Avtalsrörelsen pågår i ett läge med höga räntor och stigande priser. Samtidigt gör många företag stora vinster. Därför kräver Unionen schyssta löneökningar. Extra viktigt är det att de med lägst inkomst får en lön det går att leva på.
Publicerad 20 mars 2023
Sverige har en tradition av schysst lönesättning . Den är en del av den svenska modellen . Enkelt förklarat bygger den på att fack och arbetsgivare förstår värdet av varandra. Utan duktiga människor som jobbar, inga framgångsrika företag och tvärtom. I goda tider begär facken inte skyhöga löneökningar, för vi tar ansvar. Och i tuffa tider, förstår arbetsgivarna att de som jobbar och producerar värde bör få en bra lön. Ja, det finns ett schysst tänk i botten.
Vi befinner oss just nu i en komplicerad situation, där inflationen har ätit upp många års reallöneökningar. Samtidigt går många företag bra. Företagen är konkurrenskraftiga och har god lönsamhet. Unionen och arbetsgivarnas parter har kommit överens om nya kollektivavtal för tjänstemän inom industrin. Det betyder att vi har ett märke som är normerande även i förhandlingar med arbetsgivare inom andra områden.
Det nya avtalet har ett totalvärde på 7,4 procent för en avtalsperiod om två år fördelat på 4,1 procent år ett och 3,3 procent år två. Förutom löneökningar innehåller avtalet ökade avsättningar till deltids- och flexpension och en efterlängtad och viktig satsning på lägstalöner med 1350 kronor det första året. Avtalet gäller från den 1 april 2023.
Vi behöver ha löner som det går att leva på. Den som jobbar heltid, ska ha pengar till hyran och kunna köpa mat. Allt annat är ovärdigt. Ändå finns det just nu grupper i Sverige med så låga löner och små marginaler att de kämpar för att få ihop vardagen. Framförallt i denna tid av höga räntor och hög inflation .
Därför är en central del i årets löneförhandling att de med lägst löner ska få en rejäl höjning. Ibland höjs det röster som hävdar att vi inte har råd med denna satsning, att det blir för dyrt och leder till ökad arbetslöshet. Facken inom industrin har gjort en översikt av forskningen om hur lägstalöner påverkar sysselsättningen. Den visar att arbetsgivarna pressat ner lägstalönerna under värdet av de anställdas bidrag till verksamheten. I teorin skulle de alltså kunna höjas utan att jobben blir färre.
Sverige har gjort sig känt för att vara ett anständigt land. Nu står vi upp för att fortsätta den traditionen genom schyssta löner åt alla.
Vi är många som står bakom dessa krav. Gör det du också!
Nästa artikel
Den 31 mars gick vi med några timmars marginal i mål med förhandlingarna på industrins område i avtalsrörelsen 2023. Det innebär att Unionen och arbetsgivarnas parter har kommit överens om nya kollektivavtal för tjänstemän inom industrin och det i sin tur betyder också att vi har ett märke som är normerande för de förhandlingar som nu fortsätter på andra avtalsområden.
Det nya märkessättande avtalet gäller från och med den 1 april och har ett totalvärde på 7,4 procent för en avtalsperiod om två år fördelat på 4,1 procent år ett och 3,3 procent år två. Förutom löneökningar innehåller avtalet ökade avsättningar till deltids- och flexpension och en efterlängtad och viktig satsning på avtalens lägstalöner som höjs med 1350 kronor.
Resultatet innebär att vi lyckats förhandla fram en uppväxling av löneökningsnivån och få den högsta årstakten sedan Industriavtalet träffades. Samtidigt vet vi att det år ett inte blir fråga om reallöneökningar vilket är ett bekymmersamt läge och det finns stor förståelse för att medlemmar kan tycka att Unionen i en situation med hög inflation borde ställt lönekrav som kompenserar för ökade priser. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är en framkomlig väg. Att i ett läge av hög inflation och minskad köpkraft använda lönebildningen som kompensation riskerar att leda till en löne-och prisspiral som urholkar värdet av löneökningarna och det är inte en situation vi vill ha. Bedömningen är att vi nu har ett avtal på plats med en löneökningsnivå som inte riskerar att spä på inflationen ytterligare, som ger goda förutsättningar för att nå reallöneökningar igen år två och som ger mer pengar i plånboken över tid.
Det känns extra bra och viktigt i nuvarande ekonomiska läge att de med lägst marginaler får en förbättrad situation genom höjda lägstalöner. Lägstalöner berör i praktiken en liten grupp av Unionens medlemmar men som fackförbund står vi upp för medlemmars arbetsvillkor tillsammans och kravet på höjda lägstalöner handlar om solidaritet! För de individer som berörs har höjningen stor betydelse och de tjänstemän som jobbar i yrken där låga löner förekommer har dessutom ofta osäkra anställningar, korta kontrakt och höga krav för att få provision. Utöver en förbättrad situation för enskilda individer har höjningen betydelse för arbetsmarknaden i stort. Lägstalöner i våra kollektivavtal skyddar lönenivåerna på svensk arbetsmarknad och svensk arbetsmarknad ska ha bra villkor och schyssta löner.
Nu går arbetet vidare med förhandlingar på Unionens övriga avtalsområden, till exempel med Almega där vi tecknar avtal inom tjänstesektorn. Systemet vi har i Sverige med att först teckna avtal i den internationellt konkurrensutsatta industrin som blir normerande syftar till att ge alla Unionens medlemmar så goda villkor som möjligt och stabila löneökningar över tid
Du och dina medlemmar håller er uppdaterad genom att gå in på samlingssidan för Avtal 2023 där det finns mer information om vad som gäller just ditt avtalsområde , vad som är aktuellt i avtalsrörelsen och du hittar även material samt frågor och svar om kraven som förhandlas.
Fortsättning följer!
Martin Linder, förbundsordförande
Martin Wästfelt, förhandlingschef
