Trots minst sagt utmanande förutsättningar har parterna inom industrin återigen tagit ett långsiktigt ansvar och kommit överens om ett löneavtal för de kommande två åren som nu blir normerande för resten av arbetsmarknaden.
Publicerad 04 april 2023
Ett nytt så kallat märke är satt. Det nya märket innehåller löneökningar som är klart högre än de senaste tio åren men på en nivå som inte äventyrar svensk konkurrenskraft eller försvårar för Riksbanken att föra ner inflationen till inflationsmålet. Det kommer gynna den ekonomiska utvecklingen framöver.
Riksbankschefen Erik Thedéen har sedan han tillträdde i början av året markerat ett skifte i Riksbanksdirektionens bedömningsgrunder. Mindre vikt ska läggas på prognoser – mer på inkommande data. En av de viktigaste faktorerna för den långsiktiga inflationsutvecklingen är hur lönebildningen responderar på en inflation som avviker från målet. Det gäller både när inflationen är för låg och när den är för hög. Om löneökningstakten anpassas för kraftigt till den just i stunden rådande inflationen försvåras centralbankens möjligheter att föra tillbaka inflationen mot målet. Riksbanken har också i anföranden och texter pekat på vikten av att snabbt föra tillbaka inflationen mot målet just med motiveringen att den inte ska få fäste i kommande löneförhandlingar. Att industrins parter, trots de utmanande förutsättningarna, kunnat enas om ett tvåårigt avtal medför att vi har ett tydligt riktmärke för löneutvecklingen de kommande två åren. Löneökningar som grundar sig i långsiktiga faktorer och inte i den nu höga inflationen. Riksbanken ges därmed en möjlighet att vara varsamma med fler stora räntehöjningar i närtid och kan istället ha mer is i magen för att hinna se vad de redan genomförda räntehöjningarna får för effekt på ekonomin. Det ger en möjlighet att minimera de negativa effekterna på ekonomin som räntehöjningarna för med sig. Det gäller nu för Riksbanken att inte slösa bort den möjligheten.
Svenska hushåll har pressats allt hårdare av den stigande inflationen samt Riksbankens räntehöjningar i syfte att stävja densamma. I Konjunkturinstitutets mätningar har hushållens syn på ekonomin sjunkit till rekordlåga nivåer det senaste dryga året. Med en uppväxlad löneökningstakt och en fallande inflation kommer vi snart vara tillbaka i en situation där reallönerna ökar igen. Det stärker hushållens köpkraft och kommer snabbt avspegla sig i en ljusare syn på den ekonomiska framtiden.
Årets avtalsrörelse har av många beskrivits som den svåraste någonsin. För oss som har varit med i ett antal år känns beskrivningen igen från i det närmaste alla tidigare stora avtalsrörelser. Sedan industriavtalets tillkomst har det inte saknats ekonomiska utmaningar för lönebildningen; IT-bubblan, globala finanskrisen, eurokrisen och pandemin för att nämna några. Men när omvärldens olyckskorpar gärna kraxar högt har de förhandlande parterna inom industrin lärt sig att hålla huvudet kallt.
Den faktor som gjort årets avtalsrörelse svår är naturligtvis den höga inflationen. Prisuppgången har inte undgått någon och svenska löntagare har för första gången på snart 30 år fått se en större reallöneminskning. Det är fullt förståeligt att detta har skapat en stor frustration och en förväntan att kommande löneökningar snabbt ska kompensera för denna minskning. Från fackligt håll har vi hela tiden varit tydliga med att vi vid varje bedömning av löneutrymmet utgår från Riksbankens inflationsmål och inte från den just nu rådande inflationen. Detta eftersom vi är övertygade om att det ger bäst reallöneutveckling för våra medlemmar på sikt. Det har vi hållit fast vid tidigare när inflationen varit klart lägre än inflationsmålet och det har vi hållit fast vid nu när den varit klart högre.
Att vi håller fast vid samma bedömningsgrunder som tidigare har ändå inneburit att vi sett att det varit dags att växla upp löneökningstakten jämfört med de senaste tio åren. Det pekade vi på redan innan det senaste årets snabba inflationsuppgång med grunden i att svensk industris internationella konkurrenskraft tydligt stärkts de senaste åren, det svenska näringslivets goda lönsamhet och den starka utvecklingen på arbetsmarknaden.
Löneökningarna i de nya avtalen är också klart högre än de varit de senaste tio åren och ger därmed våra medlemmar deras rättmätiga del av de värden de varit med och skapat i de företag och organisationer där de arbetar. Det kommer också möjliggöra att nuvarande konjunkturnedgång inte blir lika allvarlig som den hade kunnat bli med såväl för låga som för höga löneökningar.
Tobias Brännemo
Chefsekonom
