En vecka efter att lönen skulle ha varit utbetald kallades de anställda till ett informationsmöte. Det var tuffa tider i byggbranschen, men snart skulle nya affärer vara på ingång, lovade chefen. Direkt efter mötet ringde Johan till Unionen. Det var så han räddade sin och sina kollegors löner.
Bli medlem här!
En medlem, vi kan kalla honom Johan, jobbade sedan många år som projektledare på en byggfirma. Under det senaste året hade antalet uppdrag störtdykt. Och därmed företagets ekonomi, samtidigt som inflationen rusade och allt blev dyrt.
Förra lönen kom lite senare än vanligt. Det var lite oroande, men den kom ändå. Hela branschen hade hamnat i en svacka, sa de också på nyheterna. Så stämningen på jobbet var redan spänd, när maj månads lön också tycktes bli försenad. Det började snackas.
Snart kallades alla anställda till ett digitalt möte, med både VD och ekonomichef. Frågan om lönerna ställdes. Det var hårda tider, men ”det såg ljust ut med några större projekt på väg in. Håll ut!”, uppmanade VD:n.
Vad var det som var på väg in? Johan hade inte sett något i planeringen. Det här kändes inte bra.
Direkt efter mötet ringde Johan till sina rådgivare på Unionen. Där fick han höra att det var väldigt viktigt att agera skyndsamt. Vid en konkurs skulle de anställda riskera att deras innestående löner inte skulle omfattas av den statliga lönegarantin, om de inte agerade kvickt.
Rådgivaren skickade därför genast Johans ärende till en ombudsman , som både bekräftade och skärpte rådgivarens budskap. Om inte majlönen kom inom ett par dagar efter att Unionen skickat ett formellt kravbrev borde Johan vidta inkassoåtgärder, var rekommendationen.
Ombudsmannen skulle förstås hjälpa till med det, men Johan kände sig ändå kluven. Han gillade sin arbetsgivare och fattade ju att det var tuffa tider. Samtidigt hade han inte råd att jobba gratis.
- Det här är tyvärr vanligt, konstaterar Björn Alquist, förbundsjurist på Unionen, och den som också hjälpte Johan och hans kollegor att få ut sina löner.
Lönetvister är bland de vanligaste av alla juridiska ärenden på Unionen. Björn Alquist har hjälpt många medlemmar att få ut sina löner. Men ibland går det inte att göra något, förklarar han, då medlemmen har väntat för länge, hoppats på att det ska lösa sig.
- Jag har varit med om att folk har väntat i upp till ett halvår på att få ut sin lön.
Varför väntar folk så länge?
- Ibland kan det handla om ägarandelar i företaget eller så ägs företaget av en närstående. Det händer också att anställda på ideella organisationer jobbar på, utan lön, för att de känner så starkt för verksamheten.
- Men regelverket med den statliga lönegarantin bygger på att du, som anställd, reagerar direkt. Det är viktigt att ha koll på.
Den statliga lönegarantin omfattar lön intjänad tre månader bakåt i tid från det att konkursansökan ges in till tingsrätten. Den eventuella löneskuld som uppstått tidigare än så riskerar därmed att inte omfattas av lönegarantin och aldrig bli betald.
Med tanke på att lönegarantin också har ett takbelopp (4 x prisbasbeloppet) samt att processen kan dra ut på tiden - kan det bli ganska så kännbart för den enskilda löntagaren, om man inte agerar snabbt.
I vissa branscher är det vanligt med eftersläpande lön, det vill säga att om man jobbar i februari får man lönen utbetald i slutet av mars. Då är det extra viktigt att man håller reda på när den första intjänandedagen inträffade, alltså första februari.
- Om en anställd då ska få ut sin lön genom den statliga lönegarantin måste konkursansökan vara inlämnad före första maj, fast man kanske inte saknade lönen förrän i slutet av mars. Det där är det många som missar.
Ombudsmannen på Unionen insåg brådskan och skickade snarast möjligt ett lönekrav till byggföretaget där Johan var anställd, med lydelsen att lönen skulle finnas på Johans konto inom en vecka. Den veckan gick utan att det kom några pengar till Johans konto.
- I ett sådant läge går det inte att rekommendera en medlem att fortsätta avvakta, konstaterar Björn Alquist.
Istället kommer då ärendet till honom och hans kollegor på juridiska sektionen. Och så var det bråttom igen. Konkursansökan behövde vara inlämnad på tingsrätten senast den 1 augusti för att Johan skulle kunna omfattas av full lönegaranti, eftersom den lön som uteblivit tjänats in sedan den 1 maj.
- Det var verkligen bra att Johan hörde av sig till Unionen så snabbt. Hade han väntat bara ett par veckor till hade det kunnat vara för sent. Inte bara för honom själv, men också för hans kollegor.
Nu hann de alla omfattas fullt ut av den statliga lönegarantin.
Nästa artikel
En medlem, som vi här kallar Robert, anställdes strax före sommaren för att hantera växter på ett odlingsföretag någonstans i södra Sverige.
Växterna krävde ett visst slags kylanläggningar, som dock krånglat under försommaren. De gamla kylarna hade skickats iväg och det hade ännu inte levererats några nya. Problemet var känt i ledningen.
I mitten av juni drog företagsledningen på semester, fast det fortfarande inte fanns några fungerande kylanläggningar på plats. Strax därpå började växterna bli dåliga och inför midsommar hade flera gett upp helt. Roberts arbetsledare rapporterade det till ledningen, men inga åtgärder vidtogs.
Strax efter midsommarhelgen gick Robert till jobbet, men dörren var låst.
Den enda som inte gått på semester än, utöver Robert, var hans arbetsledare - som tydligen stannat hemma i protest mot att inte ha fått ut sin juni-lön. Roberts lön var också sen. Och inte kom han in på jobbet.
Först i början av juli kom företagsledarna tillbaka från sina semesterresor – och meddelade då Robert att han ”kunde gå” eftersom växterna, som han ansvarat för, dött.
Filip Vujcic är förbundsjurist på Unionen och den som nu driver Roberts ärende i tingsrätten, då Robert är medlem i Unionen.
Så här gick det till: När Robert fått veta att han inte var välkommen tillbaka till jobbet ringde han till Unionens fackliga rådgivning för att få stöd och råd. Där insåg den rådgivare som tog emot samtalet direkt vad det handlade om och agerade snabbt
- Man har bara två veckor på sig för att ogiltigförklara ett felaktigt avskedande, så det är viktigt att det ageras snabbt, förklarar Filip Vujcic.
Ärendet skickades från rådgivningen till en regional ombudsman som i sin tur kunde kalla arbetsgivarna till förhandling . När ombudsmannen inte fick något svar skickades ärendet vidare till Unionens juridiska enhet – och hamnade på Filip Vujcics bord.
Hur agerade du när ärendet hamnade på ditt bord?
- Först tog jag del av den utredning som redan fanns och fick en bild av hur avskedandet gått till. Redan där kunde jag konstatera att arbetsgivaren lagt skulden på vår medlem för problemet med kylanläggningarna.
Filip Vujcic konstaterar att verksamheten i fråga var beroende av fungerande kylanläggningar och tycker det är anmärkningsvärt att arbetsgivaren valde att åka i väg på semester fast de uppmärksammats på att några nya kylar inte anlänt. De bara lämnade allt och drog.
Kunde Robert ha agerat på något annat sätt?
- Nej, jag kan inte se att han skulle ha agerat på något annat sätt. Han anställdes just inför sommaren och ställdes under en arbetsledare som gjorde sig otillgänglig. Robert stod till arbetsgivarens förfogande men han fick inte tillgång till arbetet. Att växterna dog var inte Roberts fel.
Därför stämmer Unionen nu företaget på förfallen lön, inklusive semesterersättning , för den tid Robert inte fått sin lön och även stått utan anställning och ända fram till huvudförhandling och det att dom avkunnas i tingsrätten.
- Jag yrkar på att avskedandet är ogiltigt, därmed kommer Robert anses vara anställd ännu om tingsrätten går på vår linje.
Dessutom kräver Unionen ett allmänt skadestånd på 190 000 kr för brott mot avskedandeparagrafen i LAS samt att arbetsgivaren betalar 30 000 kr i skadestånd för formaliabrott, då avskedandet bland annat inte levererades skriftligen.
Tingsrätten gav Unionen rätt och har nu dömt företaget att betala 200 000 kronor i skadestånd samt utebliven lön till Unionen-medlemmen.
