En vecka efter att lönen skulle ha varit utbetald kallades de anställda till ett informationsmöte. Det var tuffa tider i byggbranschen, men snart skulle nya affärer vara på ingång, lovade chefen. Direkt efter mötet ringde Johan till Unionen. Det var så han räddade sin och sina kollegors löner.
Bli medlem här!
En medlem, vi kan kalla honom Johan, jobbade sedan många år som projektledare på en byggfirma. Under det senaste året hade antalet uppdrag störtdykt. Och därmed företagets ekonomi, samtidigt som inflationen rusade och allt blev dyrt.
Förra lönen kom lite senare än vanligt. Det var lite oroande, men den kom ändå. Hela branschen hade hamnat i en svacka, sa de också på nyheterna. Så stämningen på jobbet var redan spänd, när maj månads lön också tycktes bli försenad. Det började snackas.
Snart kallades alla anställda till ett digitalt möte, med både VD och ekonomichef. Frågan om lönerna ställdes. Det var hårda tider, men ”det såg ljust ut med några större projekt på väg in. Håll ut!”, uppmanade VD:n.
Vad var det som var på väg in? Johan hade inte sett något i planeringen. Det här kändes inte bra.
Direkt efter mötet ringde Johan till sina rådgivare på Unionen. Där fick han höra att det var väldigt viktigt att agera skyndsamt. Vid en konkurs skulle de anställda riskera att deras innestående löner inte skulle omfattas av den statliga lönegarantin, om de inte agerade kvickt.
Rådgivaren skickade därför genast Johans ärende till en ombudsman , som både bekräftade och skärpte rådgivarens budskap. Om inte majlönen kom inom ett par dagar efter att Unionen skickat ett formellt kravbrev borde Johan vidta inkassoåtgärder, var rekommendationen.
Ombudsmannen skulle förstås hjälpa till med det, men Johan kände sig ändå kluven. Han gillade sin arbetsgivare och fattade ju att det var tuffa tider. Samtidigt hade han inte råd att jobba gratis.
- Det här är tyvärr vanligt, konstaterar Björn Alquist, förbundsjurist på Unionen, och den som också hjälpte Johan och hans kollegor att få ut sina löner.
Lönetvister är bland de vanligaste av alla juridiska ärenden på Unionen. Björn Alquist har hjälpt många medlemmar att få ut sina löner. Men ibland går det inte att göra något, förklarar han, då medlemmen har väntat för länge, hoppats på att det ska lösa sig.
- Jag har varit med om att folk har väntat i upp till ett halvår på att få ut sin lön.
Varför väntar folk så länge?
- Ibland kan det handla om ägarandelar i företaget eller så ägs företaget av en närstående. Det händer också att anställda på ideella organisationer jobbar på, utan lön, för att de känner så starkt för verksamheten.
- Men regelverket med den statliga lönegarantin bygger på att du, som anställd, reagerar direkt. Det är viktigt att ha koll på.
Den statliga lönegarantin omfattar lön intjänad tre månader bakåt i tid från det att konkursansökan ges in till tingsrätten. Den eventuella löneskuld som uppstått tidigare än så riskerar därmed att inte omfattas av lönegarantin och aldrig bli betald.
Med tanke på att lönegarantin också har ett takbelopp (4 x prisbasbeloppet) samt att processen kan dra ut på tiden - kan det bli ganska så kännbart för den enskilda löntagaren, om man inte agerar snabbt.
I vissa branscher är det vanligt med eftersläpande lön, det vill säga att om man jobbar i februari får man lönen utbetald i slutet av mars. Då är det extra viktigt att man håller reda på när den första intjänandedagen inträffade, alltså första februari.
- Om en anställd då ska få ut sin lön genom den statliga lönegarantin måste konkursansökan vara inlämnad före första maj, fast man kanske inte saknade lönen förrän i slutet av mars. Det där är det många som missar.
Ombudsmannen på Unionen insåg brådskan och skickade snarast möjligt ett lönekrav till byggföretaget där Johan var anställd, med lydelsen att lönen skulle finnas på Johans konto inom en vecka. Den veckan gick utan att det kom några pengar till Johans konto.
- I ett sådant läge går det inte att rekommendera en medlem att fortsätta avvakta, konstaterar Björn Alquist.
Istället kommer då ärendet till honom och hans kollegor på juridiska sektionen. Och så var det bråttom igen. Konkursansökan behövde vara inlämnad på tingsrätten senast den 1 augusti för att Johan skulle kunna omfattas av full lönegaranti, eftersom den lön som uteblivit tjänats in sedan den 1 maj.
- Det var verkligen bra att Johan hörde av sig till Unionen så snabbt. Hade han väntat bara ett par veckor till hade det kunnat vara för sent. Inte bara för honom själv, men också för hans kollegor.
Nu hann de alla omfattas fullt ut av den statliga lönegarantin.
Nästa artikel
- Att någon fortfarande vågar bete sig sådär, det är ändå 2023!
Det var Unionens förbundsjurist Lisa Melins första reaktion när hon fick ärendet på sitt bord. Men det var inte första gången hon hörde om något liknande.
Lisa Melin har varit anställd som förbundsjurist på Unionen i nära ett decennium och har drivit många diskrimineringsärenden tidigare, gällande sexuella trakasserier.
- Det typiska är tyvärr att det är yngre kvinnor som ofta är nya i arbetslivet, som utsätts. De vågar inte alltid anmäla. Det vi ser är alltså troligen bara toppen av ett isberg.
Särskilt utsatta är också provanställda, som i många fall inte heller vågar anmäla av rädsla att bli av med jobbet, berättar Lisa Melin. Som provanställd har man inte samma skydd som efter att anställningen blivit en ordinarie tillsvidaretjänst.
Och det var just så det var för Katrin. Hennes anställning inleddes med ett halvårs provanställning.
Det var under pandemin som medlemmen vi kallar Katrin i den här texten (men som egentligen heter något annat) blev av med sitt gamla jobb - i en bransch som i princip låg nere på grund av restriktionerna. När hon efter en tids arbetssökande fick jobb på en butik, tillhörande en större kedja, kändes det som att ha vunnit på lotteri.
Men hon hade inte jobbat mer än någon vecka innan den högsta chefen för kedjan kom till butiken och gav Katrin uppmärksamhet - väl mycket uppmärksamhet.
Han kommenterade hennes utseende, kramade om henne, pressade henne intill sig och la händerna på hennes rumpa. Han sa att hon var snyggast av alla kollegorna. Det hände inte bara den där första gången, utan var ett återkommande beteende. Och oönskat.
En tid efter att en jobbrelaterad fråga per sms besvarades med ett skämtsamt budskap med sexuell antydan bjöd chefen henne att följa med på spa, på tu man hand. Det var strax efter det som hon sa upp sig, trots att hon gick åter ut på en osäker arbetsmarknad.
Det som är särskilt allvarligt i det här fallet är att det är arbetsgivaren som har utsatt en anställd, resonerar Lisa Melin.
- Arbetsgivaren har ju ett ansvar att se till att diskriminering och trakasserier över huvud taget inte förekommer och det är också till arbetsgivaren man bör vända sig om man upplever problem, då det är där utredningsansvaret ligger.
Nu var Katrin medlem i Unionen och kunde därmed ringa rådgivningen för att få stöd i hur hon borde agera. Rådgivaren hänvisade till en regional ombudsman som påkallade förhandling med arbetsgivaren. Det var först därefter som Katrins ärende hamnade hos förbundsjuristen Lisa Melin.
Det fanns vittnen i det här fallet, kollegor, som tidigare inte själva vågat träda fram men som nu uppmuntrade Unionens jurist att driva ärendet då det just pågått så länge, så många hade hunnit utsättas. Katrin, som vi kallar henne, motiverade sitt motsatta agerande på liknande sätt, berättar Lisa Melin:
- Hon ville inte att någon mer skulle behöva utsättas. Därför var hon redo att ta fajten.
Unionens förbundsjurist Lisa Melin drev ärendet till domstol, med ett krav på tiotusentals kronor, mot Katrins förra arbetsgivare. I rätten träffade parterna en förlikning, som medlemmen var mycket nöjd med.
Vad finns för fördelar med en förlikning framför en domstolsprövning?
- Den främsta fördelen är att medlemmen slipper gå igenom en fortsatt process som kan vara jobbig på många sätt. Det blir ett snabbare avslut med en förlikning.
- Och här var medlemmen jättenöjd. Hon upplevde att hon hade gjort något viktigt för alla kvinnor. Nu var hon lättad att kunna lägga det hela bakom sig, säger Unionens förbundsjurist Lisa Melin.
Hur bedömer man egentligen vad som är sexuella trakasserier, rent juridiskt?
Enligt DO, diskrimineringsombudsmannen, är sexuella trakasserier ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Förutom kommentarer och ord kan det vara att någon till exempel tafsar eller kastar närgångna blickar. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar och anspelningar.
Bedömningen utgår alltid från den kränktas upplevelser.
"Vissa handlingar är uppenbara trakasserier, andra kan vara mer gränsfall. I de senare kan det krävas att den som drabbats har förklarat för den som beter sig illa att beteendet är oönskat, och det ändå fortsätter - för att det ska gå att driva ärendet vidare", förklarar Lisa Melin.
Men det behöver alltid göras en samlad bedömning, för att kunna avgöra om ett oönskat beteende kan bedömas som sexuella trakasserier.
Läs mer om sexuella trakasserier på DO:s hemsida.
Sexuella trakasserier är en av de sju grunderna för diskriminering som regleras i diskrimineringslagen.
Förenklat kan man säga att det kan handla om diskriminering då någon missgynnas eller kränks och det har samband med någon av grunderna:
Läs mer om diskriminering på DOs webbsida.
