Det kan tyckas vara småsaker; fylla på papper i skrivaren, fixa present, snygga till konferensrummet... Men uppgifterna varken värderas eller lönesätts, och det är framförallt kvinnor som gör dem. ”Kvinnor smörjer maskineriet”, säger forskaren Annika Härenstam, som tycker att det är dags att göra upp med det osynliga arbetet.
Published 26 January 2023
Statistiken är talande: Betydligt fler kvinnor än män går in i väggen och drabbas av stressrelaterad ohälsa. Men Annika Härenstam, psykolog och professor eremita i arbetsvetenskap och -organisation ogillar pratet om kvinnors stress och sjukskrivningar.
– Det gör att vi ser kvinnors ohälsa som ett kvinnoproblem. Man letar individuella orsaker, och drar slutsatser om att kvinnor inte kan säga nej i tid eller inte pallar stress lika bra som män. Men forskning visar att om kvinnor och män utsätts för liknande situationer, så reagerar de ungefär likadan, säger Annika Härenstam.
Ja, att kvinnor blir sjuka av stress handlar om systemfel, och är därmed allas angelägenhet. Annika Härenstam vill att vi tittar på hur jobben organiseras. För faktum är att fler kvinnor än män har jobb där man har lågt inflytande men höga krav, vilket är en riskfaktor. Det är också vanligare att kvinnors jobb har otydliga mål och är mer tids och rumsbundna, alltså inte är lika flexibla, saker som också kan känslor av stress.
– Även på kontor med hälften kvinnor så jobbar män och kvinnor med delvis olika saker. Fler klassiskt administrativa serviceuppgifter ligger på kvinnor. Och när man pratar om gränslösa arbetet där man kan sitta var som helst och jobba, så gäller det inte om alla på kontoret, det finns alltid folk (ofta kvinnor) som exempelvis är där och öppnar eller alltid bemannar telefonen säger Annika Härenstam.
Och om vi på hemmaplan pratar om det oavlönade arbetet, som att plåstra om, diska, bädda och handla, något kvinnor tar en större del av – så bör vi på jobbet titta på det osynliga arbetet. För en effekt av de slimmade organisationerna är att medarbetare ska göra en massa saker som man inte tänker på eller värdesätter, de liksom bara ingår. Det kan vara att vattna blommor, tanka bilar, boka möten, sammanställa listor, fylla på papper i skrivaren, fixa krånglande datorer eller handla presenter till Amira som ska sluta. Det kan tyckas vara små saker, men dessa små saker har stor betydelse.
– Många medarbetare, men framförallt kvinnor, gör saker som inte är synliga och därmed inte värderas eller lönesätts, säger Annika Vänje, docent i förändringsledning och genus vid KTH.
Vi har också det sociala och emotionella arbetet, där fler kvinnor tar på sig rollen att se och måna om andra – och förväntas göra det.
– Annars uppfattas hon som otrevlig, medan en man som agerar på samma sätt ses som viktig – om vi generaliserar. Det är också vanligare att män ber sin chef prioritera när det adderas nya arbetsuppgifter, medan kvinnor får höra ”du är ju så bra på det här, du fixar det” och bär stressen inom sig, säger Annika Härenstam.
Varför lägger kvinnor inte bara av med det här, om det ökar stressen utan att ge kredd?
– Det är en av de vanligaste kommentarerna. Men om en kvinna bryter mönstret kan hon få betala ett högt pris genom att bli utfryst, ses som svikare eller jobbig, ”har du märkt vad sur hon är?”, säger Annika Vänje.
Ja, vi låtsas ofta som att det osynliga arbetet inte finns, men på något bakvänt sätt räknar vi ändå med att det ska fixas.
– Kvinnor smörjer maskineriet när de utför osynliga arbetsuppgifter, men det är inga kompetensbärande uppgifter, så kvinnor får jobba hårdare för att leva upp till normen på arbetsplatsen, vilket påverkar rekrytering, lönesättning, chans till avancemang och så vidare, säger Annika Vänje.
Så vad är tipset för att komma till rätta med det här?
– Att erkänna att de här uppgifterna finns, att det är ett jobb och att någon, ofta en kvinna, gör det gratis, säger Annika Vänje.
Hitta osynliga arbetsuppgifter, inte bara de som normalt brukar mätas och räknas – utan allt man lägger sin arbetstid på.
Next article
Pär Lager brukar börja sina föreläsningar med ett citat från Jack Welch, den förra vd:n för General Electric: ”När förändringstakten utanför bolaget överträffar den i bolaget, då är slutet nära.” Och ja, visst kan man bli trött på uttjatade uttryck som ”förändringstakten”, men den här gången finns det anledning till att lystra.
Fotograf: Carl-Magnus Fagerholm
- Den forskning och de profetior som finns visar att ungefär hälften av de jobb vi har idag kommer att förändras, den andra hälften kommer att försvinna. Minst lika många tillkommer, det jobbiga är bara att vi inte riktigt vet vad de nya jobben och arbetsuppgifterna är. Det skapar osäkerhet, men bästa sättet att stå stark genom detta är att lära sig mer, säger Pär Lager, senior rådgivare på Försvarshögskolan och författare till boken ”Upskill och reskill – smart kompetensutveckling för dig, ditt team och din organisation.”
Men om vi vill behålla jobben och ha konkurrenskraftiga företag så behöver alla lära nytt.
Ibland stöter han på en lite tillbakalutad attityd i frågan.
- Många tänker att ja, branschen behöver förändras, ”men inte vi”, eller andra behöver såklart lära sig mer, ”men inte jag.” Men om vi vill behålla jobben och ha konkurrenskraftiga företag så behöver alla lära nytt. Här gäller det att som chef walk the talk, att utveckla sig själv och vara positiv till lärande.
Så vem behöver då lära sig vad? Pär använder de två termerna upskill och reskill, där upskill handlar om att man vidareutvecklar sin befintliga kompetens. Reskill innebär att man utbildar sig till en ny yrkesroll.
- Oavsett så är lärande den bästa karriärförsäkringen.
Tidigare var Sverige världsledande på det här, men Pär, som har en bakgrund på utbildningsdepartementet, säger att vi nu har hamnat på efterkälken.
- Under många år var vi en förebild, med kunskapslyftet, etableringen av nya högskolor och hem-pc-reformen. Vi gjorde saker som folk världen över pratade om och inspirerades av, men medan andra länder lärt sig av oss och sprungit vidare har vi på många sätt stannat av.
En ljusning är det nya omställningsstudiestödet
En ljusning är det nya omställningsstudiestödet, som förenklat innebär att yrkesverksamma kan plugga med upp till 80 procent av sin lön.
- Allt lärande är i förlängningen positivt för alla inblandade. Jag kan förstå att chefer i branscher där det är svårt att hitta kompetens är rädda för deras medarbetare ska börja plugga och kanske söka sig vidare. Hur ska man då klara av att leverera? Men vi behöver ha tillit till att det här i slutändan är en vinna-vinna-sak för såväl medarbetaren som organisationen och landet. För som sagt, den som inte fortsätter utvecklas kommer inte att finnas kvar.
I sin bok ”Upskill och reskill – smart kompetensutveckling för dig, ditt team och din organisation” berättar författaren Pär Lager om fyra anledningar för chefer att älska kompetensutveckling:
