna däremot på mycket goda grunder inte gett EU rätt att lagstifta. Därför motsatte sig parterna i Sverige lagstiftning om minimilöner. Vi stödjer i dag den danska stämningen i EU-domstolen.
Men på många andra områden har EU som sagt tilldelats makt att reglera arbetsmarknaden. Oavsett vad regeringen eller någon annan i dag tycker är det hög tid att nyktert erkänna detta faktum. Endast så kan Sverige framgångsrikt förhålla sig till och påverka sociala Europas utveckling som värnar modellen.
Det är därför svårt att förstå varför regeringen trotsigt satt sig på läktaren under vårens diskussioner om den sociala dimensionens framtid (La Hulpe deklarationen) och varför regeringen insisterar på detta inför arbetsmarknadsministrarnas möte den 20 juni. Regeringens agerande rimmar också illa med statsrådet Roswalls egna budskap om att man måste vara konstruktiv i EU-samarbetet.
Vad värre är så riskerar Sverige, genom att ställa sig vid sidan av sociala Europa, få ett minskat inflytande och därmed sämre möjligheter att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen. Ett smart förvaltande av Sveriges begränsade förhandlingskapital kommer vara avgörande.
Nästa artikel
Utredaren Jonas Malmberg överlämnade den 29 maj sina förslag om EU-direktivet om insyn i lönesättningen ska genomföras i svensk rätt till jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg.
Förslagen innebär att en rad nya regler införs i diskrimineringslagen. Bland annat föreslås ett helt nytt kapitel om insyn i lönesättningen och lönekartläggning . Arbetssökande och arbetstagare får en rad nya rättigheter genom att få rätt till information om löneläget hos arbetsgivaren och regelverket om lönekartläggning och samverkan med facket blir mer omfattande. Större företag med över 100 anställda ska också ta fram en lönerapport med jämna mellanrum och i samverkan med facket.
Unionen anser att ett systematiskt jämställdhetsarbete bäst regleras i kollektivavtal . Unionen beklagar därför att förslaget till nya regler i diskrimineringslagen inte i högre grad kan ersättas med överenskommelser i kollektivavtal , till exempel i fråga om hur arbetet med lönekartläggningar för jämställda löner bäst kan och bör drivas på de enskilda arbetsplatserna. Detta är dock inte en brist vi kan skylla på den svenska utredningen - det beror på att EU-direktivet tyvärr inte innehåller någon öppning för sådana avvikelser. Unionen kommer dock framöver fortsätta hålla hårt i vår käpphäst och även framöver driva på för avtalslösningar.
Förslagen utmanar i viss mån också den svenska modellen för hur vi löser tvister genom att det införs nya tidsfrister för att driva ett ärende om lönediskriminering i domstol. Vi är också kritiska till att reglerna i vissa delar är väldigt detaljerade, till exempel i fråga om rapportering av olika lönemått.
Unionen välkomnar dock i stort förslagen som ger arbetssökande och arbetstagare bättre insyn i lönerna på en arbetsplats. Vi tror att ökad insyn i lönesättningen kan vara något positivt för jämställdheten. Vi hoppas att nya regler i dessa delar i sin tur kan skapa ett ökat tryck på arbetsgivare att genomföra ett gediget arbete med lönekartläggning och analys och att jobba aktivt med jämställda och sakliga löner.
Det är också positivt att utredningen föreslår nya och tydligare regler om arbetsgivarens skyldighet att samverka med facket och i vilka frågor samverkan måste ske. Detta är en fråga som vi har drivit bestämt och konsekvent genom TCO och vi kan glädjande konstatera att utredaren har tagit intryck.
Unionen kommer fortsätta att bidra aktivt med synpunkter via TCO när betänkandet nu skickas ut på remiss. Vår förhoppning är att de nya lagregler som ska träda i kraft sommaren 2026 ska kunna bidra till målet om lika lön för lika arbete samtidigt som regelverket i sin helhet ska bli sådant att det fungerar - och levererar - inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen.
