Det kan tyckas vara småsaker; fylla på papper i skrivaren, fixa present, snygga till konferensrummet... Men uppgifterna varken värderas eller lönesätts, och det är framförallt kvinnor som gör dem. ”Kvinnor smörjer maskineriet”, säger forskaren Annika Härenstam, som tycker att det är dags att göra upp med det osynliga arbetet.
Published 26 January 2023
Statistiken är talande: Betydligt fler kvinnor än män går in i väggen och drabbas av stressrelaterad ohälsa. Men Annika Härenstam, psykolog och professor eremita i arbetsvetenskap och -organisation ogillar pratet om kvinnors stress och sjukskrivningar.
– Det gör att vi ser kvinnors ohälsa som ett kvinnoproblem. Man letar individuella orsaker, och drar slutsatser om att kvinnor inte kan säga nej i tid eller inte pallar stress lika bra som män. Men forskning visar att om kvinnor och män utsätts för liknande situationer, så reagerar de ungefär likadan, säger Annika Härenstam.
Ja, att kvinnor blir sjuka av stress handlar om systemfel, och är därmed allas angelägenhet. Annika Härenstam vill att vi tittar på hur jobben organiseras. För faktum är att fler kvinnor än män har jobb där man har lågt inflytande men höga krav, vilket är en riskfaktor. Det är också vanligare att kvinnors jobb har otydliga mål och är mer tids och rumsbundna, alltså inte är lika flexibla, saker som också kan känslor av stress.
– Även på kontor med hälften kvinnor så jobbar män och kvinnor med delvis olika saker. Fler klassiskt administrativa serviceuppgifter ligger på kvinnor. Och när man pratar om gränslösa arbetet där man kan sitta var som helst och jobba, så gäller det inte om alla på kontoret, det finns alltid folk (ofta kvinnor) som exempelvis är där och öppnar eller alltid bemannar telefonen säger Annika Härenstam.
Och om vi på hemmaplan pratar om det oavlönade arbetet, som att plåstra om, diska, bädda och handla, något kvinnor tar en större del av – så bör vi på jobbet titta på det osynliga arbetet. För en effekt av de slimmade organisationerna är att medarbetare ska göra en massa saker som man inte tänker på eller värdesätter, de liksom bara ingår. Det kan vara att vattna blommor, tanka bilar, boka möten, sammanställa listor, fylla på papper i skrivaren, fixa krånglande datorer eller handla presenter till Amira som ska sluta. Det kan tyckas vara små saker, men dessa små saker har stor betydelse.
– Många medarbetare, men framförallt kvinnor, gör saker som inte är synliga och därmed inte värderas eller lönesätts, säger Annika Vänje, docent i förändringsledning och genus vid KTH.
Vi har också det sociala och emotionella arbetet, där fler kvinnor tar på sig rollen att se och måna om andra – och förväntas göra det.
– Annars uppfattas hon som otrevlig, medan en man som agerar på samma sätt ses som viktig – om vi generaliserar. Det är också vanligare att män ber sin chef prioritera när det adderas nya arbetsuppgifter, medan kvinnor får höra ”du är ju så bra på det här, du fixar det” och bär stressen inom sig, säger Annika Härenstam.
Varför lägger kvinnor inte bara av med det här, om det ökar stressen utan att ge kredd?
– Det är en av de vanligaste kommentarerna. Men om en kvinna bryter mönstret kan hon få betala ett högt pris genom att bli utfryst, ses som svikare eller jobbig, ”har du märkt vad sur hon är?”, säger Annika Vänje.
Ja, vi låtsas ofta som att det osynliga arbetet inte finns, men på något bakvänt sätt räknar vi ändå med att det ska fixas.
– Kvinnor smörjer maskineriet när de utför osynliga arbetsuppgifter, men det är inga kompetensbärande uppgifter, så kvinnor får jobba hårdare för att leva upp till normen på arbetsplatsen, vilket påverkar rekrytering, lönesättning, chans till avancemang och så vidare, säger Annika Vänje.
Så vad är tipset för att komma till rätta med det här?
– Att erkänna att de här uppgifterna finns, att det är ett jobb och att någon, ofta en kvinna, gör det gratis, säger Annika Vänje.
Hitta osynliga arbetsuppgifter, inte bara de som normalt brukar mätas och räknas – utan allt man lägger sin arbetstid på.
Next article
Enligt Svensk Ordbok är en ”snäll” person någon ”som (ofta) låter sitt handlande styras av omtanke om andra och därför är hjälpsam, undviker att såra och dylikt”.
Vad innebär det då att vara en snäll chef? Petra Lindberg är verksamhetschef på organisationen Nema Problema och ser sig som en snäll chef.
- Snällhet handlar absolut inte om ramlöshet utan om tydlighet, empati och omtanke. Att jag kan sätta mig in i hur du mår och ta det i beaktning när jag fattar beslut, säger Petra. För mig handlar snällhet om vilket samhälle jag vill jobba i och hur vi tar hand om varandra.
Nema Problema är en ideell organisation med ambitionen att göra Sverige bäst på integration. Genom mentorprogram hjälper de personer som är nya i Sverige att hitta sysselsättning. De skapar också möten mellan människor av olika bakgrund.
- Det här en väldigt snäll arbetsplats, säger Petra. Ingen av de anställda är äldre än 35 år, kanske snällheten beror på generationen. Snällheten kan också bero på att de som jobbar här har valt att jobba inom en ideell verksamheten där hjärtefrågor får ta större utrymme.
Hon tycker att man som chef ska reflektera över om viljan att vara en ”snäll chef” handlar om att vara omtyckt bland medarbetarna och kanske konflikträdsla, eller om det handlar om att medarbetarna långsiktigt ska må bra. Petra ser en verksamhetsvinst i att vara snäll och skapa bra förutsättningar för att leverera.
- Medarbetare som mår bra i verksamheten blir produktiva och det bidrar till verksamhetens bästa. Jag kan ju inte var snäll mot medarbetare på bekostnad av verksamheten.
Snällhet är också att erbjuda en miljö att göra misstag i.
Snällhet för Petra i rollen som chef är att hon litar på sina medarbetare, delegerar och respekterar att uppgiften utförs på ett sätt som hon själv kanske inte skulle gjort. Snällhet är också att erbjuda en miljö att göra misstag i.
- Det måste få bli fel ibland, säger hon. Och även jag behöver visa att jag som chef gör misstag. Om jag går före och visar att jag har gjort något som blev tokigt, så vågar mina medarbetare kanske också visa det.
Att ge feedback i syfte att utveckla medarbetare och relationer är en självklarhet för en snäll chef, enligt Petra. En förutsättning för det, menar hon, är att inte vara medarbetarnas bästa kompis.
- Som chef behöver jag ha lite avstånd till mina medarbetare, för att ge mig själv möjlighet att ge konstruktiv feedback i arbetsrollen. Jag är gärna personlig, men inte för nära och privat.
min målsättning är att ge mina medarbetare en gåva så att de utvecklas
Den feedback hon ger handlar om att hjälpa medarbetaren att bli bättre på sitt jobb.
- Jag tänker att mina medarbetare ju inte kommer vara kvar på Nema Problema hela sitt liv, så min målsättning är att ge dem en gåva så att de utvecklas, förklarar hon.
Även om Petra ofta säger ja så händer det ibland att hon behöver säga nej. Då kan hon uppleva att medarbetarna blir förvånade och inte riktigt förstår att det är ett nej.
- Jag vill att mina att medarbetarna visar respekt för mina beslut och kan ärligen bli trött på att argumentera för länge. Men visst, att vara snäll handlar återigen om att vara tydlig och kunna förklara sina argument.
En utmaning för Petra är att också vara snäll mot sig själv.
- Det är enklare att vara snäll mot andra än mot sig själv. När någon har mycket att göra så är det lätt hänt att jag går in och avlastar medarbetarna. Men för att hålla i längden behöver jag ju tänka på att själv må bra. I instruktionerna om hur man ska agera vid nödsituationer vid flygresor uppmanas man att själv ta andningsmasken för att sedan hjälpa andra. Det är lite så jag som chef behöver tänka också. När jag mår bra så har jag möjlighet att vara en bättre och snällare chef.
Är du chef, medlem i Unionen och vill dela med dig av din berättelse, liksom Petra i artikeln ovan? Hör då av dig till chefsmedlem@unionen.se.
