Unionen och arbetsgivarnas parter har kommit överens om nya kollektivavtal för tjänstemän inom industrin och det i sin tur betyder också att vi har ett märke som är normerande för de förhandlingar som nu fortsätter på andra avtalsområden.
Publicerad 03 april 2023
Den 31 mars gick vi med några timmars marginal i mål med förhandlingarna på industrins område i avtalsrörelsen 2023. Det innebär att Unionen och arbetsgivarnas parter har kommit överens om nya kollektivavtal för tjänstemän inom industrin och det i sin tur betyder också att vi har ett märke som är normerande för de förhandlingar som nu fortsätter på andra avtalsområden.
Det nya märkessättande avtalet gäller från och med den 1 april och har ett totalvärde på 7,4 procent för en avtalsperiod om två år fördelat på 4,1 procent år ett och 3,3 procent år två. Förutom löneökningar innehåller avtalet ökade avsättningar till deltids- och flexpension och en efterlängtad och viktig satsning på avtalens lägstalöner som höjs med 1350 kronor.
Resultatet innebär att vi lyckats förhandla fram en uppväxling av löneökningsnivån och få den högsta årstakten sedan Industriavtalet träffades. Samtidigt vet vi att det år ett inte blir fråga om reallöneökningar vilket är ett bekymmersamt läge och det finns stor förståelse för att medlemmar kan tycka att Unionen i en situation med hög inflation borde ställt lönekrav som kompenserar för ökade priser. Men det är viktigt att komma ihåg att det inte är en framkomlig väg. Att i ett läge av hög inflation och minskad köpkraft använda lönebildningen som kompensation riskerar att leda till en löne-och prisspiral som urholkar värdet av löneökningarna och det är inte en situation vi vill ha. Bedömningen är att vi nu har ett avtal på plats med en löneökningsnivå som inte riskerar att spä på inflationen ytterligare, som ger goda förutsättningar för att nå reallöneökningar igen år två och som ger mer pengar i plånboken över tid.
Det känns extra bra och viktigt i nuvarande ekonomiska läge att de med lägst marginaler får en förbättrad situation genom höjda lägstalöner. Lägstalöner berör i praktiken en liten grupp av Unionens medlemmar men som fackförbund står vi upp för medlemmars arbetsvillkor tillsammans och kravet på höjda lägstalöner handlar om solidaritet! För de individer som berörs har höjningen stor betydelse och de tjänstemän som jobbar i yrken där låga löner förekommer har dessutom ofta osäkra anställningar, korta kontrakt och höga krav för att få provision. Utöver en förbättrad situation för enskilda individer har höjningen betydelse för arbetsmarknaden i stort. Lägstalöner i våra kollektivavtal skyddar lönenivåerna på svensk arbetsmarknad och svensk arbetsmarknad ska ha bra villkor och schyssta löner.
Nu går arbetet vidare med förhandlingar på Unionens övriga avtalsområden, till exempel med Almega där vi tecknar avtal inom tjänstesektorn. Systemet vi har i Sverige med att först teckna avtal i den internationellt konkurrensutsatta industrin som blir normerande syftar till att ge alla Unionens medlemmar så goda villkor som möjligt och stabila löneökningar över tid
Du och dina medlemmar håller er uppdaterad genom att gå in på samlingssidan för Avtal 2023 där det finns mer information om vad som gäller just ditt avtalsområde , vad som är aktuellt i avtalsrörelsen och du hittar även material samt frågor och svar om kraven som förhandlas.
Fortsättning följer!
Martin Linder, förbundsordförande
Martin Wästfelt, förhandlingschef
Nästa artikel
Medellönen bland Unionens medlemmar är 44 600 kronor. Inom callcenter-branschen får många ut mindre än hälften av det. Även en trotjänare som Diana Krafft, 55 år. Hon har jobbat ett och samma callcenter-företag sedan 2001.
– Jag tillhör inventarierna, skrattar hon.
Diana gillar sitt jobb, säger att hon blir glad av att hjälpa kunder oavsett om det gäller en faktura eller felsökning.
– När de säger ”tack för go hjälp” så värmer det hjärtat.
Hon bor strax utanför den lilla orten Ed i Dalsland, och med en mils pendlingsavstånd förstår hon värdet i att ha ett jobb på så nära håll.
– Företaget har också tagit väl hand mig. Förlorar de en kund, så har jag blivit omplacerad till ett annat konto. Det är jätteskönt, en trygghet, så är det inte på alla ställen.
Men efter dryga 20 år på företaget har hon 21 700 kronor i månadslön, efter skatt får hon ut cirka 17 000 kronor.
– Vi får det att fungera. Vi bor billigt och mannen jagar, så vi har en del kött i frysen. Och jag ser till att jaga extrapriser, erbjudanden och varor med kort datum, så matkontot för oss båda ligger på cirka 2500 kronor i månaden. Vi har inga barn som bor hemma, vilket underlättar, men med två tre barn hade det inte gått ihop. Som ensamstående hade det också varit svårt.
Hon säger att hon själv sällan känner ekonomisk stress, men visst finns det en viss oro kring de ökande priserna.
– Under pandemin hade jag möjlighet att jobba hemma, nu är det jobb på kontoret som gäller. Jag har visserligen bara en mil till jobbet, men med bensinpriser som lever sitt eget liv är det svårt. Å andra sidan måste jag tanka, annars kommer jag inte till jobbet. Att åka buss är inget alternativ här i glesbygden.
Lyxgrejer som restaurangbesök, kläder och resor blir det sällan.
– Det är tur att vi är så hemkära. Vi åker nästan aldrig utrikes. 2018 var vi till USA, men det är ju några år sedan. Men vi har en gammal amerikanare som vi tar en dagstur med ibland när vädret och andan faller på.
Dianas tvillingsyster Charlotte jobbar sedan sex år tillbaka på samma företag. Hon får ut samma summa som sin syster, även om hon säger att hon ofta snarare hamnar på 15 000, ”det blir ju ofta något avdrag för läkarbesök eller liknande.”
– Jag gör en noggrann budget, med konton för allt, som maten, bilen, semestern... Varje månad sätter även av till saker som ved, som kommer en gång om året, för att ha råd med den klumpsumman. Jag storhandlar och gör storkok, och är det extrapris på något så bunkrar jag. Det gäller att passa på. Exempelvis har jag inte handlat toapapper på ett år, skrattar hon.
Men även om Charlotte får det att fungera, så känner hon en oro för framtiden. När hon kollar på minpension.se, så står det att hon kommer att få ut mellan 11 000–12 000 kronor i pension varje månad.
– Om jag väljer att jobba tre år till efter pensionen, så kommer jag upp i 12 500, men det är inte mycket det heller. Jag har inte pensionssparat, och där får jag förstås skylla mig själv, men det är heller inte så lätt att sätta av pengar på den här lönen.
Både Diana och Charlotte är nöjda att man på deras företag har en grundlön, för de har hört att man på andra företag bara jobbar på provision, vilket ökar stressen.
– Men visst önskar jag att man höjde lägstalönen, förhoppningsvis skulle det putta upp lönen för oss andra också. Ett par hundralappar extra skulle vara välkommet, säger Diana.
De tror också att en lönehöjning skulle vara positivt för företaget.
– Jag tror det skulle ge ringar på vattnet. Med lite högre löner skulle det vara lättare att locka till sig äldre personer med erfarenhet, som kanske också stannar längre än de yngre förmågorna som ser det här som ett tillfälligt första jobb, säger Diana.
