Jämställdhet, likabehandling och mångfald

Unionen jobbar för ett jämställt och inkluderande arbetsliv där allas lika rättigheter och möjligheter respekteras fullt ut.

Arbetsmarknadens parter måste få utökat ansvar för utformning, implementering och efterlevnad av regler för jämställdhet och mångfald i arbetslivet.

Arbetsmarknadens parter har den nödvändiga kunskapen som behövs för att utforma och implementera regler för jämställdhet och mångfald.

Det finns verktyg att jobba med för att öka jämställdheten på våra arbetsplatser, men de används i för låg utsträckning. Det görs för få lönekartläggningar, vilket leder till löneskillnader mellan könen. Många arbetsgivare struntar i bestämmelserna om aktiva åtgärder och lever därmed inte upp till diskrimineringslagens krav. Detta innebär missade möjligheter att främja jämställdheten och mångfalden på ett stort antal arbetsplatser, vilket drabbar många av Unionens medlemmar.

Vad vill Unionen?

  • Bevara kravet på aktiva åtgärder: Unionen vill bevara det lagstadgade kravet på att årligen genomföra arbetet med aktiva åtgärder, inklusive lönekartläggning och analys, utifrån samtliga sju diskrimineringsgrunder.

  • Säkerställa tillsyn: Politiken ska säkerställa att ansvarig tillsynsmyndighet, i nuläget DO, utövar en tillsyn som ger arbetsgivare incitament att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen.
  • Ändra bestämmelserna om aktiva åtgärder: Unionen vill att bestämmelserna om aktiva åtgärder, i den del som avser arbetslivet, ska ändras från att vara tvingande till att bli semidispositiva. Det innebär en möjlighet att komma överens om ersättningsregler i centrala kollektivavtal.
  • Öka resurserna för DO: Unionen vill att DO ska få mer resurser för att utöva en systematisk och omfattande tillsyn av diskrimineringslagens efterlevnad.
  • Flytta ansvaret till parterna: Unionen föreslår att ansvaret för att utforma, implementera och säkerställa efterlevnaden av regler om arbete för jämställdhet och mångfald flyttas till arbetsmarknadens parter. Här finns kunskap om och närvaro på arbetsplatserna, och parterna är därmed bättre rustade att ta ansvar än en statlig tillsynsmyndighet.