Livet suger regelbundet, det brukar Mia Törnblom påminna om. Men genom att öva på självledarskap tar du dig lättare igenom såväl små dagliga kriser som en pandemi där ovissheten är stor. Mia hjälper dig att komma igång.
Publicerad 15 dec. 2020
Få kommer att glömma år 2020. Att det skulle ta en så oväntad vändning kunde väl ingen förutspå. Många tjänstemän skickades hem att jobba vid sina köksbord – och ingen kan nu svara på exakt hur länge detta kommer att pågå.
– Självledarskapet har aldrig varit viktigare, säger ledarutvecklaren Mia Törnblom, vars senaste bok "Sårbar och superstark" handlar om att ta makten över sitt liv.
Och då har Mia ändå jobbat med självledarskap och självkänsla i över 20 år. Men det som är speciellt just nu är osäkerheten kring vad som händer härnäst.
– Vi befinner oss i en tid av stor ovisshet, där förutsättningarna kan ändras över en dag, det har vi fått erfara. Och just ovisshet är inte människans bästa gren. Så det har aldrig varit viktigare att göra det man kan, hur litet det än må vara, som ger känslan av påverkanskraft.
Därför tipsar Mia om att fortsätta sätta mål, inte långsiktiga mål (det är svårt när villkoren kan ändras snabbt), utan mikromål.
– Sätt mål för dagen, det ger en känsla av att du uppnår saker, och kraft och energi att fortsätta.
Det är också viktigt att stärka sitt självledarskap. Men vad innebär då detta ord som så många svänger sig med?
– Ja, det har blivit populärt att prata om självledarskap. Tyvärr blir det ibland fel, när chefer och ledningsgrupper ser det som ett sätt att lägga över ansvaret på individen utan att erbjuda förutsättningar att lyckas. Chefen och arbetsgivaren har sina ansvar i att leda arbetet. När jag träffar en person som inte tränar fysiskt regelbundet så är orsaken aldrig att de inte vet hur man gör, men när jag träffar människor som inte tränar självledarskap så är orsaken ofta just brist på kunskap i metod och teknik. Så till alla arbetsgivare som använder begreppet vill jag hylla och samtidigt vara tydlig med att det innebär ett ansvar att ge medarbetare förutsättningar för att lyckas.
Självklart har vi alla parallellt med detta ett eget ansvar att öva oss i att leda oss själva, som handlar om hur vi leder och förhåller oss till oss själva.
– Jag brukar säga att vi i alla situationer, relationer och konflikter både ska se och ta ansvar för vår egen del. Att öva på självledarskap eller inte är lite som skillnaden mellan att ställa sig i starten på ett maratonlopp och chansa på att det går bra, ”fyra mil, jag har det nog i kroppen”, eller att träna innan. Loppet är fortsatt lika långt, men våra förutsättningar för att både lyckas och kanske njuta av det ökar.
Ja, det hjälper dig att kunna njuta av tillvaron trots att den inte bara innehåller glädje, fantastiska människor och möjligheter. För dessa saker blandas flitigt med motgångar eller känslan av att bli bortvald. Du kommer att göra fler misstag, bli missförstådd och orättvist behandlad. Sådant är livet!
– Det går inte påverka. Det du däremot har makt att förändra är hur väl förberedd du är och hur du väljer att låta dig påverkas av de utmaningar som livet innebär. Genom att investera tid och engagemang i dig själv och dina behov blir du bättre förberedd inför nästa motgång och besvikelse. Ja, du rustar dig att hantera livet på livets villkor.
Grunden i detta är som du säkert kan gissa god självkännedom och medvetenhet kring dina behov – samt att se sin egen del i saker. Visst ska du tillåta dig att bli arg, frustrerad och besviken, men när du fastnar i ältande och bitterhet så leder det ofta till andra negativa beteenden.
– Det kan vara att vi försöker ”lyfta” oss själva genom att förminska någon annan eller konstant går runt med känslan av att den vi är och det vi gör aldrig duger, aldrig någonsin räcker till. Negativa känslor som dessa skapar en enorm självcentrering som hindrar oss att leva våra liv fullt ut.
Så när du fastnar i den här typen av ältande, där du slår på dig själv eller stör dig på andra, gör du klokt i att stanna upp och fråga dig själv: Vad handlar det här om hos mig? Vilka känslor väckte detta? Vad har jag för del i det här? Varför blev jag så upprörd? Är min självkänsla hotad? Min ambition med framtiden? Eller min känslomässiga trygghet? Blev mitt ego sårat?
Men då kan man känna att ”varför ska jag göra det? Det var ju hennes fel.”
– Att älta andras tillkortakommanden kännas vara skönt för stunden, men är i förlängningen inte så smart. Till slut är det som att personen har flyttat in i ditt huvud. Hen betalar inte hyra, hen bara bor där och tar upp space och energi, förklarar Mia.
En annan del handlar om att få koll på sina behov, vad du tarvar för att må bra. Och här påminner Mia om att de behov du hade innan pandemin troligen inte är samma som de du har idag.
– Tidigare fick du säkert spontana pauser genom att du småpratade med kollegor i korridoren. Nu behöver du själv se till att få dem. Så fundera på vad som ger dig en känsla av avkoppling. För vissa är det en promenad, för andra en stund i soffan med en gitarr. Kom ihåg att ta fler pauser, och att de ska ge dig återhämtning och energi.
Och när du tidigare gick runt på kontoret var det folk som hejade, log och kanske ropade ”snyggt jobbat igår.” Mycket av den dagliga valideringen och bekräftelsen har försvunnit, vilket innebär att du behöver bekräfta dig själv lite extra just nu.
– Det vi inte längre får av vår omgivning, behöver vi ge till oss själva, annars är risken att man känner sig låg, tappar fokus och enbart ser hinder och sina egna brister.
Därmed inte sagt att du är ensam i världen och ska klara allt själv. Tvärtom, självledarskap handlar många gånger om modet att visa sig sårbar genom att exempelvis be om hjälp, ta emot hjälp, säga att du inte förstod, eller att du har glömt något viktigt.
– Om din chef eller kollega tidigare kunde se att du var stressad och fråga om du ville ha en hjälpande hand, så behöver du nu signalera att ”imorgon skulle jag behöva bolla den här frågan.”
Ett bra verktyg i detta är strukturerad reflektion, där du funderar både på vad som inte gått så bra, och vad du är glad och tacksam över.
– Att reflektera är som jogging för själen. Det finns till och med forskning som visar att vi utvecklas mer och presterar bättre om vi regelbundet bekräftar våra prestationer för oss själva, än om vi enbart får bekräftelse från andra.
Men detta är ingen quick fix, utan kräver sin insats i form av tålamod och regelbunden övning.
– Att läsa den här artikeln, luta sig tillbaka och känna sig nöjd fungerar ungefär lika bra som att läsa en bok om löpning och tro att man ska få bättre kondition, skrattar Mia.
AV LINDA NEWNHAM
Här är fyra frågor. Ta för vana att reflektera över dem en stund innan du checkar ut för dagen. I förlängningen kommer att göra dig såväl nöjdare som mer produktiv.
1. Vad var inte så bra idag, och vad lär jag mig av det?
2. Vad är jag stolt över?
3. Vad är jag glad för?
4. Vad behöver jag hjälp med inför morgondagen?
Nästa artikel
Författaren Caroline Engvall brukar vara i Thailand vid den här tiden på året, men pandemin hindrade familjen från att åka. Istället blev de kvar i sitt hus i Enskede, strax söder om Stockholm. Hon sitter mycket vid datorn i sitt jobb, och vet att det är påfrestande för kroppen.
– Jag har länge använt träningen som ventil för det jag möter i mitt jobb, och nu när så många grannar sitter hemma och jobbar tänkte jag att fler kanske behöver få in rörelsen i vardagen, så jag bjöd in till träning i trädgården, säger Caroline Engvall.
Då var det vår, och solen värmde. Men lunchträningarna blev så populära att de har fortsatt ända in i vintern. Nu har de även utvecklats till kvällsträningar i en närliggande park, och Caroline Engvall har startat facebookgruppen ”Rörelseglädje i Enskede”, där hon flaggar för kommande pass. Folk som vill dyker upp, betalar en slant och får sig en daglig dos rörelse – och nya muskler på det.
– Jag är utbildad gruppträningsinstruktör med en bakgrund på bland annat Sats, och brinner för funktionell träning, alltså träning som stärker dig i vardagen, utan prestation. När vi är i parken kan vi exempelvis springa mellan träd, eller köra dips och armhävningar mot parkbänkar.
Passen skiftar. Lusten styr. Caroline bjuder antingen på det pass hon själv känner för, eller något en deltagare har önskat. Just den här dagen är det tabata, alltså en form av intervallträning. Men vi börjar med lite uppvärmning. Vartefter folk droppar in får de gå till fram till ett äppelträd och ta sig ett kvastskaft, som vi sedan snurrar runt kroppen enligt Carolines instruktioner, ”härligt att se hur ni ökar rörligheten.” Sedan delar hon in oss i fyra grupper, där några får ta gummiband och andra tunga säckar, så kallade bulgarian bags. Det är tre övningar per station, och medan Caroline sedan susar runt och gör rent redskapen (corona), så får vi någon minuts aktiv vila – typ göra tåhävningar. Det är mycket skratt, man hjälper, peppar och guidar varandra.
– Vi jämför oss inte här i trädgården, det är ingen tävling, alla jobbar i sitt tempo, säger Caroline Engvall.
En kvinna säger att de här stunderna har varit hennes räddning det senaste halvåret, ”annars sitter jag mest hemma i källaren med ett litet fönster och stirrar in i en dator” – och får medhåll av flera. Och Caroline Geijer säger att det var länge sedan hon rörde på sig så mycket.
– Det är så enkelt att springa över hit, bara minuter från mitt hem. Jag får komma ut, träffa lite folk och blir uppiggad. Dessutom har Caroline lärt mig att jobba långsamt, att göra övningarna sakta. Resultatet är att jag inte alls har ont i kroppen längre trots att jag sitter så mycket vid datorn, varken ryggen eller axlarna, vilket känns fantastiskt, säger Caroline Geijer.
Ja, kroppen mår bra av rörelsen, men även själen får sitt när grannar lär känna varandra.
– Jag har bott här i cirka 15 år men har aldrig känt så många Enskedebor som nu, säger Caroline Geijer.
”Snyggt jobbat, men än får ni inte gå hem”, tjoar Engvall när tabata-rundan är klar. Hon går fram till sin högtalare, drar på låten ”Bring Sally up” och ber oss köra squats genom hela låten. En brännande utmaning för lår och core.
– Man vill ju se till att alla får sig en endorfin-kick innan de går hem, säger Caroline Engvall med ett leende.
Finns det ingen rörelse-grupp i ditt kvarter? (Kanske ska du starta en?) Då är här två andra tips för att öka rörelsen i vardagen.
1. Kul med kollegor
Ja, ni sitter utspridda på olika ställen. Men kan ni koppla upp er för möten, så kan ni ses och träna ihop också. Det har man gjort på bland annat stålföretaget Outokumpu.
- Vi var tidiga med åtgärder för att skydda våra anställda. Vi har en fabrik i norra Italien som fick stänga ner redan i februari, så vi förstod direkt allvaret, säger den svenska kommunikationschefen Jonas Nordlund.
Förutom att skicka hem tjänstemän , och erbjuda flextid, där man får jobba mellan klockan 6–22 bara man utför sina uppgifter, förstod de att de även behövde stötta sammanhållningen.
- Vi har kört morgongympa. En person per dag får hålla i ett pass, det kan vara yoga eller core-övningar. Passen är bara tio minuter långa, så att så många som möjlighet ska kunna delta. Väldigt roligt och uppiggande.
2. Lär känna någon ny på promenad
Walking talking är en ny app som gör det lättare för dig att hitta promenadsällskap i ditt närområde.
– Många har svårt att komma ut så mycket som de behöver, det här är ett sätt att inte bara få frisk luft utan även träffa nya personer, säger skaparen Therese Ericsson, som jobbat med friskvård i många år.
Tjänsten är gratis, du loggar in och skriver vilken dag och tid du tänker gå en runda, och så får du se om någon nappar.
– Jag har gått med människor jag aldrig tidigare träffat, som en ambassadör som ville lära sig svenska, en kvinna som ändrat sitt liv och helt bytt bana. Så jag får inte bara en promenad, utan också en story. Väldigt spännande.
AV LINDA NEWNHAM
FOTO: JOHAN ALMBLAD