Kriss hade redan hittat sitt drömjobb som teknisk illustratör, men utvecklingen gjorde att hon och hennes kollegor plötsligt inte behövdes. Som den trygghetssökande person hon är ville hon inte hamna i det läget igen. Nu är hon programmerare, ett yrke med tiotusentals lediga jobb.
Publicerad 13 juli 2022
Kriss Stockhaus ligger helt rätt i tiden – hon utbildar sig till frontendutvecklare, där man med hjälp av kod skapar det presentationslager som gör att människor kan interagera med tekniken. Som kvinna i en mansdominerad bransch där man skriker efter frontendutvecklare har hon goda chanser till jobb.
– Dessutom kan jag ta med mig mina tidigare kunskaper in i det nya, vilket känns bra, säger Kriss.
För Kriss hade redan hittat sitt drömjobb. Tidigare arbetade hon som konsult och teknisk illustratör på Scania, och gjorde illustrationer till manualer och av tekniska apparater.
– Jag älskade det, och kände ofta att det är inte klokt att jag sitter här och får betalt.
Men hennes avdelningen lades ner på grund av arbetsbrist – och när hon började kolla runt insåg hon att det skedde simultant på flera större bolag, så det var inte bara att hoppa vidare till nästa ställe.
– För mig är det viktigt med stabilitet och trygghet, så där började det växa fram en tanke om att det skulle vara skönt att ha en bredare kompetens. Det gör det också lättare om man av någon anledning behöver byta arbetsplats.
I samband med att Kriss blev uppsagd kom hon i kontakt med Unionen och TRR, och säger att hon fick fin hjälp från båda håll.
– Det är känslomässigt jobbigt att bli uppsagd, även om jag fick ett fint brev där man förklarade att detta inte hade med mig att göra, så blir man ledsen och stressad. Då är det skönt när någon hjälper en med konkreta bitar som att ta samtal om villkor kring uppsägningen, vilka datum jag skulle hålla koll på, vart jag skulle lämna in formulär etcetera.
Även att ta sig vidare var en process.
– Många i min ålder är uppvuxna med snacket om att man ska ha en passion, följa sin dröm och jobba med det man älskar. Det kan kännas ganska jobbigt om man inte har den där tydliga passionen. Och ibland måste man byta spår, oavsett om man vill eller inte, och ge plats åt nya drömmar.
Så hur hittade du rätt väg i denna djungel av yrkesmöjligheter?
– Eftersom trygghet är en viktig faktor för mig och det primära målet är att jag vill ha ett jobb, så satte jag mig ner och googlade på vilka yrken som har goda jobbutsikter. Utifrån den listan funderade jag på om det fanns något jag kände mig sugen på.
Kriss fastnade för programmering, och hoppade på en utbildning hos Technigo till frontendutvecklare.
– Jag hade en förutfattad mening om att man måste vara supersmart och bra på matte för att bli programmerare, men när jag började läsa på så insåg jag att det finns många olika typer av programmering.
En annan insikt vara att hon inte måste gå en hel högskoleutbildning för att få ett nytt yrke.
– Jag har redan läst många år på högskolan, och brukar säga att om jag var ekonomiskt oberoende så skulle jag fortsätta med det. Men många jobb kräver inte den kompetensen, vilket är möjlighet i det här läget. Privata utbildningar kan däremot kosta en slant, men den här gången betalade TRR halva avgiften, vilket var fantastiskt!
Hon hittade en boot camp-utbildning på bara ett halvår. För att kunna komprimera utbildningstiden så pass mycket måste deltagarna istället ha fullt fokus på plugget.
– Det var ett högt tempo, fritidsintressen och hushållssysslor fick stå åt sidan ibland, men väldigt roligt. Det var också 80 procent kvinnor på utbildningen, vilket kändes bra. Vi kunde fokusera på programmeringen istället för att prata om att vi var kvinnor. Min erfarenhet är att om man ensam tjej i rummet tenderas det kommenteras ideligen, det behöver inte vara illa ment, men det tar ju tid från det jobb som faktiskt ska göras. Det fanns även en prestigelöshet…
Valet av utbildning var såklart en chansning, men Kriss insåg snabbt att programmering väckte ett intresse i henne.
– Det härliga är att man aldrig blir fullärd, vilket passar mig som älskar att studera. Så nu går jag ytterligare en online-utbildning för att repetera det jag lärt mig, men är pepp på att börja söka jobb snart. Jag hoppas kunna hitta en junior- eller traineetjänst där man får en mentor för fortsatt lärande och utveckling, säger Kriss.
Kriss Stockhaus
Ålder: 32.
Familj: Man och två barn på 4 och 2.
Bor: Stockholm.
Gör: Frontendutvecklare.
FOTO: THERESIA KÖHLIN
Nästa artikel
Sverige skriker efter kompetens, men frågan handlar inte bara om livslångt lärande och vidareutbildning. Den handlar också om att ta vara på den kompetens som redan finns i landet. För nära hälften av Europas högskoleutbildade migranter är överkvalificerade för sina jobb, och Sverige är bland de sämsta på att ta vara på denna kompetens. Det visar en undersökning från EU:s statistikmyndighet Eurostat, Lighthouse Reports och Financial Times.
En som kan vittna om denna brain waste, alltså ”hjärnslöseri”, är Midhun Narayanan.
– Jag har sökt över 1000 jobb. Jag skojar alltså inte när jag säger det. 800 i Sverige och 200 i nordiska grannländer. Men det har inte lett till mer än fyra fem intervjuer och än så länge inget jobb, säger Midhun.
Midhun Narayanan och hans fru flyttade från Indien till Sverige 2021, då båda var sugna på att uppleva den balans mellan jobb och fritid som de hört talas om finns här. Hon, utbildad engelskalärare, började studerade nordisk välfärd. Han, utbildad och erfaren inom HR, sökte till att börja med extrajobb i Halmstad. Det gick trögt, därför flyttade paret småningom till Göteborg där Midhun fick jobb inom HR och rekrytering på ett indiskt företag verksamt i Sverige.
– Men efter några år lade de ner sin verksamhet här, så våren 2024 blev jag uppsagd. Sedan dess har jag nätverkat, skapat kontakter och sökt jobb, men utan resultat.
Varför har det varit så svårt att få napp, tror du?
– I många jobbannonser står det att företaget är engelskspråkigt, men i realiteten vill de ändå ha någon som pratar svenska flytande. Jag önskar att de var ärligare med sina intentioner. Det skulle spara tid för både mig och dem.
Midhuns fru väntar nu på att få lärarlegitimation. Under tiden jobbar hon på tre olika hotell.
– Det är slitiga jobb och osäkra anställningar där hon rings in vid behov.
Han säger att situationen tär på både självkänslan och humöret.
– Jag är inte lika hoppfull och glad som när jag kom. Att inte kunna bidra till försörjningen är tufft.
Lucy Larsson bestämde sig för några år sedan för att göra något åt problematiken och startade den icke vinstdrivande organisationen Garden of Talents. Redan innan hade hon jobbat med karrärcoachning och hjälpt arbetssökande att som hon säger ”levla upp.” Garden of Talents coachar högutbildade personer från andra länder för att de ska närma sig arbetsmarknaden. De erbjuder en åtta veckors intensivkurs, där man bland annat går igenom presentationsteknik, nätverkande i praktiken, personal brandig, och att återupptäcka sina styrkor. De hjälper också arbetsgivare med att hitta kompetens på nya sätt och onboarding av nya talanger.
– Allt för att stoppa denna brain waste. Som land har vi inte råd att inte bli bättre på detta, säger Lucy.
Ja, kostnaden för detta slöseri är enorm. Om dessa personer arbetade på motsvarande jobb och hade motsvarande inkomst som resten av invånarna skulle den europeiska ekonomin växa med nästan 400 miljarder kronor, enligt Lighthouse Reports. Problemet med brain waste är störst i Italien och Grekland, men Sverige kommer faktiskt på en femteplats (är alltså femte sämst) av 22 länder.
Lucy, som själv flyttade hit från Samoaöarna på grund av kärleken för 20 år sedan, vet hur det känns att bli avpolletterad utan att ens ha getts en chans. Hon kom hit med en IT-utbildning i bagaget och tänkte ”toppen, Sverige är ett högutbildat land.”
– Men jag fick börja jobba som städerska på en biograf. Det kändes värdelöst, som att förvandlas till en liten myra.
Så småningom fick hon en tjänst som HR-administratör. Alltså långtifrån det hon var utbildad till, men ändå mer självstärkande. Hon kom senare även att jobba inom hos MSB.
– För några år sedan ville jag byta jobb, och insåg då att inget hade förbättrats sedan sist. Vi pratar mycket om kompetensbrist och kompetensutveckling , men väldigt lite om kompetensslöseri.
Vad är tipset till företag som söker efter kompetens?
– Svara på mejl. Många talanger försöker nå ut, men får inga svar. Ett ja eller nej är bättre än inget svar alls. Se också över kraven i rekryteringsannonserna. När jag började jobba på MSB kunde jag inte flytande svenska, men det gick bra ändå. Där fanns en öppenhet inför personer med andra erfarenheter, och jag växte som människa, ”wow, jag är värd något”. Alla vann på upplägget, säger Lucy.
Ja, fördelarna med kulturell mångfald är stora, visar olika studier.
– Företag med kulturell mångfald är mer lönsamma. Man blir också mer kreativ i en mångkulturell miljö, säger Unionens vice ordförande Victoria Kirchhoff.
Hon menar att individer som inte får möjlighet att nyttja sin kompetens är en förlust både för den enskilde och samhället.
– Vi är alla förlorare så länge vi inte tar tag i frågan. Vi behöver bryta dessa barriärer, integrera fler utrikesfödda på arbetsmarknaden och ta vara på deras kompetens, säger Victoria Kirchhoff.
På frågan om hur Midhun ser på sin och andra migranters framtid här i Sverige, svarar han att:
– Det här är erfarna, kompetenta personer som vill använda sina hjärnor och bidra, så många flyttar nog så småningom till andra länder. Vi vill få internationell erfarenhet, säger Midhun.
Här finns konkreta tips och tankar kring hur vi ökar mångfalden i arbetslivet.