Reglera löntagarnas rättigheter till integritet

Vad ska vi göra åt den maktförskjutning som har vuxit fram mellan arbetsgivare och arbetstagare som en följd av den digitala övervakningen på jobbet? Och varför är det så tyst i en fråga som så påtagligt riskerar att kränka den personliga integriteten? Det vill vi ändra på!

De flesta av oss har datorer och mobiltelefoner som huvudsakliga arbetsredskap. Nästan alla har programvara installerad som är en förutsättning för det dagliga arbetet men som också samlar in data om vilka program du använder, hur länge du läser ett dokument, hur många tangentslag du gör per minut etc. Allt du skriver i chattar och mail kan chefen ta del av.

Självklart ska arbetsgivare kunna följa upp det hur arbetet utförs, men många gånger sker övervakning som går betydligt längre än vad som är rimligt och som innebär ett stort intrång i din integritet. Övervakningen sker dessutom ofta utan ditt samtycke. Faktum är att få överhuvudtaget känner till att de övervakas på jobbet.

Medan var femte arbetsgivare i Unionens undersökning uppger att de i någon mån analyserar hur deras anställda använder digitala verktyg, är det bara var tionde privatanställd tjänsteman som med säkerhet vet att arbetsgivaren faktiskt gör det.

Ändå svarar tre av fem att det skulle kännas obehagligt om deras arbetsgivare kontrollerade vad de gör på jobbdatorn. Sju av tio skulle reagera starkt negativt om arbetsgivaren ville införa rutiner för att kartlägga och analysera medarbetarnas aktiviteter.

På bara några år har alltså arbetsgivare fått tillgång till verktyg som ger dem möjlighet att i detalj studera vad du gör under arbetstid och hur du utför ditt jobb. Det är en strukturell förändring av arbetsmarknaden som kraftigt har förskjutit maktbalansen mellan arbetsgivare och arbetstagare. I vanliga fall brukar betydande förändringar på en arbetsplats föregås av förhandlingar med facket, det finns reglerat i lagen om medbestämmande. Ändå har bara 10 procent av Unionens klubbar varit inblandade i förhandling när det gäller införande av nya digitala system. Det är en siffra som stämmer till eftertanke.

Det verkar som om vi svenskar har en något naiv inställning till digital övervakning, och kanske också lite motstridig. För medan varannan privatanställd tjänsteman följer varuleveranser i realtid, skulle drygt en av tre själva inte vilja ge sådan information till sin arbetsgivare.

Unionen lanserar nu ett Integritetsindex för att över tid följa svenskarnas medvetenhet om digital integritet. Det vi vet idag är att män är mindre intresserade av sin digitala integritet än kvinnor. Äldre värnar i mindre grad än yngre sin digitala integritet. Tjänstemän är mindre försiktiga än arbetare och gruppen äldre tjänstemän sticker ut på ett illavarslande sätt.

Den maktförskjutning som skett på området är inte acceptabel och vi som facklig organisation har skäl att vara självkritiska och ta vår del av ansvaret. Frågan regleras inte av kollektivavtal och ytterst få arbetsplatser har någon policy för hur digital övervakning görs. Det är något vi behöver ändra på.

Lägg därtill att det inte finns något skydd genom lagstiftning för privatanställda tjänstemän vad gäller alkohol- och drogtester eller bakgrundskontroller. Trots flera statliga utredningar har mycket lite hänt. Det saknas helt möjlighet att få prövat om en åtgärd från arbetsgivarens sida överensstämmer med den lag vi har idag utan att arbetstagaren behöver riskera sin anställning.

Regering och Riksdag behöver snarast se till att medverka till att arbetstagare får ett fullgott integritetsskydd på jobbet.

Utvecklingen går inte att rulla tillbaka. Agerar vi inte idag kommer morgondagens arbetstagare att fråga: Varför gjorde ni inget medan tid fanns? Det kommer inte Unionen att tillåta.