Första tiden som chef och ledare kan vara omtumlande för en del, medan det för andra är en ganska självklar. Marcus Wihlborg på IT-telekombolag Damovo, och en av Unionens nästan 100 000 chefsmedlemmar, är en av dem i den sistnämnda kategorin.
Published 11 October 2022
Efter 17 år på samma företag, med allt större ansvar, så blev det naturligt för Marcus att kliva in i chefsrollen. Han hade sedan en tid haft en arbetsledande roll, och i sin nya roll fick han nu även löne- och arbetsmiljöansvar.
- Att det var jag som nu skulle sätta lönerna för mina tidigare kollegor blev tydligt tidigt eftersom jag gick in i uppdraget i samband med perioden för utvecklingssamtal och lönesamtal. Det var bra att liksom dra av plåstret på en gång, berättar han.
Under lönesamtalen blev det mer konkret att vi nu hade nya roller
Vid utvecklingssamtalen passade han på att sätta de nya rollerna genom att reflektera om skillnaden mellan “gamla” och “nya” Marcus, men både medarbetarna och han var överens om att de var ungefär desamma.
- Under lönesamtalen blev det mer konkret att vi hade nya roller där jag nu var lönesättande chef. Några samtal var enkla, men det var också några som blev besvikna på min återkoppling. I min nya roll blev det bara att bita i det sura äpplet.
Den första tiden som chef tog han möjligheten att ändra saker han själv tyckte var viktiga.
- Jag visste ju att några saker var lågt hängande frukter och som jag själv varit lite frustrerad över, berättar Marcus. En par viktiga saker var att genomföra de möten som vi sagt att vi skulle ha och att vara transparent, så att alla vet vad som händer.
Som chef behöver jag ju också stå upp för beslut som ledningen fattar även om jag kanske inte tycker att de är så bra
En skillnad mellan att vara en i gänget och att vara chef över en grupp tycker han är lite självvald distansering och att han behöver markera vad som är rätt eller fel.
- Som chef behöver jag ju också stå upp för beslut som ledningen fattar även om jag kanske inte tycker att de är så bra. Ett exempel är att vi står inför en flytt där företaget ska byta lokal. Personligen håller jag ärligt talat med mina kollegor som vill stanna i samma lokaler, men jag behöver ju stå bakom ledningens beslut inför gruppen.
En annan skillnad är relationer i sociala medier.
- Några av mina tidigare kollegor har plockar bort mig som vän i Facebook. Det känns lite underligt, men samtidigt kan jag tycka att det är klokt att hålla isär privatliv och arbetsliv i sociala medier.
Det starkaste aha-upplevelsen i kursen "Ny som chef" var det arbetsmiljöansvar jag har som chef
För att fylla på sin kompetens om ledarskap gick Marcus nyligen Ny som chef, en utbildning som arrangeras gemensamt av Unionen, Vision, Fackförbundet ST och Finansförbundet.
- En riktigt bra utbildning som gav mig en hel del insikter. Det starkaste aha-upplevelsen var det arbetsmiljöansvar jag har som chef, berättar han. Det här är något som jag och min chef inte ens har pratat om. Generellt tycker jag att vi har en god arbetsmiljö på företaget, men vi arbetar inte systematiskt, något som jag tänker sätta igång med nu.
När Marcus ser tillbaka på sin första tid i chefsrollen är det några saker han vill tipsa andra om som tar på sig ett chefsuppdrag.
- Kan jag vara den chef som jag själv skulle vilja ha, så är mycket vunnet, menar Marcus.
Är du chef, medlem i Unionen och vill dela med dig av din berättelse, liksom Marcus i artikeln ovan? Hör då av dig till chefsmedlem@unionen.se.
Next article
Statistiken är talande: Betydligt fler kvinnor än män går in i väggen och drabbas av stressrelaterad ohälsa. Men Annika Härenstam, psykolog och professor eremita i arbetsvetenskap och -organisation ogillar pratet om kvinnors stress och sjukskrivningar.
– Det gör att vi ser kvinnors ohälsa som ett kvinnoproblem. Man letar individuella orsaker, och drar slutsatser om att kvinnor inte kan säga nej i tid eller inte pallar stress lika bra som män. Men forskning visar att om kvinnor och män utsätts för liknande situationer, så reagerar de ungefär likadan, säger Annika Härenstam.
Ja, att kvinnor blir sjuka av stress handlar om systemfel, och är därmed allas angelägenhet. Annika Härenstam vill att vi tittar på hur jobben organiseras. För faktum är att fler kvinnor än män har jobb där man har lågt inflytande men höga krav, vilket är en riskfaktor. Det är också vanligare att kvinnors jobb har otydliga mål och är mer tids och rumsbundna, alltså inte är lika flexibla, saker som också kan känslor av stress.
– Även på kontor med hälften kvinnor så jobbar män och kvinnor med delvis olika saker. Fler klassiskt administrativa serviceuppgifter ligger på kvinnor. Och när man pratar om gränslösa arbetet där man kan sitta var som helst och jobba, så gäller det inte om alla på kontoret, det finns alltid folk (ofta kvinnor) som exempelvis är där och öppnar eller alltid bemannar telefonen säger Annika Härenstam.
Och om vi på hemmaplan pratar om det oavlönade arbetet, som att plåstra om, diska, bädda och handla, något kvinnor tar en större del av – så bör vi på jobbet titta på det osynliga arbetet. För en effekt av de slimmade organisationerna är att medarbetare ska göra en massa saker som man inte tänker på eller värdesätter, de liksom bara ingår. Det kan vara att vattna blommor, tanka bilar, boka möten, sammanställa listor, fylla på papper i skrivaren, fixa krånglande datorer eller handla presenter till Amira som ska sluta. Det kan tyckas vara små saker, men dessa små saker har stor betydelse.
– Många medarbetare, men framförallt kvinnor, gör saker som inte är synliga och därmed inte värderas eller lönesätts, säger Annika Vänje, docent i förändringsledning och genus vid KTH.
Vi har också det sociala och emotionella arbetet, där fler kvinnor tar på sig rollen att se och måna om andra – och förväntas göra det.
– Annars uppfattas hon som otrevlig, medan en man som agerar på samma sätt ses som viktig – om vi generaliserar. Det är också vanligare att män ber sin chef prioritera när det adderas nya arbetsuppgifter, medan kvinnor får höra ”du är ju så bra på det här, du fixar det” och bär stressen inom sig, säger Annika Härenstam.
Varför lägger kvinnor inte bara av med det här, om det ökar stressen utan att ge kredd?
– Det är en av de vanligaste kommentarerna. Men om en kvinna bryter mönstret kan hon få betala ett högt pris genom att bli utfryst, ses som svikare eller jobbig, ”har du märkt vad sur hon är?”, säger Annika Vänje.
Ja, vi låtsas ofta som att det osynliga arbetet inte finns, men på något bakvänt sätt räknar vi ändå med att det ska fixas.
– Kvinnor smörjer maskineriet när de utför osynliga arbetsuppgifter, men det är inga kompetensbärande uppgifter, så kvinnor får jobba hårdare för att leva upp till normen på arbetsplatsen, vilket påverkar rekrytering, lönesättning, chans till avancemang och så vidare, säger Annika Vänje.
Så vad är tipset för att komma till rätta med det här?
– Att erkänna att de här uppgifterna finns, att det är ett jobb och att någon, ofta en kvinna, gör det gratis, säger Annika Vänje.
Hitta osynliga arbetsuppgifter, inte bara de som normalt brukar mätas och räknas – utan allt man lägger sin arbetstid på.
