Maria Nilsson fick jobb på Systembolaget lagom till midsommar 1988. Sedan dess har hon gjort heltid till norm, representerat sina kollegor i bolagsstyrelsen och grejat bättre villkor för sydafrikanska vinplockare. Nu vill hon peppa andra att göra skillnad.
Publicerad 18 mars 2022
Jag var den som kastade i stenen och nu ser jag ringarna på vattnet. Det känns faktiskt häftigt.
Självklart tog hon sig an uppdraget när kollegorna ville att hon skulle representera dem i förhandlingar med chefen, som fackligt förtroendevald . Året var 1989. Då hade Maria Nilsson varit fast anställd i ungefär ett år och fått viss koll på vad som funkade och inte, på butiken vid Skanstull i Stockholm. Varför så självklart?
- Jag har alltid haft det där ”tillsammansdrivet” och behöver mening i det jag gör, det där lilla extra i att jag faktiskt gör något för någon annan också.
Ett av de största problemen var då - som i så många kvinnodominerade yrken - att de flesta jobbade deltid. Eftersom arbetsgivaren hette Systembolaget kom kunderna också mest i slutet av veckan. För den som ville - och behövde - jobba heltid var det svårt att få till. Den unga Maria Nilsson kavlade upp ärmarna och lovade djärvt:
- Det där ska jag lösa!
Det visade sig såklart att man hade kämpat med den frågan jättelänge och den var inte alls så lätt att lösa som hon först trodde. Men trägen vinner. I dag är det företagets inställning att heltid ska vara norm och att den lön man har ska räcka att leva på, efter mängder av förhandlingar och samverkansmöten.
Vi ser ju också att folk mår dåligt. Och vi vet att när man agerar och bidrar till förändring ger det kickar som är helt enorma!
Vad är den största utmaningen du ser framåt idag?
- En stor utmaning för framtiden är att så många ser sig själva som konsumenter i både samhället och på arbetsmarknaden.
Vi förväntar oss ofta att någon annan ska ge service, menar hon; när något går fel skyller vi på denne ”någon annan” istället för att ta itu med saken själva. Och det är i sig en källa till ohälsa, tror hon.
- Vi ser ju att folk mår dåligt! Och vi vet att när man agerar och bidrar till förändring, när man är med och påverkar - det ger kickar som är helt enorma! För mig är det bättre än OS-guld.
Maria Nilsson vet vad hon pratar om. Sedan hon valdes till kontaktombud på butiken vid Skanstull i Stockholm har hon valts in i klubbstyrelsen, hon har representerat i bolagsstyrelsen och även blivit ordförande för Unionen region Stockholm.
Hon vet vilken potential det finns inom de fackliga strukturerna, för den som har driv och vilja att förbättra världen.
Historien om vinarbetarna i Sydafrika började med ett inslag i Uppdrag Granskning på SVT, i juni 2016.
I programmet visades hur arbetarna på vingårdarna hade usla villkor, sällan fick möjlighet att lämna gården, att de ofta fick betalt i vin och många var följaktligen svårt alkoholiserade.
I de svenska butikerna trängdes samma viner på hyllorna, 50 miljoner liter om året, närmare bestämt. Och de skulle Maria Nilssons kollegor sälja. Det kändes inte bra.
Nog måste man kunna använda sig av så starka krafter.
Som klubbstyrelsens ordförande representerade hon då omkring 3 000 medlemmar över hela Sverige, och det på en av världens största inköpare av vin och sprit, Systembolaget.
Inte bara det, hon hade också tagit plats i regionstyrelsen för ett av världens största fackförbund inom det privata näringslivet, Unionen. Nog måste man kunna använda sig av så starka krafter, tänkte hon.
I ett samtal med Magdalena Gerger (dåvarande VD för Systembolaget AB) tog hon upp SVT:s granskning.
- Jag fick en idé och frågade: är du med? Absolut!, svarade hon.
Ett unikt samarbete tog form mellan fackklubben, Systembolaget AB och Unionen. Det internationella facket IUF involverades och tillsammans började de mejsla ut Maria Nilsson idé: ett rapporteringssystem.
Genom det systemet kunde signaler om eventuella missförhållanden gå från en enskild arbetare på plats till både Unionens internationella sekreterare och till hållbarhetsansvariga på Systembolaget i Sverige – som därefter kunde sätta tung press på vingårdarnas ägare - att genast förbättra villkoren.
När en av världens största inköpare sätter tung press på en enskild leverantör, och det utifrån insider-information om hur det faktiskt går till, då ökar incitamenten att skärpa sig. Nu sprids den här modellen till andra branscher inom handel och livsmedel.
- Jag var den som kastade i stenen och nu ser jag ringarna på vattnet; hur den modellen vi tog fram växer och anpassas till olika marknader och företag. Det känns häftigt.
Jag sa att jag hade en idé och frågade: Är du med? Absolut! Svarade hon.
Skulle man kunna använda samma modell för att driva andra frågor, som klimat, jämställdhet, hållbarhetsfrågor, eller använda fackets struktur på andra sätt?
- Jag tror inte det finns några frågor som inte lämpar sig för att driva genom facket. Hållbarhet och klimatet – det är också fackliga frågor! Företagen behöver energi, så sol- och vindkraft är en facklig fråga. Blommor, hur ser villkoren ut där de odlas? Det är en facklig fråga.
Det är viktigt att just våga använda de fackliga strukturerna för att kanalisera det driv som finns, menar hon, att ta upp de frågor som är aktuella just nu. Det är därför det alltid behöver komma in nytt blod, nya färska ögon, till klubbarna på företagen:
- Fackligt arbete handlar inte bara om löner och arbetstider, det handlar om vilka företag vi vill ha, hur vi vill att Sverige ska se ut. Men man måste våga lyfta på stenarna, ifrågasätta kulturen och spräcka betong-argumenten. Gör man det får man inflytande och kan förändra saker på riktigt.
Fackligt arbete handlar inte bara om löner och arbetstider, det handlar om vilka företag vi vill ha, hur vi vill att Sverige ska se ut.