Det kan tyckas vara småsaker; fylla på papper i skrivaren, fixa present, snygga till konferensrummet... Men uppgifterna varken värderas eller lönesätts, och det är framförallt kvinnor som gör dem. ”Kvinnor smörjer maskineriet”, säger forskaren Annika Härenstam, som tycker att det är dags att göra upp med det osynliga arbetet.
Published 26 January 2023
Statistiken är talande: Betydligt fler kvinnor än män går in i väggen och drabbas av stressrelaterad ohälsa. Men Annika Härenstam, psykolog och professor eremita i arbetsvetenskap och -organisation ogillar pratet om kvinnors stress och sjukskrivningar.
– Det gör att vi ser kvinnors ohälsa som ett kvinnoproblem. Man letar individuella orsaker, och drar slutsatser om att kvinnor inte kan säga nej i tid eller inte pallar stress lika bra som män. Men forskning visar att om kvinnor och män utsätts för liknande situationer, så reagerar de ungefär likadan, säger Annika Härenstam.
Ja, att kvinnor blir sjuka av stress handlar om systemfel, och är därmed allas angelägenhet. Annika Härenstam vill att vi tittar på hur jobben organiseras. För faktum är att fler kvinnor än män har jobb där man har lågt inflytande men höga krav, vilket är en riskfaktor. Det är också vanligare att kvinnors jobb har otydliga mål och är mer tids och rumsbundna, alltså inte är lika flexibla, saker som också kan känslor av stress.
– Även på kontor med hälften kvinnor så jobbar män och kvinnor med delvis olika saker. Fler klassiskt administrativa serviceuppgifter ligger på kvinnor. Och när man pratar om gränslösa arbetet där man kan sitta var som helst och jobba, så gäller det inte om alla på kontoret, det finns alltid folk (ofta kvinnor) som exempelvis är där och öppnar eller alltid bemannar telefonen säger Annika Härenstam.
Och om vi på hemmaplan pratar om det oavlönade arbetet, som att plåstra om, diska, bädda och handla, något kvinnor tar en större del av – så bör vi på jobbet titta på det osynliga arbetet. För en effekt av de slimmade organisationerna är att medarbetare ska göra en massa saker som man inte tänker på eller värdesätter, de liksom bara ingår. Det kan vara att vattna blommor, tanka bilar, boka möten, sammanställa listor, fylla på papper i skrivaren, fixa krånglande datorer eller handla presenter till Amira som ska sluta. Det kan tyckas vara små saker, men dessa små saker har stor betydelse.
– Många medarbetare, men framförallt kvinnor, gör saker som inte är synliga och därmed inte värderas eller lönesätts, säger Annika Vänje, docent i förändringsledning och genus vid KTH.
Vi har också det sociala och emotionella arbetet, där fler kvinnor tar på sig rollen att se och måna om andra – och förväntas göra det.
– Annars uppfattas hon som otrevlig, medan en man som agerar på samma sätt ses som viktig – om vi generaliserar. Det är också vanligare att män ber sin chef prioritera när det adderas nya arbetsuppgifter, medan kvinnor får höra ”du är ju så bra på det här, du fixar det” och bär stressen inom sig, säger Annika Härenstam.
Varför lägger kvinnor inte bara av med det här, om det ökar stressen utan att ge kredd?
– Det är en av de vanligaste kommentarerna. Men om en kvinna bryter mönstret kan hon få betala ett högt pris genom att bli utfryst, ses som svikare eller jobbig, ”har du märkt vad sur hon är?”, säger Annika Vänje.
Ja, vi låtsas ofta som att det osynliga arbetet inte finns, men på något bakvänt sätt räknar vi ändå med att det ska fixas.
– Kvinnor smörjer maskineriet när de utför osynliga arbetsuppgifter, men det är inga kompetensbärande uppgifter, så kvinnor får jobba hårdare för att leva upp till normen på arbetsplatsen, vilket påverkar rekrytering, lönesättning, chans till avancemang och så vidare, säger Annika Vänje.
Så vad är tipset för att komma till rätta med det här?
– Att erkänna att de här uppgifterna finns, att det är ett jobb och att någon, ofta en kvinna, gör det gratis, säger Annika Vänje.
Hitta osynliga arbetsuppgifter, inte bara de som normalt brukar mätas och räknas – utan allt man lägger sin arbetstid på.
Next article
Att vid rekrytering kolla upp folk på sociala medier är idag snarare regel än undantag. Varför inte, liksom. Det är ett snabbt sätt att få en ganska bra bild av en person. Verkar hon ha ett stabilt socialt nätverk? Vad gör hon på fritiden? Sportar hon och tar hand om hälsan? Eller har hon kontroversiella, politiska åsikter? Oskyldigt kan tyckas, men att slentrianmässigt scanna av folk på det sättet är inte tillåtet enligt GDPR.
– Det är alltid tillåtet att samla in de normala personuppgifterna vid rekrytering, som personligt brev, cv och referenser. Men normalt sett är det inte motiverat att scanna av någons sociala medie-konton. Ju mer integritetskänsliga och privata uppgifter är, desto starkare måste motivet vara. Det krävs att man gör en ordentlig analys innan och verkligen kan motivera varför just dessa uppgifter behövs, säger Martin Hemberg, dataskyddsombud på Unionen, med bakgrund på Integritetsskyddsmyndigheten.
Facebook och Instagram är något helt annat än LinkedIn, som snarare fungerar som ett offentligt cv.
Ska du exempelvis anställa en säljare eller receptionist är detta generellt sett inte tillåtet. Vid en högre befattning med stort ansvar skulle det kunna vara motiverat.
– Sedan bör vi skilja på olika sociala medier. Facebook och Instagram är något helt annat än LinkedIn, som snarare fungerar som ett offentligt cv.
Och om du kommer fram till att jo, det är motiverat att göra denna koll, så ska det alltid meddelas personen i förväg.
– Det är ett absolut krav. Så fort någon registrerar sin ansökan hos en rekryterare ska hen få information om exakt vilka personuppgifter som samlas in och i vilket syfte.
Att så många ändå gör det här, är det ett tecken på samvetslöshet eller okunskap?
– Jag tror att det finns en stor okunskap kring lagstiftningen, samtidigt ska man komma ihåg att den har gällt sedan 2018. Och egentligen gällde liknande regler redan innan, när vi hade personuppgiftslagen, så det här borde inte vara några nyheter.
Det är inte bara vid en rekrytering som arbetsgivare kikar på folks sociala medier. Det är inte ovanligt att man som chef scannar av medarbetares konton lite nu och då.
Att slentrianmässigt kolla upp anställda på sociala medier är inte tillåtet.
– Att slentrianmässigt kolla upp anställda på sociala medier är inte tillåtet. Det måste alltid finnas goda skäl, och du som anställd måste alltid informeras i förväg, säger Martin och lägger till att självklart är det ett annorlunda läge om personen själv bett om att få bli vän med sin chef på Facebook.
Men vi har ju sett fall där folk har blivit av med jobbet på grund av saker de skrivit på Facebook. Hur går det då till?
– Om företaget uppmärksammas på att en anställd skriver saker som går emot företagets policy, kanske uttrycker sig grovt rasistiskt, så kan det finnas goda skäl att kolla upp detta. Då är det inte fråga om slentrianmässig övervakning, säger Martin Hemberg.
