Det kan tyckas vara småsaker; fylla på papper i skrivaren, fixa present, snygga till konferensrummet... Men uppgifterna varken värderas eller lönesätts, och det är framförallt kvinnor som gör dem. ”Kvinnor smörjer maskineriet”, säger forskaren Annika Härenstam, som tycker att det är dags att göra upp med det osynliga arbetet.
Published 26 January 2023
Statistiken är talande: Betydligt fler kvinnor än män går in i väggen och drabbas av stressrelaterad ohälsa. Men Annika Härenstam, psykolog och professor eremita i arbetsvetenskap och -organisation ogillar pratet om kvinnors stress och sjukskrivningar.
– Det gör att vi ser kvinnors ohälsa som ett kvinnoproblem. Man letar individuella orsaker, och drar slutsatser om att kvinnor inte kan säga nej i tid eller inte pallar stress lika bra som män. Men forskning visar att om kvinnor och män utsätts för liknande situationer, så reagerar de ungefär likadan, säger Annika Härenstam.
Ja, att kvinnor blir sjuka av stress handlar om systemfel, och är därmed allas angelägenhet. Annika Härenstam vill att vi tittar på hur jobben organiseras. För faktum är att fler kvinnor än män har jobb där man har lågt inflytande men höga krav, vilket är en riskfaktor. Det är också vanligare att kvinnors jobb har otydliga mål och är mer tids och rumsbundna, alltså inte är lika flexibla, saker som också kan känslor av stress.
– Även på kontor med hälften kvinnor så jobbar män och kvinnor med delvis olika saker. Fler klassiskt administrativa serviceuppgifter ligger på kvinnor. Och när man pratar om gränslösa arbetet där man kan sitta var som helst och jobba, så gäller det inte om alla på kontoret, det finns alltid folk (ofta kvinnor) som exempelvis är där och öppnar eller alltid bemannar telefonen säger Annika Härenstam.
Och om vi på hemmaplan pratar om det oavlönade arbetet, som att plåstra om, diska, bädda och handla, något kvinnor tar en större del av – så bör vi på jobbet titta på det osynliga arbetet. För en effekt av de slimmade organisationerna är att medarbetare ska göra en massa saker som man inte tänker på eller värdesätter, de liksom bara ingår. Det kan vara att vattna blommor, tanka bilar, boka möten, sammanställa listor, fylla på papper i skrivaren, fixa krånglande datorer eller handla presenter till Amira som ska sluta. Det kan tyckas vara små saker, men dessa små saker har stor betydelse.
– Många medarbetare, men framförallt kvinnor, gör saker som inte är synliga och därmed inte värderas eller lönesätts, säger Annika Vänje, docent i förändringsledning och genus vid KTH.
Vi har också det sociala och emotionella arbetet, där fler kvinnor tar på sig rollen att se och måna om andra – och förväntas göra det.
– Annars uppfattas hon som otrevlig, medan en man som agerar på samma sätt ses som viktig – om vi generaliserar. Det är också vanligare att män ber sin chef prioritera när det adderas nya arbetsuppgifter, medan kvinnor får höra ”du är ju så bra på det här, du fixar det” och bär stressen inom sig, säger Annika Härenstam.
Varför lägger kvinnor inte bara av med det här, om det ökar stressen utan att ge kredd?
– Det är en av de vanligaste kommentarerna. Men om en kvinna bryter mönstret kan hon få betala ett högt pris genom att bli utfryst, ses som svikare eller jobbig, ”har du märkt vad sur hon är?”, säger Annika Vänje.
Ja, vi låtsas ofta som att det osynliga arbetet inte finns, men på något bakvänt sätt räknar vi ändå med att det ska fixas.
– Kvinnor smörjer maskineriet när de utför osynliga arbetsuppgifter, men det är inga kompetensbärande uppgifter, så kvinnor får jobba hårdare för att leva upp till normen på arbetsplatsen, vilket påverkar rekrytering, lönesättning, chans till avancemang och så vidare, säger Annika Vänje.
Så vad är tipset för att komma till rätta med det här?
– Att erkänna att de här uppgifterna finns, att det är ett jobb och att någon, ofta en kvinna, gör det gratis, säger Annika Vänje.
Hitta osynliga arbetsuppgifter, inte bara de som normalt brukar mätas och räknas – utan allt man lägger sin arbetstid på.
Next article
Stress är ett utbrett problem på våra arbetsplatser. Statistik från SCB visar att cirka hälften av alla är psykiskt stressade på jobbet – alltså varannan kollega. Direkt eller indirekt kommer deras stress även att påverka andra i teamet, för det är faktiskt så att stress smittar.
– Vi är sociala varelser som påverkas av varandras känslor, såväl lugn som stress. Du vet säkert hur en kollega som kommer in på kontoret med andan i halsen, full av irritation, påverkar stämningen i rummet, säger Susanne Ellbin, psykolog vid institutet för stressmedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Att försöka ignorera saken är förstås ett alternativ – men att hjälpa en kollega som fastnat i skadlig stress kommer att kännas bättre för er båda.
Fast även som chef kan man tveka och känna ”Det kanske inte är min ensak. Borde jag lägga mig i?”
– Absolut, men jag tycker ändå att du ska lägga dig i. Vi är varandras arbetsmiljö. Om en person är mycket stressad, så bidrar det med stress och irritation i hela arbetsgruppen, det påverkar alla. Dessutom har det skett så mycket förändringar i samhället det senaste decenniet, med det stora informationsflödet, det gränslösa arbetslivet, aktivitetsbaserade kontor, slimmade organisationer och allt vad det är. Många har det tufft och vi behöver hjälpa varandra, inte minst genom att lyfta de här frågorna. Det handlar om att vi måste få bättre arbetsplatser där vi kan fungera på ett bra sätt, säger Susanne Ellbin.
Vi är alla lite stressade nu och då, och det är helt okej. Stress blir skadlig först när den inte följs av tillräcklig återhämtning. Det vill säga du gör av med mer energi än du fyller på med, vilket sliter på kroppens resurser – och till slut blir du utmattad.
Så vad är då varningsflaggorna på skadlig stress? Jo, att personen börjar snäsa av kollegor, tappar koncentrationen, skjuter upp beslut, är orolig, nervös, emotionellt labil och nyckfull.
– Just irritation är vanligt hos personer med hög stressnivå, man har ett tempo i sig och vill att saker ska gå fortare. En annan varningsflagg är att personen har svårt att sova och är ständigt trött, har kraftig huvudvärk, eller missar saker och gör fel i arbetet.
Vad ska jag göra om jag vill stötta en medarbetare i att bryta spiralen?
– Det bästa är att vara rak och tydlig. När man är inne i en stresspiral är det svårt att bryta den, för vi vänjer oss långsamt vid att ha ett högre tempo. Rätt som det är är vi så inne i det att vi bara fortsätter agera.
Man kan nämligen likna en stressreaktion vid en kamp-flykt-reaktion
Man kan nämligen likna en stressreaktion vid en kamp-flykt-reaktion, som ger oss tunnelseende och säger till oss att agera och det snabbt.
– Det är därför en stressad person springer på alla bollar. Och om någon säger till hen att tagga ner, blir personen lätt irriterad, ”du fattar inte, du ser väl själv hur mycket vi har att göra.” Hen är redan överbelastad och har känslan allt vilar på mig, och så kommer du och ställer ytterligare ett krav.
Så hur bemöter jag min kollega i detta på bästa sätt, för att inte bli avsnäst?
– Försök att ha ett öppet samtal, där du utgår ifrån dig själv och vad du ser: Jag ser att du är stressad väldigt ofta, och upplever att du inte verkar må bra av det. Det gör mig orolig, för du är en uppskattad kollega som jag inte vill ska gå in i väggen. Det här är en situation vi behöver lösa, så hur kan vi hjälpas åt att göra det?
Susanne Ellbin påpekar att som chef är det ditt ansvar, om medarbetaren ingår i ditt team, att ta tag i saken.
– Om en person uttrycker stor stress, så kanske det syns på hen för att hen är mest reaktiv, men inte sällan ligger det något i själva arbetssituationen som behöver ses över. Och det är arbetsgivarens uppgift och ansvar att se till att anställda har en god arbetsmiljö, säger Susanne Ellbin.
