En vecka efter att lönen skulle ha varit utbetald kallades de anställda till ett informationsmöte. Det var tuffa tider i byggbranschen, men snart skulle nya affärer vara på ingång, lovade chefen. Direkt efter mötet ringde Johan till Unionen. Det var så han räddade sin och sina kollegors löner.
Bli medlem här!
En medlem, vi kan kalla honom Johan, jobbade sedan många år som projektledare på en byggfirma. Under det senaste året hade antalet uppdrag störtdykt. Och därmed företagets ekonomi, samtidigt som inflationen rusade och allt blev dyrt.
Förra lönen kom lite senare än vanligt. Det var lite oroande, men den kom ändå. Hela branschen hade hamnat i en svacka, sa de också på nyheterna. Så stämningen på jobbet var redan spänd, när maj månads lön också tycktes bli försenad. Det började snackas.
Snart kallades alla anställda till ett digitalt möte, med både VD och ekonomichef. Frågan om lönerna ställdes. Det var hårda tider, men ”det såg ljust ut med några större projekt på väg in. Håll ut!”, uppmanade VD:n.
Vad var det som var på väg in? Johan hade inte sett något i planeringen. Det här kändes inte bra.
Direkt efter mötet ringde Johan till sina rådgivare på Unionen. Där fick han höra att det var väldigt viktigt att agera skyndsamt. Vid en konkurs skulle de anställda riskera att deras innestående löner inte skulle omfattas av den statliga lönegarantin, om de inte agerade kvickt.
Rådgivaren skickade därför genast Johans ärende till en ombudsman , som både bekräftade och skärpte rådgivarens budskap. Om inte majlönen kom inom ett par dagar efter att Unionen skickat ett formellt kravbrev borde Johan vidta inkassoåtgärder, var rekommendationen.
Ombudsmannen skulle förstås hjälpa till med det, men Johan kände sig ändå kluven. Han gillade sin arbetsgivare och fattade ju att det var tuffa tider. Samtidigt hade han inte råd att jobba gratis.
- Det här är tyvärr vanligt, konstaterar Björn Alquist, förbundsjurist på Unionen, och den som också hjälpte Johan och hans kollegor att få ut sina löner.
Lönetvister är bland de vanligaste av alla juridiska ärenden på Unionen. Björn Alquist har hjälpt många medlemmar att få ut sina löner. Men ibland går det inte att göra något, förklarar han, då medlemmen har väntat för länge, hoppats på att det ska lösa sig.
- Jag har varit med om att folk har väntat i upp till ett halvår på att få ut sin lön.
Varför väntar folk så länge?
- Ibland kan det handla om ägarandelar i företaget eller så ägs företaget av en närstående. Det händer också att anställda på ideella organisationer jobbar på, utan lön, för att de känner så starkt för verksamheten.
- Men regelverket med den statliga lönegarantin bygger på att du, som anställd, reagerar direkt. Det är viktigt att ha koll på.
Den statliga lönegarantin omfattar lön intjänad tre månader bakåt i tid från det att konkursansökan ges in till tingsrätten. Den eventuella löneskuld som uppstått tidigare än så riskerar därmed att inte omfattas av lönegarantin och aldrig bli betald.
Med tanke på att lönegarantin också har ett takbelopp (4 x prisbasbeloppet) samt att processen kan dra ut på tiden - kan det bli ganska så kännbart för den enskilda löntagaren, om man inte agerar snabbt.
I vissa branscher är det vanligt med eftersläpande lön, det vill säga att om man jobbar i februari får man lönen utbetald i slutet av mars. Då är det extra viktigt att man håller reda på när den första intjänandedagen inträffade, alltså första februari.
- Om en anställd då ska få ut sin lön genom den statliga lönegarantin måste konkursansökan vara inlämnad före första maj, fast man kanske inte saknade lönen förrän i slutet av mars. Det där är det många som missar.
Ombudsmannen på Unionen insåg brådskan och skickade snarast möjligt ett lönekrav till byggföretaget där Johan var anställd, med lydelsen att lönen skulle finnas på Johans konto inom en vecka. Den veckan gick utan att det kom några pengar till Johans konto.
- I ett sådant läge går det inte att rekommendera en medlem att fortsätta avvakta, konstaterar Björn Alquist.
Istället kommer då ärendet till honom och hans kollegor på juridiska sektionen. Och så var det bråttom igen. Konkursansökan behövde vara inlämnad på tingsrätten senast den 1 augusti för att Johan skulle kunna omfattas av full lönegaranti, eftersom den lön som uteblivit tjänats in sedan den 1 maj.
- Det var verkligen bra att Johan hörde av sig till Unionen så snabbt. Hade han väntat bara ett par veckor till hade det kunnat vara för sent. Inte bara för honom själv, men också för hans kollegor.
Nu hann de alla omfattas fullt ut av den statliga lönegarantin.
Nästa artikel
En medlem, vi kan kalla henne Anna, jobbade som bokare på en modellagentur i södra Sverige. Hennes uppgift var att boka modeller för olika visningar, modefotograferingar och reklamkampanjer. Anna trivdes med uppdraget och gjorde det bra.
När hon fick jobbet var det en muntlig överenskommelse, de skrev inledningsvis inget anställningsavtal . Det hanns liksom inte med. Arbetsbelastningen var redan från början hög. Lönen däremot låg.
Efter några år flaggade Anna för att hon inte var nöjd med att behöva jobba så hårt för en så låg lön. Först då upprättades ett anställningsavtal och lönen höjdes något.
I anställningsavtalet skrevs en konkurrensklausul in. Det var inget Anna tänkte så mycket på just då, och vad klausulen skulle innebära var inget de diskuterade. Anna var nöjd med att ha fått igenom en löneökning och kämpade på med samma höga arbetsbelastning som tidigare. Efter ytterligare ett par år kände hon dock att det inte höll längre, och sa upp sig.
Det var efter det hon fick anledning att höra av sig till Unionen. Första gången.
Arbetsgivaren höll nämligen inne med Annas semesterersättning , som hon tjänat in till och borde få utbetald i samband med slutlönen. Först efter att Unionen hört av sig till arbetsgivaren fick hon ut den ersättning hon hade rätt till.
Efter en tid fick Anna jobb på en annan agentur, i en annan del av landet. Där skulle hon få en marknadsmässig lön och även kunna jobba på distans, vilket var en stor fördel för henne.
Här kunde sagan vara slut och allting gott. Men,..
Nästa åskväder rullade in när Anna en tid senare meddelades att en stämningsansökan mot henne lämnats in till tingsrätten.
Hennes förra arbetsgivare hävdade att Anna brutit mot konkurrensklausulen, när hon börjat jobba för den nya agenturen, och nu stämde de henne på en kvarts miljon kronor.
Den förra arbetsgivaren menade att Anna hade lockat modeller att också byta agentur, när hon uppdaterat sitt privata konto på Instagram med en post där hon berättade att hon fått ett nytt jobb.
Anna hade aldrig använt sitt privata instagramkonto som ett arbetsverktyg, men hade loggat in på kontot från sin jobbdator. När hon lämnat datorn efter att hon sagt upp sig hade den förra arbetsgivaren kommit åt hennes lösenord - och loggat in.
- Anna hörde av sig till oss på Unionen igen och vi uppmanade henne att polisanmäla dataintrånget, säger förbundsjurist Björn Alquist och tillägger:
- En arbetsgivare har ingen rätt att tillträda sig anställdas privata personuppgifter bara för att lösenordet finns sparat i arbetsdatorn och möjligheten finns.
Anna förstod heller inte alls hur hennes förra arbetsgivare kommit fram till att hon skulle ha orsakat företaget ekonomisk skada, som de hävdade.
Unionens förbundsjurist Björn Alquist företrädde henne mot bolaget i tingsrätten.
Det kan i vissa fall vara befogat att avtala om konkurrensklausuler. Men det ska göras restriktivt och noga avgränsat i tid och omfång - och den begränsning som klausulen innebär ska ersättas, förklarar Björn Alquist.
- Ett typiskt exempel på när det skulle kunna vara befogat vore ett revisionsbolag där en anställd revisor får nära kontakt genom goda relationer och insyn hos revisionsbolagets kunders verksamheter.
- Men även då ska klausulen förhandlas individuellt, begränsas i tid och ersättas med minst 60 procent av lönen under den tid efter att anställningen upphört som klausulen gäller.
I många fall täcker redan den lojalitetsplikt som följer av anställningen och lagen om företagshemligheter det som ett företag rimligt vill skydda, ytterligare begränsningar är ofta onödiga och alltför långtgående, menar Björn Alquist. Det är dessutom av ondo för arbetsmarknaden i stort då de leder till att arbetstagare inte vågar byta jobb tillräckligt ofta.
- Därutöver kan det leda till fler tvister i domstol.
När de väl prövas i domstol visar sig den typ av konkurrensklausuler som innebär höga vitesbelopp utan ersättning, som i Annas fall - ofta som oskäliga, men som anställd tar man alltid en risk om man ingår ett avtal med en sådan klausul. Även en oskälig konkurrensklausul gäller som utgångspunkt fram till dess att en domstol förklarat den oskälig.
- Att bli stämd på en kvarts miljon kronor, som Anna blev här, är nog ändå något som skulle ge upphov till viss stress hos de flesta. På så sätt används konkurrensklausuler ofta i avskräckande syfte.
Det finns inga formella formkrav på hur exakt en konkurrensklausul ska utformas men i Arbetsdomstolens praxis finns en restriktiv syn på konkurrensklausuler, företag behöver bland annat visat att det finns ett berättigat syfte med klausulen och att det utgår skälig ersättning till den arbetstagare som blir bunden av klausulen samt hur det gick till när klausulen tillkom.
När Anna skrev under på anställningsavtalet informerades hon inte om vad den skulle innebära. Inte heller innebar den någon som helst ersättning till henne efter anställningens upphörande.
- Det var ganska uppenbart att konkurrensklausulen i det här fallet inte skulle hålla en rättslig prövning, konstaterar Björn Alquist.
Unionen hjälpte Anna att bemöta bolaget i tingsrätten tills arbetsgivaren valde att dra tillbaka stämningen.
- Bolaget fick inte en krona från Anna, säger Björn Alquist.
Som ett stöd för att hjälpa dig att reda ut om konkurrensklausulen är skälig eller inte, kan du ställa dig några frågor:
En fingervisning kan vara att en konkurrensklausul inte bör överstiga en period om ett år efter avslutad anställning och under den perioden ska arbetstagaren ersättas med minst 60 procent av den lön som utgick under anställningen.
