En vecka efter att lönen skulle ha varit utbetald kallades de anställda till ett informationsmöte. Det var tuffa tider i branschen, men snart skulle nya affärer vara på ingång, lovade chefen. Direkt efter mötet ringde Johan till Unionen. Det var så han räddade sin och sina kollegors löner.
En medlem, vi kan kalla honom Johan, jobbade sedan många år som projektledare på en byggfirma. Under det senaste året hade antalet uppdrag störtdykt. Och därmed företagets ekonomi, samtidigt som inflationen rusade och allt blev dyrt.
Förra lönen kom lite senare än vanligt. Det var lite oroande, men den kom ändå. Hela branschen hade hamnat i en svacka. Så stämningen på jobbet var redan spänd, när maj månads lön också tycktes bli försenad. Det började snackas.
Snart kallades alla anställda till ett digitalt möte, med både VD och ekonomichef. Frågan om lönerna ställdes. Det var hårda tider, men ”det såg ljust ut med några större projekt på väg in. Håll ut!”, uppmanade VD:n.
Vad var det som var på väg in? Johan hade inte sett något i planeringen. Det här kändes inte bra.
”Viktigt agera skyndsamt”
Direkt efter mötet ringde Johan till sina rådgivare på Unionen. Där fick han höra att det var väldigt viktigt att agera skyndsamt. Vid en konkurs skulle de anställda riskera att deras innestående löner inte skulle omfattas av den statliga lönegarantin, om de inte agerade kvickt.
Rådgivaren skickade därför genast Johans ärende till en
ombudsman
, som både bekräftade och skärpte rådgivarens budskap. Om inte majlönen kom inom ett par dagar efter att Unionen skickat ett formellt kravbrev borde Johan vidta inkassoåtgärder, var rekommendationen.
Ombudsmannen skulle förstås hjälpa till med det, men Johan kände sig ändå kluven. Han gillade sin arbetsgivare och fattade ju att det var tuffa tider. Samtidigt hade han inte råd att jobba gratis.
- Det här är tyvärr vanligt, konstaterar Björn Alquist, förbundsjurist på Unionen, och den som också hjälpte Johan och hans kollegor att få ut sina löner.
Lön - ett vanligt ärende för rättshjälpen
Björn Alquist, förbundsjurist Unionen
Lönetvister är bland de vanligaste av alla juridiska ärenden på Unionen. Björn Alquist har hjälpt många medlemmar att få ut sina löner. Men ibland går det inte att göra något, förklarar han, då medlemmen har väntat för länge, hoppats på att det ska lösa sig.
- Jag har varit med om att folk har väntat i upp till ett halvår på att få ut sin lön.
Varför väntar folk så länge?
- Ibland kan det handla om ägarandelar i företaget eller så ägs företaget av en närstående. Det händer också att anställda på ideella organisationer jobbar på, utan lön, för att de känner så starkt för verksamheten.
- Men regelverket med den statliga lönegarantin bygger på att du, som anställd, reagerar direkt. Det är viktigt att ha koll på.
Unionens jurister driver årligen in miljoner åt medlemmarna
Under 2024 drev förbundet 107 arbetsrättsliga ärenden i domstol, där tvister om lön, uppsägningar och
avsked
var de vanligaste. Totalt resulterade avslutade ärenden i ersättningar på sammanlagt 41 miljoner kronor till medlemmarna.
Unionens förbundsjurister handlägger varje år över 350 fordringsärenden (ärenden där Unionen bistår medlemmar med rättslig hjälp att driva in utebliven lön,
semesterersättning
, provision m.m.)
Långt många fler ärenden handläggs varje år på regional nivå av Unionens ombudsmän som driver in uteblivna löner, förhandlar fram överenskommelser avseende fordringstvister och hanterar en lång rad andra arbetsrättsligt relaterade tvister.
De flesta ärenden går tack och lov att lösa innan de behöver gå till domstol - vilket alltid är en krävande process för alla parter.
Lönefordringar är en av de vanligaste ärendetyper som handläggs inom organisationen.
Den statliga lönegarantin omfattar lön intjänad tre månader bakåt i tid från det att konkursansökan ges in till tingsrätten. Den eventuella löneskuld som uppstått tidigare än så riskerar därmed att inte omfattas av lönegarantin och aldrig bli betald.
Med tanke på att lönegarantin också har ett takbelopp (4 x prisbasbeloppet) samt att processen kan dra ut på tiden - kan det bli ganska så kännbart för den enskilda löntagaren, om man inte agerar snabbt.
I vissa branscher är det vanligt med eftersläpande lön, det vill säga att om man jobbar i februari får man lönen utbetald i slutet av mars. Då är det extra viktigt att man håller reda på när den första intjänandedagen inträffade, alltså första februari.
- Om en anställd då ska få ut sin lön genom den statliga lönegarantin måste konkursansökan vara inlämnad före första maj, fast man kanske inte saknade lönen förrän i slutet av mars. Det där är det många som missar.
Ärendets bråda väg till tingsrätten
Ombudsmannen på Unionen insåg brådskan och skickade snarast möjligt ett lönekrav till byggföretaget där Johan var anställd, med lydelsen att lönen skulle finnas på Johans konto inom en vecka. Den veckan gick utan att det kom några pengar till Johans konto.
- I ett sådant läge går det inte att rekommendera en medlem att fortsätta avvakta, konstaterar Björn Alquist.
Istället kommer då ärendet till honom och hans kollegor på juridiska sektionen. Och så var det bråttom igen. Konkursansökan behövde vara inlämnad på tingsrätten senast den 1 augusti för att Johan skulle kunna omfattas av full lönegaranti, eftersom den lön som uteblivit tjänats in sedan den 1 maj.
- Det var verkligen bra att Johan hörde av sig till Unionen så snabbt. Hade han väntat bara ett par veckor till hade det kunnat vara för sent. Inte bara för honom själv, men också för hans kollegor.
Nu hann de alla omfattas fullt ut av den statliga lönegarantin.
Flytta till Piteå eller lämna era jobb. Det var budskapet de anställda på ALS Scandinavias kontor i Malå fick. "Beskedet kom som en total kalldusch, jag fick panik", säger en av de tidigare anställda. Nu stämmer Unionen företaget i Arbetsdomstolen för brott mot MBL.
För de internationella ägarna kanske strecket på kartan såg litet ut, men för de anställda som hade hem och familj i Malå var en flytt till Piteå, 16 mil bort, ingen liten grej.
I mars förra året kallades alla anställda på ALS Scandinavias kontor i Malå till ett möte. Där meddelade platschefen att verksamheten skulle läggas ner på grund av bristande lönsamhet – lokalerna var redan uppsagda.
− Beskedet kom som en total kalldusch, jag fick panik, säger en av de anställda till Unionens medlemstidning Kollega.
Lagen är glasklar
Varken de anställda eller den lokala Unionenklubben hade informerats i förväg. Företaget hade inte förhandlat nedläggningen med facket, vilket är ett tydligt brott mot
medbestämmandelagen
, MBL.
− En nedläggning av verksamhet är tveklöst en sådan fråga som en arbetsgivare måste förhandla. Lagen är glasklar på den punkten: förhandlingen med facket ska ske innan beslutet fattas, säger Sverker Wickberg, förbundsjurist på Unionen i intervju med Kollega.
Först en månad senare inleddes förhandlingar. Då stod det klart att alla 15 medarbetare erbjöds tjänster på kontoret i Piteå, 16 mil bort. De som tackade nej sades upp på grund av
arbetsbrist
.
− Alla har familj och hus här i Malå och få har möjlighet att rycka upp allt och fara iväg till Piteå. Företaget har skött det här förjävligt rent ut sagt, säger den tidigare anställda till Kollega.
Unionen stämmer företaget
Enligt Unionen hade beslutet om nedläggning tagits redan i mars i fjol av företagets globala ledning.
− Det är bakvänt och inte så här det ska gå till. Det är viktigt att fackklubben involveras i de här frågorna. Om beslutet redan är fattat finns det egentligen inget att förhandla om, konstaterar Wickberg till Kollega.
Unionen har nu stämt ALS Scandinavia i
Arbetsdomstolen
och kräver 150 000 kronor i skadestånd för brott mot MBL. Den tidigare anställde välkomnar processen:
− Det känns jättebra att Unionen visar att även stora utländska företag måste följa svenska lagar. Kanske gör ALS inte om det här misstaget fler gånger.
Har du rätt inkomstförsäkring?
Som medlem i Unionen ingår en av marknadens bästa inkomstförsäkringar. Den gäller även om du säger upp dig själv (efter karens). Gå rakryggad genom arbetslivet!