Allt fler tjänstemän vobbar, samtidigt som allt färre tycker att det fungerar bra. Så varför denna utveckling? Ofta handlar det om att jobbet annars inte blir gjort. Därför vill Unionen relansera tanken på vabb-vikarier. Och då menar vi vikarie i överförd bemärkelse. Det ska finnas rutiner som gör att jobbet flyter på även när du vabbar.
Published 24 January 2022
I Sverige har vi ända sedan 80-talet haft den fantastiska möjligheten att vabba. Vi får alltså betalt för att vara hemma och vårda våra sjuka barn. 2011 kom ordet vobba in på Språkrådets nyordslista, vilket innebär att man jobbar parallellt med att man är hemma med sin febriga unge.
– Det finns stora fördelar med vobbandet, både för den anställde och arbetsgivaren. Du själv halkar inte efter och får inget inkomstbortfall, samtidigt som det är bra för arbetsgivaren att verksamheten flyter på, säger Unionens centrala ombudsman Gunilla Krieg.
Men i takt med att organisationer har slimmats och färre kan hoppa in och ta över om du faktiskt vill eller behöver vabba, så har vobbandet börjat kännas allt mer som en nödvändighet. För om man inte vobbar så blir jobbet inte gjort, och då sitter man där med skyhögt stresspåslag och ännu mer att göra när man väl kommer tillbaka.
– Hemarbetet under pandemin i kombination med strikta regler om att snoriga barn ska stanna hemma har gjort att vobbandet ökat ännu mer, säger Unionens jämställdhetsexpert Peter Tai Christensen.
36 procent vobbar alltid, vilket är en ökning med fyra procent bara på ett år, visar Unionens Novus-undersökning. Samtidigt känner fyra av tio att de vobbar för mycket. Allt färre tycker att det fungerar bra att vobba, 45 procent mot 60 procent förra året. Och var tredje tjänsteman säger att det fungerar dåligt att vobba, vilket är dubbelt så många som året innan.
– De negativa sidorna med att vobba är stressen och det dubbla dålig samvetet, många känner inte att de finns där för barnet till 100 procent, och inte heller att de gör sitt jobb riktigt bra, säger Peter Tai Christensen
Gunilla Krieg, som har jobbat med detta i över 30 år, har sett förändringen på arbetsmarknaden. Hon säger att på 90-talet var det självklart att ha vikarier när någon var på semester, sjuk eller vabbade.
– Sedan fick vi en trend där företag skulle kvalitetssäkra processer och dokumentera rutiner, man ISO-certifierade etcetera. Men till min stora häpnad verkar det inte ha inneburit att företagen fått bättre koll på vilka sysslor som görs, snarare tvärtom. I verkligheten har många företag så gott som slutat ta in vikarier, och lägger hela ansvaret på personen som har tjänsten. Det spelar ingen roll när och var du arbetar, bara du löser uppgiften, säger Gunilla Krieg.
Parallellt med detta har sedan millennieskiftet 80 procent av de nya jobben skapats på mindre företag – där det inte finns någon annan som kan ta över, för det kanske bara är en person som jobbar med exempelvis sälj eller löneadministration.
– Ytterligare en faktor är att i början av 00-talet hade en klar majoritet av alla tjänstemän övertidsersättning, vilket gjorde det viktigt med vikarier, eftersom övertid är dyrt för företagen. Nu har cirka hälften av alla tjänstemän avtalat bort sin övertidsersättning. Det ihop med att man kan jobba via mobilen gör att många chefer inte vet hur många timmar de anställda lägger på sitt jobb. Dubbelarbetet syns inte, så man kan lägga på folk ännu lite mer och slimma sina organisationer ytterligare.
Många tjänstemän är både lojala med sin arbetsgivare och vill inte sätta sina kollegor i klistret, så istället för att vabba, fast att det skulle kännas rätt i magen, vobbar man.
– Egentligen är detta en svaghet även för arbetsgivaren. Jag har stött på fall där folk inte fått ut sina löner, för att personen som är löneadministratör och har alla lösenord som krävs för att betala ut löner är hemma med sjukt barn eller på semester. Eller som kvinnan som var på sjukhus, och fick höra av chefen att hon ändå måste göra momsredovisningen för att ingen annan kunde göra det. Det sätter en enorm press på den enskilda personen, säger Gunilla Krieg.
Så vad behövs för att folk ska känna frihet att både vabba och vobba, beroende på situation?
– Arbetsgivarna måste se till att det finns rutiner för hur man gör om en medarbetare behöver vara hemma med sjukt barn. Det är viktigt för företaget, men också en trygghet för den anställde. Man kan känna ett lugn i att jobbet blir gjort även om man är hemma en eller några dagar, säger Peter Tai Christensen.
Checklista till dig: Vabba och vobba på smart sätt.
Checklista till chefer: Få vabb och vobb att flyta bättre.
FOTO: PETER KNUTSON
1974 Sjukpenning vid vård av sjukt barn infördes. Man kunde då få ersättning för högst 10 dagar per familj och kalenderår. Dagarna gällde både för att vårda ett sjukt barn, och för att pappan skulle kunna ta hand om äldre barn när ett nytt barn föddes in i familjen.
1977 Ersättningen ändrades nu till 12 dagar per år i familjer med ett barn, 15 dagar i familjer med två barn, och 18 dagar i familjer med tre eller flera barn.
1980 utökades antalet dagar till 60 dagar per barn och år.
1986 infördes den nuvarande benämningen tillfällig föräldrapenning.
1990-talet Det försämrade ekonomiska läget ledde till att ersättningsnivåerna för tillfällig föräldrapenning ändrades flera gånger på 90-talet. När ersättningsnivån sänktes började kvinnornas andel av uttagna dagar öka och männens minska. 1998 höjdes ersättningsnivån åter till 80 procent, och då tog männen åter ut fler dagar.