I en tid där lögner sprids snabbare än fakta och känslor ofta väger tyngre än sanning, är det lätt att vilseledas. Lär dig skilja på desinformation, fake news och faktaresistens – och varför de funkar så förbluffande bra.
I dagens informationsflöde är det inte alltid lätt att veta vad som är sant. Det finns krafter som aktivt vill lura oss , och ibland går vi själva vilse i en snårskog av artiklar, tweets och tvärsäkra påståenden. Men vad är egentligen skillnaden mellan desinformation, vilseledande information och informationspåverkan. Vi reder ut.
Det handlar om falsk eller vilseledande information som sprids medvetet, i syfte att manipulera eller lura. Det kan till exempel vara en påhittad nyhet som sprids för att skada ett företag eller påverka en opinion. Här finns alltså ett tydligt uppsåt att vilseleda.
Detta är falsk eller felaktig information som sprids utan att den som delar den vet att den är osann. Personen tror ofta att den delar något sant, som när en kollega skickar en artikel som verkar trovärdig men som i själva verket bygger på felaktiga uppgifter.
All desinformation är vilseledande – men all vilseledande information är inte desinformation.
Detta är ett samordnat försök att påverka en viss målgrupp, till exempel befolkningen i en stad eller anställda i en organisation. Målet är ofta att underminera förtroende eller tillit, ytterst kanske till och med för att försvaga ett lands försvarsförmåga.
"Alternativa fakta" låter kanske som ett kreativt sätt att tolka verkligheten, men är i praktiken ofta rena osanningar paketerade som sanning. Uttrycket blev känt när Donald Trumps rådgivare Kellyanne Conway 2017 försvarade ett felaktigt påstående om publikstorleken vid Trumps presidentinstallation med just orden "alternativa fakta". Trots att uppgiften kunde motbevisas med bilder och statistik vägrade hon erkänna felet.
Falska nyheter ser ut som vanliga nyhetsartiklar men bygger på påhittat eller manipulerat innehåll. De sprids ofta i sociala medier, där rubriker och känsloladdade budskap snabbt får spridning. Studier visar att falska nyheter delas mer än sanna – för att de helt enkelt väcker starkare känslor: förvåning, ilska, oro eller upprördhet. Saklig fakta får sällan samma genomslag. Fenomenet exploderade inför det amerikanska valet 2016, men lever vidare i alla möjliga sammanhang.
Begreppet faktaresistens beskriver när människor vägrar ta till sig fakta som går emot deras egen uppfattning. Oavsett hur starka bevis som presenteras, står känslor, identitet och grupptillhörighet i vägen. Istället för att omvärdera sin ståndpunkt avfärdar man källor, ifrågasätter experter – eller väljer helt enkelt att tro på något annat som ”känns rätt”. Faktaresistens gör det extra svårt att bekämpa desinformation, eftersom den stänger dörren till diskussion innan den ens har börjat.
Nästa artikel
Det kanske låter som en dålig Bond-film, men det finns utländska makter som använder desinformation och vilseledande information för att skada Sverige. Och inte bara samhället och våra myndigheter, utan även företag.
– Det kan handla om alltifrån ett skadat rykte till ekonomiska förluster och störningar i verksamheten, säger Ola Svenonius, som forskar om informationspåverkan hos Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.
Falska nyheter kan också användas vid cyberattacker där illvilliga aktörer sprider vilseledande information.
– Då kan det handla om att man försöker lura anställda att klicka på skadliga länkar eller ladda ner skadligt material.
Så vad är då skillnaden på desinformation och vilseledande information?
– Desinformation är framtagen för att manipulera mottagaren. Och syftet är att skada – annars kan det vara reklam.
Informationen måste dock inte vara helt igenom falsk, påpekar Ola Svenonius.
– Man säger ibland att den bästa lögnen är den som innehåller en del sanning. Om någon försöker kolla upp saken, så kan delar verifieras och då är det svårare att se vad som är osant.
Han tar ett exempel från pandemin, där ett annat land hämtade hem en man från Sverige och högljutt berättade att mannen minsann inte fått vård i Sverige. Saken var den att man hade gjort en medicinsk bedömning i Sverige och kommit fram till att mannen bäst vårdades i hemmet.
– Sakfrågan var alltså sann, men man uttryckte sig på ett sätt som undergrävde förtroendet för svensk sjukvård.
Vilseledande information däremot måste inte vara falsk.
– Det är information som i efterhand visade sig inte stämma. En kollega kanske delar en artikel som verkar trovärdig men visar sig vara felaktig. Avsikten är inte att skada. All desinformation är alltså vilseledande, men all vilseledande information är inte desinformation.
Nu kanske du tänker att det är lätt att se igenom påverkansförsök från främmande makt, men faktum är att de flesta av oss överskattar den egna förmågan att känna igen falsk information, och ju mer självsäkra vi är desto sämre blir vi. Det här kallas Dunning–Kruger-effekten. Första steget till att bli bättre är helt enkelt att inse att vi alla har svårigheter att genomskåda desinformation.
– Det pågår sedan flera år tillbaka en kampanj där ryssar klonar nyhetssajter och lägger ut falska nyheter. Även stora nyhetsmedier har drabbats, som Le Monde och Die Welt. Så om du läser en artikel där en politiker har sagt något helt bisarrt, kolla att webbadressen verkligen stämmer och fråga dig om detta verkligen är helt rimligt. Framförallt om politikern börjar uttala sig på ett sätt som stöder Ryssland. Även om vi nu har Trump-administrationen som i vissa fall stöder Ryssland på riktigt…, säger Ola Svenonius.
