”Vi har jobbat för det här länge och äntligen ger det utdelning”

Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt om ett mångårigt arbete för bättre möjlighet till kompetensutveckling genom hela arbetslivet

1 oktober har passerat och Trygghetsöverenskommelsen gäller nu för de flesta av våra medlemmar. Men vad innebär egentligen det nya regelverket?

- Trygghetsöverenskommelsen är vår benämning. Kärt barn har många namn. Överenskommelsen är framtagen av arbetsmarknadens parter och innehåller såväl förändringar av lagstiftningen som nya huvudavtal i kollektivavtalen. Det handlar om att arbetsgivare får en ökad flexibilitet vad gäller anställningsskyddet och att arbetstagare får helt nya möjligheter till omställning och kompetensstöd. Inom ramen för de kollektivavtalade förändringarna ingår ett helt nytt kompletterande stöd som kan vara helt avgörande för att du som yrkesverksam tjänsteman faktiskt ska ha råd att studera mitt i livet.

​Har vi sålt ut anställningstryggheten för att få bättre förutsättningar till kompetensutveckling?

- Det hade varit helt omöjligt att få igenom så stora satsningar på omställning och kompetensutveckling utan att diskutera förändringar i anställningsskyddet. Om inte vi som är parter på arbetsmarknaden hade kommit överens om trygghetsöverenskommelsen så hade vi fått lagändringar som varit betydligt sämre för våra medlemmar. Detta var tydligt i och med skrivningarna om en förändrad arbetsrätt i Januariavtalet. Men det är viktigt att säga att vi inte har genomdrivit Trygghetsöverenskommelsen bara för att slippa lagändringar. Överenskommelsen är som helhet bra för våra medlemmar!

Processen mot en överenskommelse har varit en lång resa. Berätta!

- Arbetet med att förändra regelverket för anställningsskydd har pågått sedan LAS kom till. Jag skrev mina första papper om detta redan när jag jobbade på SIF runt 1996. I och med 90-talskrisen då jättemånga blev uppsagda trots lång anställningstid blev det uppenbart att frågan om anställningsskydd var nära sammankopplad med det man har kallat anställningsbarhet. En utgångspunkt för förbunden inom PTK har varit en insikt om att det inte långsiktigt går att konstruera ett system som ger tillräckligt bra anställningsskydd i en tid av hög strukturomvandling. Folk kommer att bli av med jobbet i alla fall. Då behöver man anpassa sig efter den verkligheten. I och med trygghetsöverenskommelsen har vi skruvat på begreppet anställningsbarhet, och nu pratar vi istället om att målet är att arbetstagare ska ha goda möjligheter stärka sin framtida ställning.

- När Unionen bildades 2008 pågick redan förhandlingar mellan PTK, LO och Svenskt Näringsliv om hur man skulle kunna reformera regelverket kring omställning och anställningsskydd. De förhandlingarna gick om intet då man inte kunde komma överens. Mellan 2011 och 2015 försökte PTK att lösa dessa frågor på egen hand, men inte heller denna gång gick man i mål då förbunden inom PTK inte kunde komma överens. Så kom Januariavtalet och det blev tydligt att förändringar av arbetsrätten skulle ske, med eller utan medverkan från arbetsmarknadens parter. PTK beslutade sig för att haka på arbetet, men med tydliga röda linjer för vad som var acceptabla förändringar av anställningsskyddet. Detta blev alltså tredje gången gillt som fackförbunden inom PTK tog sig an dessa frågor, och denna gång lyckades vi!

De allra flesta av Unionens medlemmar omfattas av de nya reglerna, men några arbetsgivarorganisationer har valt att stå utanför. Vad gör vi åt det?

- Målet med Unionens arbete är att alla våra medlemmar ska omfattas av ett kollektivavtal. Och vi strävar såklart efter att alla också ska få ta del av de möjligheter till omställning och kompetensstöd som trygghetsöverenskommelsen ger. När vi gav oss in i detta arbete så visste vi att det skulle bli en lång och svår resa att ro detta i land. Men med facit i hand så är uppslutningen större än vad vi vågat hoppas på. Till exempel har samtliga LO-förbund, som har kollektivavtal på Arbetsgivaralliansens område, anslutit sig till PTKs lösning. Det är bra. Men några arbetsgivarorganisationer har hittills valt att stå utanför uppgörelsen. Jag är dock övertygad om att även dessa kommer att ansluta sig till överenskommelsen, frågan är hur lång tid det tar. Det kommer att finnas ett tryck från våra medlemmar som vill ha det här paketet och det finns i grunden en vilja från arbetsgivarna att ansluta sig.

Vad behövs för att Unionens förtroendevalda ska bli så bra ambassadörer för Trygghetsöverenskommelsen som möjligt?

- Att alla går de utbildningar som är framtagna kring de olika delarna i Trygghetsöverenskommelsen. Det finns en rad utbildningar, både sådana som vi samarbetar kring och erbjuder via PTK, och sådana som Unionen tagit fram. Genom att vara väl rustade kan vi företräda Unionen på ett bra sätt och också bidra till att det blir en bra praxisutveckling.

Det här verkar ju vara en succé för Unionen. Vilka har framgångsfaktorerna varit?

• Att vi har varit uthålliga! Vi har jobbat för det här länge och äntligen ger det utdelning.
• Att vi har varit modiga! Vi har stått upp för det vi tror på trots att kamrater inom andra fackförbund kommit till andra slutsatser. Det har gjort att vi fått en mycket bättre överenskommelse än vad som hade blivit resultatet om vi inte vågat stå på oss.
• Att vi har samarbetat och varit prestigelösa! Vi har lyckats för att vi har jobbat med frågorna ordentligt både inom Unionen och inom PTK. Men en stor del av arbetet har också gjorts partsgemensamt under åren och vi har därför både lyckats bygga goda relationer och få en gemensam faktamässig bild av behov och problemställning.
• Att vi är partipolitiskt obundna! Vi har lika goda kontakter med Moderater som med Socialdemokrater och det har gjort att vi har kunnat hålla denna fråga aktuell så länge trots skiftande majoriteter i Sveriges Riksdag. Vi pratar med alla och vi får därför en bred förankring.