Ekonomiskt har dataspelsbranschen varit en framgångssaga. Men arbetsvillkoren för spelutvecklarna är tuff. Stress och obetald arbetstid inför ett spelsläpp är vanligt. Men Petter Karlsson på Toca Boca säger att ”Med schyssta villkor är det lättare att locka till sig folk och få dem att stanna."
Published 01 March 2023
If you want to read the article in English, you will find it here: Good conditions make people want to stay.
Global, kreativ och expansiv. Ja, dataspelsbranschen har hyllats som en framgångssaga, där man år efter år slår nya rekord. Många svenska spelkoncerner har tagit plats på världsmarknaden, samtidigt som man fortsätter växa på hemmaplan. Men bakom kulisserna har branschen en rad utmaningar. För vissa som jobbar där har priset varit högt.
– Jag hör skräckhistorier om hur dåligt det är på vissa bolag. Det handlar om alltifrån systematiskt utnyttjande av praktikanter till att man pressar folk så hårt att de bränner ut sig. Jag blir så arg. Hur kan man fortsätta utnyttja folk på det sättet?, säger Petter Karlsson, klubbordförande på Toca Boca.
När vi ses har han just kommit tillbaka från dagar av frånvaro, där egen förkylning varvats med vabb och vobb.
– Jag har barn som började på förskola för några månader sedan, så jag visste att det skulle bli så här. Det är inte roligt, men det är skönt att vara på ett bolag där det finns en förståelse för att jag har barn, det är inga problem att jag behöver hämta, lämna eller vabba ibland.
Petter har jobbat på Toca Boca i nästan åtta år. Han har länge haft ett stort intresse för spel, såväl brädspel som rollspel, men trots en utbildning inom dataspel jobbade han i flera år med annat.
– Det fanns en rädsla för att intresset skulle falna när hobbyn blev ett jobb, men så hamnade jag på ett drömbolag, och fortsätter trivas.
Toca Boca gör spel för barn, och har cirka 50 miljoner spelare per månad.
– Det finns värderingar här som är mer än en pappersprodukt, som tron på lekens inneboende kraft. Vi jobbar också mycket med inkludering och har figurer av alla färger och former, alla ska få bli sedda.
Men att han trivs har också att göra med att det är ett bolag med schyssta villkor, för det här är ett av få bolag i branschen med kollektivavtal.
– Kanske för att vi en gång i tiden startade som ett Bonnier-projekt.
För även om den svenska dataspelsbranschen idag är en exportframgång med tusentals anställda, så dras den med en rad barnsjukdomar. Det har rapporterats om alltifrån sexuella trakasserier till övertidsarbete. På vissa ställen handlar det om att en övertidskultur sitter i väggarna, på andra håll är det aktieägare som förväntar sig att en produkt ska släppas ett visst datum.
– Men om man pressar på och släpper spelet innan det är klart, blir det lätt en besvikelse från spelarna, vilket väcker en stress hos dem som jobbat med spelet. Att ägarna sedan vill att man ska skynda sig att fixa buggar, gör att redan trötta personer måste jobba ännu hårdare för att laga det som är trasigt. Det blir en ond cirkel.
– Det cyniska är att även bolagen förlorar på detta. När bolaget tappar en anställd, oavsett om hen blir sjuk av stress eller inte vill jobba kvar, så förlorar man unik kompetens. Det gör också att kollegorna som är kvar får slita ännu mer, vilket i sin tur ökar risken för att de ska bli sjuka. Det är varken ekonomiskt smart eller moraliskt schysst.
Petter Karlsson tror att vägen ut ur detta är att bygga hållbara bolag. Ett sätt för honom att inte bara sitta och vänta på förändring, har varit att engagera sig fackligt.
– Det tog lång tid innan jag kom till skott och gick med i facket. Men när jag väl blev medlem insåg jag att vi har ett kollektivavtal, så då kanske vi borde ha ett arbetsmiljöombud också. Och varför inte bilda en fackklubb?
Fackklubben bildades 2017, och Petter valdes till ordförande. Sedan inleddes en lärorik resa för såväl klubben som företaget. Petter fick bland annat gå en digital facklig grundkurs.
– Där fick jag kött på benen och lärde mig mycket om både våra rättigheter och möjligheter att påverka. Det har jag haft nytta av både här och i relation till vänner på andra bolag som jag har kunnat hjälpa, säger han och skrattar till:
– Kursen var bra, även om jag som spelutvecklare kan tycka att den hade utvecklingspotential.
Sedan dess har de försökt hitta sina samarbetsformer. Han säger att fackklubben inte alltid håller med arbetsgivaren, och tvärtom.
– Men vi har båda förstått vinsten av att anställda trivs. Det är roligt när bolaget lyssnar på våra förslag och gör konkreta förbättringar.
Kan du ge något exempel?
– Ja, när pandemin drog igång fick vi företaget att ta bort karensdagen, med motiveringen att de väl inte vill att folk ska komma in sjuka och smitta ner andra.
Och när såväl medlemmarna som företaget har förtroende för klubben uppstår en bra kanal.
– När medlemmar vågar berätta om missförhållanden, vi tar upp saken med arbetsgivaren, och situationen ändras – ja, det är väldigt tillfredsställande.
Men kommunikationen kan också gå åt andra hållet.
– Visst kan företaget fråga personalen saker i olika undersökningar, men ibland har vi i klubben fått kännedom om saker som inte dyker upp när bolaget frågar.
Och vad är det svåraste med att vara förtroendevald?
– Att inte räcka till och hålla engagemanget uppe, när man har mycket på jobbet också.
För ja, kollektivavtal tror han är en nyckel för att branschen ska kunna fortsätta växa.
– Alla spelbolag skriker efter bra folk, vissa nyckelkompetenser är riktigt svåra att hitta. Har man schysta villkor kan vara ett sätt att locka till sig folk.
Han säger att det finns en missuppfattning om att man inte behöver kollektivavtal, för man har så bra förmåner ändå, men de kan i princip dras in över en natt.
– Och det finns inget som hindrar ett bolag att göra något bättre än vad som står i kollektivavtalet, att ge bättre förmåner eller ännu högra löneökningar. De får bara inte göra saker sämre än vad som är avtalat.
Ta reda på mer om vilket fackligt uppdrag som passar dig.
