Du har bestämt dig för att plugga igen – ett stort steg! Men verkligheten kryper snart på: Hur ska du hinna med jobb, barn, matlagning och vänner, och ändå ha tid för dig själv? Här är knepen som gör att du får till studierna utan att tappa balansen.
När du ser kursplanen på 200 sidor som ska vara klar om två veckor samtidigt som jobbet kräver sitt, känns det lätt överväldigande. Men lugn, det handlar om att ta små, stabila steg framåt.
Sätt realistiska mål varje vecka. Det kanske inte är att läsa ett helt kapitel per dag, utan snarare fem sidor och sedan skriva ner en snabb reflektion. När det känns som om du står still, kika bakåt och se hur mycket du faktiskt hunnit. Allt räknas!
Att plugga igen kan kännas som en utmaning. Men se det som mental träning. Du har en livserfarenhet och problemlösningsförmåga som du inte hade som 18-åring. Studierna ger dig nya verktyg att använda i livet och jobbet. Se på kursmaterialet som din chans att bygga en starkare grund för framtiden, inte som ett måste för att klara tentan. Det handlar om att investera i dig själv, inte att jaga betyg.
Plugga hemma kan kännas svårt, men en hörna som signalerar fokus gör stor skillnad. Välj en plats som bara är till för studier, om det så är ett skrivbord vid fönstret eller ett litet bord i ett hörn.
Där stänger du av mobilen och låter hjärnan förstå att det är dags för koncentration. Det behöver inte vara timmar i sträck, en stund i din "studiebubbla" gör susen.
Du kanske är van vid att vara superhjälten som fixar allt, men när du pluggar behöver du sätta gränser. Det är okej att tacka nej till extrajobb eller sociala aktiviteter. Se din studietid som lika viktig som jobbmöten. När du säger nej till andras förväntningar säger du ja till din egen hälsa och dina mål. Ingen skuld, bara sunt förnuft.
Du kommer inte vara perfekt, och vet du vad? Det är helt okej. Livet händer, jobbet kräver sitt, barnen blir sjuka och plugget kanske inte går som planerat. Andas. Gör så gott du kan och kom ihåg att det är nog. Det handlar om att ta små steg framåt och vara snäll mot dig själv när planen spricker. Du klarar detta, och du kommer till och med ha kul längs vägen.
Nästa artikel
Joel Hidmark, 34 från Stockholm, kände sig helt ärligt osäker på om han skulle fixa att studera. Men nu, några månader innan utbildningen är avslutad, säger han:
– Det bästa är att jag nu har fått en grund att stå på, och kommer att fortsätta lära mig för alltid.
Direkt efter gymnasiet fick Joel jobb hos en stor matvarukedja. Cheferna såg snart potentialen i den unga, drivna killen och gav honom regelbundet nya befattningar med större ansvar. Vid 29 års ålder var han butikschef. Sedan rullade det på – tills pandemin svepte in över världen och gav många av oss perspektiv på livet. Det i kombination med åldern, som gjorde att han började fundera på vilken riktning han ville att livet skulle ta.
– Jag trivdes på jobbet, men började fundera på vad jag verkligen vill med mitt liv, vad jag tycker är roligt och hur jag vill utvecklas.
Att studera var inget som tidigare lockat. Nu började Joel inse att han kanske behövde ta tjuren vid hornen för att komma dit han ville i livet – även om det tog lite tid att sätta fingret på exakt vad det var han ville. Ett tag funderade han på att bli lokförare. Andra dagar lockade webbutveckling. Till slut började han gå igenom sina styrkor och svagheter för att vaska fram vad som egentligen passar honom.
– Jag gillade den analytiska delen av mitt jobb, att hålla koll på försäljning, KPI:er och verksamhetsmål. Problemlösning är också något jag går igång på. Men jag tycker också om att jobba med människor och relationsbyggande. Det här var en bra lösning, jag får både kommunicera med folk och programmera.
På det här sättet snitslade han sig fram till den utbildning han går idag – business intelligence-analytiker hos Nackademin – där även lön och jobbchanser var saker han tog i beaktande.
– Det är en YH-utbildning vilket känns bra. Dels är de utbildningarna lite kortare än en vanlig högskoleutbildning, dels har man goda jobbchanser. Nu när jag är ute på praktik så är det flera på kontoret som tidigare har gått en YH-utbildning. Det känns skönt att veta att programmen är relevanta.
Men det största hindret att ta sig över var nog den egna bilden av sig själv.
– I gymnasiet var jag inte direkt något plugghuvud, så visst hade jag tvivel kring om jag skulle klara det. Jag var väl inte livrädd för att plugga men nära nog. Men jag gjorde som i styrketräning, startade med lätta vikter och ökade svårighetsgraden successivt.
Joel skrattar när han säger det sista, för visst har han fixat utbildningen galant.
– Det mentala var det främsta hindret för mig. Ja, att faktiskt ta steget till att börja studera var det största.
Så vad har du för studietips till andra?
– Att sätta sig in i ämnet, för att sedan fördjupa sig. Du kommer inte kunna lära sig allt direkt, men utbildningen ger en väldigt bra grund att stå på, och sedan utvecklas du vidare genom erfarenhet och praktisk tillämpning.
Han säger att han också har uppskattat att det varit så stor spridning på folk i klassen.
– Vi kommer från så olika håll. Den yngsta i klassen är i 20-årsåldern, den äldsta tror jag var kring 59 när hon började plugga. De yngre har en smittsam nyfikenhet, de äldre ett skönt lugn i sin erfarenhet. Någon har en bakgrund som lagerarbetare, andra som sommelier och arbetsledare. Det innebär att vi får många perspektiv på saker. Och om jag har svårt med en uppgift, så finns det klasskompisar som gärna assisterar mig och tvärtom.
Och rent ekonomiskt, hur har det varit att gå från en chefslön till att leva på studielån?
– Jag sa faktiskt upp mig till slut. Jag insåg att jag behövde göra det som ett sätt att ”tvinga” mig att ta nästa steg i livet. Jag började läsa kurser på Komvux för så småningom komma in på min utbildning. Det blev en bra övergång för mig.
– Man vänjer sig vid en tajtare ekonomi. Och – det är ju en klyscha, men – att studera är verkligen att investera i sig själv. Långsiktigt kommer jag att vara väldigt nöjd med att jag levde lite snålare i något år.
